Idag är det onsdag. Dessutom onsdag före röd dag och det betyder att jag slutar efter halva dagen. Skönt!!

Eftermiddagen ska jag tillbringa till att göra "ärenden-man-annars-aldrig-hinner" och det innebär bl a att åka till IKEA för att byta en av dörrarna till vårt nya sideboard som var skadad, åka till Viktor och göra rent hans fina gravsten med såpvatten och borste + lägga på ny jord i hans lilla rabatt och plantera om alla blommorna. Efter det blir det att hämta maken och sen åka och handla lite mat. Så bara för att jag slutar tidigare innebär det inte att jag kommer hem tidigare tror jag dessvärre.... Samtidigt är det ju skönt att få dessa saker gjorda. Saker som fått vänta på sig ett bra tag...

Nu är det dags för lite frukost och sen morgonkaffet!

Go´morron vänner - var än ni är!

Ikväll orkade jag äntligen komma ut och gå. Det var några dagar sen sist, men jag har helt enkelt inte orkat. Men ikväll som sagt, kom jag ut, och iPod:en var med och stavarna likaså.

Men OJ vad det blåste!

Det var full storm (kändes det som iallafall) och jag fick rejäl skjuts i ryggtavlan emellanåt så jag for framåt. När jag nästan var hemma tappade jag istället andan för att det blåste rakt in i munnen och jag fått upp flåset så pass att jag börjat andas genom munnen. *S*

Känns jätteskönt nu och jag ska verkligen försöka skärpa till mig med promenaderna igen så jag kommer igång ordentligt. Det är lätt att "lägga av sig" och egentligen är det ju när jag är som tröttast som promenaderna behövs som bäst. Nya tag där alltså!

En annan sak jag måste skärpa mig med är vattenintaget! Gaaaaah, att det ska vara så svårt för mig att få i mig vatten?! Ca 2-2,5 liter per dag SKA jag ha i mig, men sista tiden har jag knappt fått i mig 1 liter/dag. Alldeles för lite och nu måste jag verkligen skärpa mig. Det spelar liksom ingen roll om jag har en karaff brevid mig på jobbet, jag "glömmer" ändå...

Hädanefter kommer jag att väga mig på morgonen på fredag, hemma, utan kläder och föra statistik över min vikt här på bloggen. Det är ju vägning + mätning 1 gång/månad hos Prenet även i fortsättningen, men jag vill samtidigt även väga hemma, för jag klarar inte att vänta på viktbeskedet till bara 1 gång/månad.

Alltså: Varje fredag blir det vikt + måttbandrapport (midjemått) här på bloggen. Påminn mig om jag glömmer, please! Jag MÅSTE ha den pressen på mig. För bara för att viktutmaningen är över så slutar inte min viktminskningsresa, den fortsätter!

Nu ska jag lägga mig och läsa i nyaste Amelia innan jag sluter mina bruna för dagen.

Nattinatt, vänner!

Tack för att ni finns!

Bara på skoj sisådär...

Rösta gärna! ;-)

*pekar åt höger*

-------------------->

Kan tillägga att det brukar vara ca 50/50 när det gäller flickor/pojkar från Bolivia och runt 12-13 barn/år dvs ca 1 barnbesked i månaden.

Jag var ute och gick runt en timme på lunchen och solen sken i ansiktet. För några minuter kände jag för första gången hopp och lycka, på riktigt, över vår kommande adoption.

På riktigt alltså. Så verkligt att jag log stort för mig själv när jag för första gången på RIKTIGT kunde föreställa mig hur det skulle vara första gången vi fick möta vårt barn där på barnhemmet i Bolivia. Värmen, lukten, omgivningen, barnskrik och gråt men också skratt, joller. Spansktalande människor omkring oss. Kanske vi lyckas uppfatta någon fras här och där. Tur vi kommer ha en tolk med oss...

Första ögonblicket när vi möter vårt barn. Hur jag kommer kämpa mot lyckotårarna som kommer bränna bakom ögonlocken... Vara stark. Inte bryta ihop. Le och vara världens lyckligaste, utan tårar. (Går det?) Innbillar mig att jag inte får gråta första gången jag ser vårt barn.  Håller vårt barn. Just för att h*n inte får tro att mamma är ledsen. Utan världens lyckligaste.

Ett ögonblick av lycka.

Ett ögonblick av himlastormande känslor.

Inom mig.

Så otroligt skönt att jag ÄNTLIGEN vågar.

Vågar hoppas.

Vågar tro.

Vågar drömma.

Vågar känna.

Det känns som om det håller på att vända. Sakta men säkert.

Jag är inte alls lika trött idag som jag varit de sista dagarna och jag tror det hela har med både Viktors årsdagar att göra och våra turer i papperssamlandet. Nu VET jag att våra originalhandlingar ligger för hämtning på Posten i Kungsbacka.

Jag har dessutom mailat vår översättare och förvarnat om att våra papper kommer vilken dag som helst för översättning och att han får höra av sig direkt om det är något vi missat eller andra frågetecken, eller om papperna inte skulle kommit innan denna veckas slut. Det är ju s k "kortvecka" så jag antar att snigelposten kan strula lite, men jag hoppas att de når honom om inte idag, så imorgon!

