Såsom i Himmelen & på Jorden

Alla inlägg under maj 2007

Av grodis - 14 maj 2007 08:26

Det känns nästan lite högtidligt idag. Alldeles nyss klistrade jag igen 2 stycken kuvert. Det ena med original till BFA-A och vår handläggare där. Det andra med kopior till vår översättare. Tänk att vi är här - vi är klara med papperssamlandet! Nu är det bara fotografier kvar som sagt och det ska vi fixa senast nästa helg, sen har vi gjort vårt.


Då återstår bara väntan på "+:et".

Man kan ju säga att vi har ägglossning nu, eller så... om man nu vill jämföra att vänta barn på "vanligt" vis. För mig är detta sätt vanligt. För oss så väntar vi barn (minst lika mycket) som de som väntar smått på biologisk väg.


Det som är lite jobbigt nu är att jag måste släppa kontrollen. Måste våga lita och tro på att andra kan och gör sitt jobb. Utom min kontroll. DET kommer bli svårt. Det kommer också bli svårt att bara luta sig tillbaka och vänta. Bara vara. Det har jag inte varit på över 5 år!!?


HUR gör man..?


Det har ju ända sen vi testade positivt den där morgonen den 28 november 2001 varit omtumlande och jobbigt på många sätt. I december fick vi missfall av Viktors tvilling (som vi inte visste om då). Störtblödningar och oro för den lille som var kvar resten av december och hela januari.

I februari var det lugnt. Natten mellan 2-3 mars 2002 gick så vattnet och jag hade inte gått mer än 17-18 veckor in i graviditeten. Det hette inte fostervattensläckage då, det hette att jag måste lära mig knipa och att jag läckte urin!!? Så jävla fel de hade. Och så jävla många gånger jag ångrat att jag inte anmälde dessa läkare. Visst, det hade kanske inte lett till att vi fått haft Viktor hos oss längre, men kanske hade vi fått hjälp tidigare, om vi hade VETAT. Och framför allt, att samma sak inte ska drabba andra par efter oss....


Lördagen den 11 maj 2002 kl. 05:14 föddes så vår älskade son. Och kl. 07:40 lördagen den 18 maj 2002 lämnade han så oss efter en veckas kamp. Den största av sorg och saknad drabbade oss. Samtidigt som vi var och är världens stoltaste föräldrar till en pojke som vi vet vakar över oss.

Vi bestämde oss redan på neontalen att vi skulle försöka med syskon till Viktor så snart vi bara fick. Vi t o m frågade Viktor om det var OK. Han tittade faktiskt upp då och det tog vi som ett tecken.


Jag drabbades ju av komplikationer efter förlossningen med Viktor, och moderkakan satt illa fast. Så illa att de blev tvungna att söva ner mig under 1,5 h och plocka ut den i små små bitar. Jag började blöda massor och har efteråt fått höra att det var fara för mig och mitt liv, men det är något jag under alla dessa år tryckt undan. Jag sitter ju här nu och mår bra. Så det känns som en petitess... Däremot läkte min livmoder ihop fel efter operationen och så här 5 år efteråt, när vi kämpat oss igenom 3 IVF-behandlingar + frysförsök med alla sprutor och hormoner som det innebär, har jag många gånger önskat att de istället för att försöka rädda livmodern, tagit bort den helt istället. Det hade besparat oss så många tårar, tid och även pengar... petitesser egentligen, men rent krasst är det så.


Nu sitter jag alltså här.

Måndagen den 14 maj 2007 och om 50 minuter ska ska bege mig till posten och lägga på ett kuvert som ska leda oss till vårt andra barn. Viktors lillebror eller lillasyster som kanske redan nu finns där någonstans i Bolivia.


Sjukt stort. Och sjukt roligt. Och så jäkla spännande.

Det går inte att ta på. Men att drömma om....

Av grodis - 13 maj 2007 21:48

Sitter och slösurfar lite efter att ha sammanställt det allra sista på våra adoptionsansökningshandlingar (vilket lååååångt ord!) och gick då in en sväng på bmidirekt.se och räknade ut mitt BMI lite på skoj sådär...


Startvikten jag hade i februari gav mig ett BMI på 34,7 (= fetma)

Dagens vikt gav mig ett BMI på 30,7


Jag har iofs fortfarande fetma enligt den tabellen, men snart är jag "bara" överviktig.


Eller jätteviktig som man också kan säga.... ;-)


Alla handlingar är alltså klara nu. Det är "bara" fotografibiten kvar och den ska vi klara av nästa helg.


Nu blir det sängen. Jag är fortfarande helt slut och förstår inte hur jag ska orka med att jobba imorgon. Tur det "bara" är 3,5 dag kvar tills jag är ledig igen....


Nattinatt vänner!

