Hurra!Skam den som ger sig.Ringde runt en massa på min lunch och hamnade till slut hos en kvinnlig psykolog som var hur trevlig och mjuk som helst. Tyvärr kunde hon själv inte ta emot oss förrän i höst(!) men rekommenderade en annan kvinna som var pensionerad leg. psykolog. Jag ringde henne på vinst och förlust, och det visade sig bli en vinstlott! Hon var jättego´ även hon och det bästa av allt var att hon kunde ta emot oss!Redan nästa vecka ska vi klara av de 2 besöken hon ville träffa oss på och vi ska även få göra varsitt personlighetstest. Ska bli kul och intressant!2.000:- kostar kalaset, men det är det värt!Damen hade dessutom själv 2 barnbarn adopterade från Colombia! Roligt!En till grej att bocka av på listan och idag har jag även faxat iväg våra papper till Rikspolisstyrelsen och hoppas de kommer rätt!

Alltså, det är ju nästan skrattretande.Det verkar stört omöjligt att få tag i en psykolog som vill/kan ta emot oss för att göra en bedömning att vi är lämpliga som adoptivföräldrar och är överens om saken.Jag fattar inte?!*frusterad*Antingen säger de nej med en gång, utan att förklara varför. Eller så är det 4-5 veckors väntetid + att man sen ska behöva gå 5(!) gånger och göra ett personlighetstest osv (tar ca 5 veckor TILL) och SEN få bedömning. Kostar typ 5.000:-...!? Det är ju inte klokt.... Detta känns helkonstigt för vi är ju redan godkända och utredda av socialen.. Men det är Bolivia som land som kräver detta, och det är bara att fixa och se glad ut. Men det är jättejobbigt att ringa, ringa och ringa och bara få nej hela tiden... :´-(*suckar*Någon som känner en psykolog som kan hjälpa oss!?Pliiiiiiiiiiiiiiise.....

Brrrr... minusgrader i natt och imorse... *fryser*Därför efterlyser jag en vän som försvann för ca 8-9 månader sedan.Hon är ganska lynnig, skiftar i humör från det allra mest kylslagna till den soligaste lilla solstråle.Hon tar god tid på sig att lära känna sin omgivning, och kan ibland verka lite rädd för att visa sig. Lite dryg skulle man kunna säga...Att sitta i hennes sällskap, mot en solig husvägg, med en kopp kaffe, är som balsam för själen... Men hamnar man i hennes skugga blir hon kylig.Hon är ofta på strålande humör, och hennes värme smittar av sig som en löpeld. Och överallt hon går så kvittrar hon och sjunger.Men ibland så gråter hon en stilla gråt... som om hon inte riktigt orkar leva upp till folks förväntningar.Hon är klädd i grönt och doftar underbart av liljekonvalj....Hon heter "Våren"...Är det någon som sett henne..?