När maken(!) säger att vi kanske borde åka till IKEA för att kolla korgar, så är det bara att styra kosan dit - direkt! Så gjorde jag alltså ikväll och därför kom vi hem lite senare än väntat. Lite fina korgar och annat smått och gott inhandlades.

När vi kom hem pysslade maken iordning fint på verandan medans jag lagade mat (levergryta med ris) och så åt vi tillsammans och kollade igenom lite adoptionspapper och uppdaterade läget. Vi kom överens om att vi ligger bra till. Hunnit med en del på knappt en vecka, och det känns förstås jättebra!

Efter maten pustade jag en stund och lät maten sjunka lite innan jag bytte om och tog en rask promenix med iPoden i öronen. Så skönt! SPRANG(!) sista biten, lite oplanerat så där... :-) Så nu sitter jag här och eftersvettas och känner mig nöjd med dagen som gått bra - trots att jag haft en sån där "hungerdag" igen.

Blir en skön dusch strax och sen till sängs för att läsa lite. Har flera bra böcker på lager nu, och måste börja beta av dem. ;-)

Tusen tack för allas ert PEPP! Det gör mig stark och får mig att kämpa vidare.

Petra! Jag ska anta din utmaning imorgon! *lovar* Läste den inte förrän nu. :-) Vilken bra idé att jogga varannan låt! Puh, det blir tufft!

Nattinatt!

Måndag = ny vecka = nya tag!

Fattar inte varför jag börjar larva mig och tillåta mig själv att äta mer nu, när jag är så nära 70-klubben, som jag så hett efterlängtar att få bli medlem i!? VARFÖR?!

Jag straffar ju bara, enbart, endast mig själv! Kan det ha med självförtroendet att göra? Att jag innerst inne inte tycker att jag själv är värd att må bra..?

Så här var det 1997 också, när jag var med i Viktväktarna och gick ned 13,5 kg på 3,5 månad. Gick lysande och när jag var 9 hg ifrån 60-klubben så började jag slappna av mer och mer och balla ur... Efter det blev 60-klubben ett minne blott....

Nej, jag måste ta nya tag! Ordentligt!

Motionen och träningen är jag nöjd med så den biten fortsätter jag med som jag börjat. Men det är maten och situationer som igår, när jag ställs inför frestelser, som jag måste bita ihop ordentligt och tacka nej. Situationer som är oplanerade. Visst, det kanske inte var speciellt snällt om man tänker på att jag går på diet, men faktum är att den ene inte ens visste om det och dessutom var det makens vänner, så vad kan jag göra? Jag kan knappast begära att de ska låta bli för MIN skull? Nej, det varken vill eller kan jag begära...

Nåväl, nu är det som sagt var ny vecka och nya tag som gäller och INGET fusk!

Papperssamlandet går sakteliga framåt. Det känns lite trögt. Jag vet inte varför? Det är så mycket som ska göras och jag får nästan lite panik, då jag inte har "kontroll på läget". Igår kväll satte jag mig ner och bockade av sånt som var klart resp. nästan klart och sånt som måste fixas. Då visade det sig att det inte är så jättemycket kvar! Idag på morgonen har jag fixat kopior på vigselbeviset (som jag äntligen hittade igår kväll!) och våra pass har jag också kopierat. Utdraget ur födelse- och dopboken kom med posten i fredags och dessa har jag nu också kopierat upp. Tar 3 säkerhetskopior av ALLT! Det är lika bra, för man vet aldrig vad som kan hända...

Nu snart in i arbetsmöte och sen börjar arbetsveckan på allvar!