Av grodis - 13 maj 2007 11:32

Jag tror på fullaste allvar att jag skulle kunna sova hur mycket som helst, bara jag fick. Inatt t ex har jag sovit från 23 igår kväll till 11:20 idag. Drygt 12 h med andra ord. Iofs så vet jag att jag behöver det men kanske inte riktigt så länge. Jag somnade om på morgonen och känner mig nu mer trött än pigg...


En kopp kaffe och en dusch kanske gör susen?

Idag ska jag sätta mig i blivande barnrummet på övervåningen och ta hand om det som jag för flera veckor sen(!) öste ur på golvet när jag letade efter ett viktigt papper inför adoptionen och sedan dess har jag inte haft tid/ork/möjlighet att ta hand om allt igen. Det är allehanda kartonger med olika innehåll sen vi flyttade hit för 4,5 år sen som skall gås igenom och rensas för jag vägrar att bara stoppa tillbaka allt in på kattvinden igen!


Tvättning står också på schemat som alla andra söndagar. När vi blir fler så kommer ju det 1-gång-i-veckan-schemat spricka och det ser jag fram emot. ;-P


Många tankar på Viktor är det och mitt hjärta svämmar snart över av all den kärlek och sorg jag känner för honom. Mammas lille pojke som skulle varit en stor liten pojke idag. På 5 år!? Det är inte klokt....

Idag är det 5 år sedan vi hade nöddopet för honom på UAS. Det skedde på neontalen och sjukhusprästen kom dit. Vi hade just fått det värsta beskedet föräldrar kan få ang. sitt barn - att han inte kommer klara sig och de gissade på att han hade timmar kvar i livet. Viktors dop kändes därför som en begravning och var det absolut värsta jag varit med om. Så definitivt. Och vi hade ingen aning om hur länge vi skulle få ha honom kvar hos oss. Hur mycket tid vi skulle få tillsammans.


Efter dopet fick vi så ut honom till oss att sitta "känguru" med och där satt vi, hela dagen och hela natten. Till slut fick personalen be oss att gå och sova upp på BB på vårt rum, för annars skulle vi inte fixa detta. Inte visste vi då att vår älskade Viktor skulle kämpa på en hel vecka.


Vår lille kämpe. Vår älskade son.

Så orättvist att du efter all kamp inte fick stanna.


Av grodis - 12 maj 2007 13:56

Hur ska jag kunna tacka er alla?

Så ni verkligen känner och vet hur tacksam jag är?

Så ni vet hur rörd jag är över allas er omtanke om oss och om vår lille Viktor.


Jag vet inte det.

Men jag säger det även om det känns futtigt.


TACK.


Tack snälla, snälla ni.

För mig betyder det så oerhört mycket att så många minns vår son och finns med oss på vår resa mot hans syskon, som blivit en mycket längre och krokigare resa än vi först förstod att den skulle bli.

Men nu börjar vi närma oss och äntligen kanske kunna se ljuset i den långa, långa tunneln...


Återigen ett stort TACK.



Från djupet av Viktors stolta mammas hjärta.

Av grodis - 11 maj 2007 11:25

~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~


Med innerlig kärlek till vår älskade och saknade son.

Du fattas oss!


/Mamma & Pappa


~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~


Bilden visar en nyfödd liten Viktor. Vår älskade lille kämpe.

Född kl. 05:14 den 11 maj 2002

31 cm lång och 1127 gram ren kärlek!



~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~





Du har rest till en värld

Från ditt första andetag
Fick du leva dag för dag
Vi tog inget för givet
Men allt som du var
Gav färger och mening med livet
Du kom med glädje
Och vi lånade lyckan ett tag


För du har rest till en värld
Långt bort men ändå så nära
Där en ängel ska finnas hos dig
Var inte rädd
En plats där tiden står still, där du kan leka hur länge du vill
För där godheten rå´r är du trygg och varm


Kan ett hopp ge frid och ro
Tills vi åter vågar tro
På en morgon när skuggorna lättar och flyr
Och när ljuset har kommit tillbaka
Där finns en framtid
Och en glädje som åter kan gro


Du har rest till en värld
Långt bort men ändå så nära
Där en ängel ska finnas hos dig
Var inte rädd
En plats där tiden står still, där du kan leka hur länge du vill
För där godheten rå´r är du trygg och varm


Men det kommer en dag då vi ses du och jag
Trots det mörka som hänt brinner ett ljus som du tänt


Du har rest till en värld
Långt bort men ändå så nära
Där en ängel ska finnas hos dig
Var inte rädd
En plats där tiden står still, där du kan leka hur länge du vill
För där godheten rå´r är du trygg och varm


Trygg och varm


Artist: Emil Sigfridsson
Album: Äntligen, 2006

Av grodis - 10 maj 2007 20:53

Har nu kontrollerat både en, två och tre gånger att vi har alla papper, både i original och kopior. Gjort i ordning två högar. En att skicka till BFA-A och en att skicka till vår översättare. Dock har jag missat en liten grej, och det är kopior på våra papper ur belastningsregistret från Polismyndigheten, men det anser jag vara en petitess och lätt att fixa på ett kick imorgon.


