Direktlänk till inlägg 26 oktober 2006
Ända sen den dagen vår son lämnade oss i outsäglig sorg och saknad har mitt liv stått på "Paus"... eller som en bil på tomgång. Visst, det har hänt massor.. men inom mig känns det ändå som om en stor bit fattas för att mitt liv ska kännas komplett. Den biten är ett barn. Ett barn att få älska och ta hand om.. ösa kärlek över och vara mamma till (med ALLT vad det innebär..) sömnlösa nätter, kolik, barnskik, gråt, blöjbyten, mysstunder i sängen på morgonen, långa promenader med barnvagnen, storhandling på ICA Maxi, mammafikor.... ALLT det vill och önskar jag så hett! Jag känner mig utanför just nu. Ensam fast jag vet att jag inte är det. Jag har ju nära vänner som också är barnlösa och i samma sits som vi, och det är jätteskönt att ha några som till 110% vet och förstår vad man pratar om. Ikväll ska jag gå på stan och leta födelsedagspresent till Oliver (som kommer från Bolivia) som fyller 2 år imorgon! Får se vad det blir.. Roligt att handla till en liten kille, det är lättare för mig än till en liten tjej av någon konstig anledning...
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...