Tänker mycket på Viktor. Men idag är det ljusa tankar. Jag minns honom när han låg där och krafsade med sina små, små händer och fingrar på mitt bröst. Hur jag kände att han rörde sig. När han då och då öppnade sina mörka ögon och tittade sig nyfiket omkring på omvärlden. Hur jag sjöng "Du vet väl om att du är värdefull" för honom om och om igen. Hur hans lilla kropp ibland drog ihop sig som en liten groda. Blöjbytena med de små, små blöjorna som var så små som ett trosskydd och ändå för stora för hans lilla kropp... Alla apparater som lät i rummet. Ibland larmade de, men blev snart tysta igen. Hur vi tog en timme i taget... Hur vi njöt av varje minut med vår son i livet. Hur vi sakta lärde oss att aldrig mer ta något för givet här i livet.

Hur stolta föräldrar vi var och alltid kommer vara över vår lille kämpe.

TACK för allt du gav oss, Viktor.

TACK för att du valde just oss till dina föräldrar.

Vi älskar dig, för evigt.

/Mamma & Pappa

~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ *

Du vet väl om att du är värdefull

Att du är viktig här och nu

Att du är älskad för din egen skull

För ingen annan är som du

~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ *

Loggade in för en kvart sen på posten.se och såg till min besvikelse att brevet fortfarande låg på sorteringsterminalen här i Västerås.

Men så nu, bara en liten stund senare, så kollade jag igen och då ser jag...

DET ÄR FRAMME!!

Puh! :-D

Go´morron allihop förresten!

Vilken tur att jag, med mitt kontrollbehov, ännu så länge kan följa vårt viktiga kuvert med originalhandlingarna mot mål, dvs vår adoptionsorganisation.

Just nu har det iallafall lämnat postombudet, ja ICA-affären ni vet... och är i sorteringsterminalen. Alltid nåt!

Får se om jag kan slappna av lite mer nu. För tillfället verkar det svårt. Jag kan inte släppa kuverten ur tankarna! Gaaaah... blir galen på mig själv! Är det inte det ena att oroa sig för, så är det det andra. Jag måste, måste, måste lära mig att slappna av och lita på att andra faktiskt kan sina jobb och gör sitt bästa. Annars kommer jag inte palla trycket. Eller vaddå tryck? Vi väntar ju snart bara barn... hehe.. vi väntar ju snart barn... BARN!! Hallååååå...

Tänk, en vacker dag kommer telefonen att ringa. En vacker dag kommer vår handläggare ringa och be oss sitta ned. Ta fram papper och penna. Säga GRATTIS ni har fått en liten dotter/son!

*gråter en skvätt*

Fattar ni?

Jag gör det. Jag börjar faktiskt kunna ta in mer och mer vad det är vi verkligen är på väg att få uppleva.

Vi är på väg att bli föräldrar - igen.

Jösses....

*gråter lite till*

Kan det vara hormoner i omlopp... redan..?

Nej, jag har ju bestämt att vi inte väntar barn förrän våra papper är i Bolivia. Om någon månad till eller så. Sen väntar vi banne mig barn!

Gud så jag svamlar. Märks att jag är trött.

Kanske ska försöka lägga mig och läsa en stund. Skingra tankarna.

Försöka iallafall...

Nattinatt!

Så var det postat och klart nu då.

Efter mycket om och men, ska jag kanske tillägga.

Gick såklart(!) ner till Posten här i centrum för att posta våra handlingar och döm om min förvåning när damen i luckan (när jag väl kom fram i kön) sa: "Nämen, sånt kan du inte göra här!"

Eh... nähä?!

"Och VART kan man idag POSTA brev om inte på Posten", frågade jag något irriterad och spänd.

Fick till svar att jag då fick gå till ICA Skrapan...?!

Eh... okeeeej..?

Så alltså. Ska ni POSTA brev, gå då INTE till Posten. Utan gå till ICA eller annat ombud.

*frust och stön*

Till saken hör att det fullkomligen ÖSREGNADE när jag gick ut och visst fick jag låna ett paraply. Men fötterna är dyngsura och jag är iskall. Är INTE klädd för detta väder kan jag erkänna, men så har jag missat nyheterna och vädret hela helgen också. Jag har 3/4 byxor och skinnsandaler utan strumpor idag.. *ehum*

Nåväl, jag gick ner till ICA butiken och väl där skulle jag komplettera våra originalhandlingar med ett kuvert som inte går att vika. Tänkte jag. Tji fick jag. För det finns inte på varken Posten eller hos deras ombud!?

"Det får du köpa hos bokhandeln" säger tjejen i kassan.

*morr*

Det hade jag kunnat fixa på jobbet om jag hade VETAT. Och OM jag hade vetat att Posten ej längre är en post så hade jag bara kunnat gå RUNT HÖRNET för att göra samma sak och inte genom hela centrum i ösregn...!!

Nåväl, nu ÄR allt postat.

Nu HAR vi ett kollinummer som vi kan följa.

Nu ska jag FÖRSÖKA att koppla av och lita på att det kommer fram till BFA-A ordentligt, våra originalhandlingar.

Nu försöker jag tina upp med en kopp varmt kaffe.... *brrrr*