Höll löftet till mig själv och gav mig ut på min "extra-stora-runda" för första gången ikväll. Alltså 1,5 varv istället för 1 stort. Sammanlagt blev det alltså 5,2 km och det på prick 50 minuter. Rätt bra väl..?

Jag är jättenöjd iallafall och det är sååå skönt när man väl tagit sig ut och gjort något, för sig själv! Det är ju för MIN skull som jag går ner i vikt och INGEN annans. Det är viktigt att komma ihåg det. Och ta fram det när motivationen tryter. Det är ju JAG som vill må bra (bättre). Det är JAG som vill bli starkare och piggare. Det är JAG som vill kunna ligga på golvet och leka med vårt barn utan att pusta och frusta när jag ska ta mig upp igen. Det är för MIN skull jag gör det, men också för att vårt kommande barn ska ha en mamma och pappa som följer honom/henne i många år framöver. Det jag KAN påverka VILL jag påverka, åt rätt håll.

Jag mår så bra just nu. Medvind!

Försöker verkligen njuta av det också och skjuta bort alla tankar som "Jahapp, och snart kommer nästa motgång som gör att medvinden är som bortblåst".

Typiskt mig. Men samtidigt är jag van vid att inte få ha medvind och må bra så länge i sträck....

Träningsbyxorna som jag köpte var tyvärr inte 100% bra. Jag tycker jag ser fånig ut med 3/4 byxor med mina taxben... Hittade dock ett par gamla träningsbyxor i garderoben som satt bra och som jag glömt bort, så de fick de bli på istället. Träningsbyxorna ska jag lämna tillbaka, men byta mot en BRA och STADIG sport-bh istället! Jag provade nämligen att springa korta stunder ikväll, men AJ vad tuttarna gjorde ont! :-( Nog för att jag inte har världens minsta byst och jag hade sport-bh, men nu i ägglossningstider skulle jag behöva 2-3 bh:ar så de inte gör så här ont. Fy för att vara kvinna ibland.... :-/

TACK ännu en gång för alla gratulationer till mitt medlemsskap i 70-klubben! GOA NI!

Nu när jag nått mitt andra delmål; att komma med i 70-klubben (om någon skulle missat det... hehe... ;-)) så beslutade jag mig för att ge mig själv en belöning.

 Belöningen blev ett par nya träningsbyxor från Röhnisch! De gamla jag har är visserligen OK, men börjar bli alldeles för pösiga och stora. För mycket tyg liksom... Ett par nya brallisar alltså, dessutom i caprimodell nu till sommaren. Stl. M  från Team Sportia känns heeeelt OK! ;-D Dock är jag ingen medium egentligen, utan det var mycket stretch i dessa.

 Snart dags för näst sista mätningen och vägningen hos Prenet med viktminskningsgruppen. Jag hoppas att vågen visar minskning även där, även om jag inser att jag inte kommer vara med i 70-klubben hos dem, då jag ju både är nyäten, kläder på + kvällstid. Men ändå, ska bli intressant att se VAD jag gått ner i; vätska, muskler eller fett!

Tusen, tusen TACK för att ni gläds med mig och är med mig på denna resa! Om ni bara visste vad det gör mig varm i hjärteroten av att läsa alla era snälla kommentarer! Ni  har stor del i min vilja och kämparglöd ska ni veta.

KRAM på er!

Whoooohaaaaaaaaaaaaaa.....!!!!

Jag är där. Jag är med i den för mig så hett efterlängtade 70-klubben!! ÄNTLIGEN!!!!

Nu blir det ett inlägg med överdos av utropstecken... *varning* ;-)

Imorse när jag gick upp ur sängen (alldeles för sent, då sängen var alldeles för skön..) så gjorde jag som vanligt. Morgontoalett och sen undan med badrumsmattan och fram med vågen. Imorse hände DET. Det blev en 7:a i början. Och en 7:a på slutet!

79,7 kg stannade den på. Jag är verkligen där. Jag ÄR med i 70-klubben.

Som jag längtat.

Som jag kämpat.

Som jag väntat.

Jag är så glad. Så stolt. Så jävla lycklig!!!!

Det var inte mindre än 5(!) år sen jag var med här sist, och det var när Viktor kom till världen i maj 2002, då vägde jag 77 kg. Sen dess har jag bara gått upp i vikt. Ja, jag är konstig som går upp EFTER en graviditet, jag vet....

Nu är jag här. Och nu ska jag fortsätta min resa neråt. Så småningom ner till 60-klubben, men just nu gläds jag åt att jag har en fin 7:a i början av min vikt. Nästa mål är 77 kg, sedan 75 kg och efter det 60-klubben.

Whohooooooooooooooo!!!