Känns som om den kommer alldeles lägligt idag, fredagen. Jag behöver vila. Pusta ut. Låta tankarna som snurrar omkring i huvudet efter gårdagens tråkiga besked landa lite. Vi har inte hört något nytt, utan lever i ovisshet och bara hoppas och ber att allt går åt rätt håll, sakta men säkert. Tankarna är med den familj som nu så hårt kämpar för att fortfarande få vara fyra.En vacker tidig höstmorgon idag. Solen lyser mot en klarblå himmel och luften är hög och klar. Normalt sett så mår jag jättebra såna här dagar och jag ska försöka hitta kraft och ork att vara ute så mycket jag kan i helgen som kommer. Försöka ta lite sköna långpromenader och andas.Många tankar snurrar runt och man har ännu en gång insett att livet kan förändras så fort. Hur dålig man är på att fånga dagen - Carpe Diem. Hur man tjafsar om småsaker och ibland låter den diskussionen ligga och gro under dagen för att sedan ta upp den igen på kvällen. Men det är inte säkert att man får en kväll till ihop. Det är ingen självklarhet. Hur man skjuter upp saker och ting till morgondagen, istället för att ta itu med dem här och nu. Sån är jag. Jag är expert på det, särskilt när det gäller saker som rör mig själv och mitt eget välbefinnande. Som t ex det här med min kamp mot övervikten. Jag har i dagsläget drygt 20 kg för mycket och mår inte bra. Varken fysiskt eller psykiskt och har inte gjort det på flera år. Sedan jag födde vår älskade och saknade Viktor har jag gått upp 10 kg till och i dagsläget ligger jag på ett BMI som motsvarar fetma(!) och det är jättetufft att inse. Jag får ett jävlaranamma emellanåt och kör hårt med att äta rätt och motionera, men det varar sällan mer än 2 veckor. Jag är dålig på att ha tålamod. Vill se resultat HÄR och NU! Måste inse att har det tagit flera år att skapa denna mer än välgödda kropp, så kommer det ta flera år att hitta en balans som gör att jag får en något mindre kropp. Sakta men säkert lära mig att hitta balans - både vad gäller kost, träning, motion.Vågen igår visade ett minus iallafall, -0,6 kg blev det och jag är på väg nedåt. Aldrig någonsin ska jag väga det jag gjort igen, det har jag lovat mig själv.Som sagt var... Carpe Diem!!

 

Lotta

22 september 2006 08:54

Nu ska jag vara så där präktig ;0) som du säger så har det tagit många år att få till kroppsvadderingen och det måste få ta sin tid att få bort det. Du kan få låna min motivation som hitills har varit det enda somn har fungerat....motivationen är och har varit att jag INTE vill att mitt barn ska behöva bli överviktigt pga mina mindre sunda kostvanor, och att jag har gått ner i vikt är igentligen bara en ytterst trevlig bieffekt! Och det ÄR tillåtet att i bland göra medvetna val att äta mindre nyttigt, allt som händer är att det tar lite längre att gå ner, men vad gör en vecka till i det stora hela?
Måååånga kramar och ha en trevlig helg!
//Lotta

 

Magnus

22 september 2006 13:49

Carpe diem:
123… och min lilla tanke pulveriserades. Jag står själv kvar. Jag och det som finns kvar av min lilla tanke. Nu skrapar jag ihop resterna och stoppar det i fickan.

http://timetokillistimetospill.blogg.se

 

Grodis

26 september 2006 08:25

Lotta>> Visst, du har rätt. Vad kloka ord du skriver! :-) De tar jag med mig på min viktresa som verkar gå lååååååångsammare än någonsin! *suckar lite* KRAM!

Magnus>> Hoppas du får ordning på tankarna igen och lyckas samla ihop dem.. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...