Nu blev jag riktigt, riktigt ledsen... Fick nyss denna information från en tjej som tillsammans med sin man också drömmer om att adoptera från Bolivia:"Vi är medlemmar i Bfa. Jo, jag har varit i kontakt med dom och med deras kontaktperson nere i Bolivia. Det är först 1 års väntan för att skicka iväg papprena och sedan 1 års väntan ca till BB. Så sa dom till mig och så stod det ju även i info papprena som vi fick hemskickade. Men nedräkningen börjar ju från det att man blir medlem."Skitkul. Not. Jag går och drar täcket över huvudet nu. Bokstavligen.Det kan inte vara sant. Det får bara inte vara sant.2 år. T V Å JÄVLA FUCKING ÅR!?!??!?!?!??! *ursäkta språket*NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!:´-(Snälla säg att det INTE är sant!?!?

Just idag är det en sån "där" dag igen. Det fullkomligen kryper i kroppen på mig och jag sitter som på nålar. Rastlös? Jag? Näääää, HUR kan ni tro det?!?Gaaaaaaaaah...Denna väntan gör mig ibland så, så, så frustrerad och när jag inte kan påverka den någonting så gör det mig ännu mer frustrerad. *suckar*Har kösamordnarens sista ord från telefonsamtalet förra veckan ekandes i mitt huvud "Men det kan ju bli så att VI hör av oss först!"Jag kan INTE låta bli att tänka på det! Och hoppas. Hoppas på att vi faktiskt kommer få en kallelse inom närmsta månaden och kanske, kanske få börja hemutredningen i slutet av september/oktober kanske? *drömmer*Längtar så enormt efter ett syskon. En liten pojke eller flicka med bruna mörka ögon. Djupa som brunnar. Få sniffa i dess mjuka hår. Pussa pannan. Krama om. Ösa kärlek över. Nattvak. Barnskrik. Mysstunder i sängen på morgonen. Blöjbyten. Barnvagnspromenader. Vyssjande. Barnsång. Påklädning. Avklädning. Badande. Matning med flaska. Ögonkontakt. Små händer som nyfiket utforskar mitt ansikte. Bus. Skratt. Gråt.*tårögd*FAN vad jag längtar!!!