Men, maken och jag har i samråd bestämt oss för att vänta med att skicka iväg det rekommenderade brevet till BFA-A tills på måndag. Just för att det är fredag imorgon och vi vill undvika att vårt rekommenderade brev snurrar runt en hel helg... Däremot kommer jag posta våra kopior till vår översättare imorgon så han har dem på måndag, så han kan sätta full fart! ;-)


Det känns lite konstigt allting.

Jag känner mig ambivalent. Känner mig både så otroligt tom och sorgsen ikväll, samtidigt som jag är jättelättad och pirrig inför att vi snart ska lägga papperna på lådan. Glädje och sorg. Hand i hand. Återigen.


Börjar komma tillbaka i tankarna där jag var för 5 år sen. Motsvarande kväll då, låg jag i sängen och kollade på Big Brother, som vanligt. Upptäckte vid 19.30-tiden att jag hade som rätt stark mensvärk som kom och gick och började nyfiket klocka dem. Ingen regelbundenhet alls, men väldigt tydligt att det kom och gick. Oroade mig inte, inte just då. Då hade jag ingen aning om att jag skulle bli mamma inom 1,5 dygn....


Vi får se om jag orkar skriva imorgon... Det får dagsformen då utvisa.

Tack för att ni är med mig - även dessa dagar då det är extra tufft. Vi är på väg att bli föräldrar igen. Men vi kommer bli en speciell liten familj...


 För vi kommer vara en för lite - för alltid...

Av grodis - 10 maj 2007 14:57

Det börjar märkas att det varit lite "too much" på sistone.

Min kropp börjar nämligen säga ifrån på olika sätt....


Dels visade blodtrycket igår hos Prenet att jag ligger högt (127/93) och det trots att jag nu alltså minskat drygt 10 kg i vikt... Dels är tröttheten jag haft senaste dagarna så påtaglig. Jag orkar inte hålla mig vaken på kvällarna längre, jag som normalt sätt är kvällsmänniska. Kommer dessutom knappt ur sängen på morgonen och bara duschar, klär på mig och åker iväg till jobbet. Orkar inte bry mig om varken hår eller make up...


En annan grej som jag upptäckt igår och idag är att magen börjar krångla. Det suger och svider i den och jag antar att det är lite katarrvarning på G... Sen dricker jag mer kaffe för att försöka hålla mig vaken på jobbet, och det är ju inte så bra när magen knorrar... Ond cirkel där...


Jag är inte direkt förvånad att jag mår som jag gör. Har nästan väntat mig detta. Konstigt vore det annars tycker jag. Dels är det maj, den jobbigaste månaden själsligt och Viktors årsdagar som är. Imorgon är det 5 år sedan vår älskade pojke kom till världen och nästa vecka är den veckan han levde och var med oss. Fredag 18 maj är den dagen han lämnade oss i den största av sorg och saknad...

Nu är vi förutom dessa årsdagar mitt uppe i vårt sista steg mot Viktors syskon. De allra sista papperna är nu klara och ikväll ska jag alltså sammanställa allt för att lägga på posten imorgon. Det blev på Viktors 5-årsdag. Det är absolut ingenting som jag planerat, utan det har bara blivit så. Små små steg och nu är vi äntligen klara. Klara att snart bara luta oss tillbaka och vänta. Vänta på barnbesked.


Vänta på en liten syster eller bror....


Wow....

Av grodis - 10 maj 2007 13:43

Nu börjar det verkligen brännas.

Som det ser ut just nu, så har vi alla papper klara.

Det är "bara" att lägga dem i ett par kuvert sedan. Ett till BFA-A (originalen) och ett till vår översättare.


Jösses.


Det är knappt så jag vågar tro på att vi verkligen ÄR klara så jag måste sätta mig ikväll och gå igenom allt i lugn och ro. Om och om och om igen...

Fixa det allra, allra sista.


Imorgon går jag till posten och skickar iväg allting.

Rekommenderat förstås.


Ett steg till.

Snart väntar vi verkligen barn.


På riktigt.

~ Om mig ~

17 juni 2010 kl 10.00:
EN SON!! ♥

Fråga mig

2 besvarade frågor

~ Kalender ~

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5
6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Maj 2007 >>>

~ Gästbok ~

~ Tidigare år ~

~ Kategorier ~

~ Arkiv ~

~ Sök ~

~ RSS ~


Skapa flashcards