Gud så trött jag är.

Känner mig slut som människa.

Skulle behöva semester... En "bara-vara" semester, fast hemma.

Nu sitter jag på jobbet igen och har inte resultaten från gårdagen + från början med mig. Men vågen visade minus även igår.

-1,3 kg rättare sagt! Jag blev paff och förvånad och jätteglad såklart.

Och ja, nu visar vågen även 70-klubben på kvällen MED kläder! Whohoooo!

79,7 kg visade Prenets våg igår kväll. (Intresseklubben antecknar väl nu? ;-P)

Det innebär att jag nådde mitt personligt uppsatta mål under utmaningen!

(vilket var att komma med i 70-klubben)

Måttbandet visade på -4,5 cm mot deras senaste kvällsmätning av midjan för 2 veckor sen. *mer glad*

Hädanefter ska vi ses 1 gång/månad under först och främst 6 månader framöver. Då är det snack, vägning + mätning som gäller. Kostråd och så får vi när vi är inne på mätning och vägningen. Nästa mätning + vägning blir den 5 juni. Nu börjar allvaret. Det är NU det gäller att hålla i! Fortsätta framåt. Se framåt och våga tro på att jag kommer FIXA detta!

Minuset jag fick igår, både på våg och måttband, sporrade mig att fortsätta skärpa mig och ta nya tag.

Imorgon kväll ska vi ses hemma hos en av tjejerna och grilla tillsammans och äta och dricka gott. Ska bli jättetrevligt. Jag vet att det blir på det som skulle varit Viktors 5-årsdag... och det känns såklart dubbelt, men alla i viktminskningsgruppen vet om vår älskade Viktor nu. Jag har berättat vår historia (inte allt, för det är en roman vid det här laget, men det de behöver veta..) De förstår och vill gärna att jag ska komma ändå och sa att de vill se mig där. Jag får gråta. Jag får skratta. Jag får vara precis som jag vill, men de vill ändå se mig där. Sånt gör mig varm i hjärtat och det gjorde att jag beslutade mig för att gå ändå, för från början hade jag tänkt att strunta i det.

Igår kväll/natt krockade älskade maken med 2 rådjur! Eller det första "touchade" bara, men det andra smällde. Med min lilla Nissan Micra. Ingen bra bil att krocka med... :-( Det gick dock bra med maken (tack och lov.. annars hade jag brytit samman totalt) och han ringde polisen och de i sin tur en jägare som kom och letade det skadade djuret, dock utan framgång... Det var ju mörkt... Innanmätet låg tydligen kvar på vägen och då tror man ju att rådjuret inte hunnit så långt, men tji fick de.

Jag fick reda på allt detta imorse (sov igår kväll) och var både för trött och chockad för att ens reagera. Nu börjar verkligheten komma ikapp och jag är så innerligt tacksam för att allt gick så bra som det trots allt gjorde med maken... Min klippa, mitt allt!

Var rädda om er alla. Och tack för alla fina grattis till min viktminskning hittills! Mer ska det bli - men mindre av mig! ;-)

Idag är det dags för sista vägningen i Prenet´s viktutmaning som jag varit med i under 12 veckor nu. 3 månader alltså! Redan! Tiden har bara rasat iväg, men tyvärr har inte kilona rasat av i samma takt. Jag är dock jättenöjd ändå och känner mig mycket piggare och lättare och kommer fortsätta kämpa på på egen hand även nu efteråt. Vi ska ju dessutom fortsätta träffas i samma gäng framöver, fast 1 gång/månad istället för 1 gång/vecka.

Dock är jag inställd på att det blir antingen stillastående eller ett plus ikväll. Tyvärr. Men så är det. För mycket utsvävningar på sista tiden och svårt att styra matintaget själv när man är på resande fot gör att jag inte har några stora förhoppningar om minus ikväll, varken på vågen eller midjemåttet.

Men, jag är mentalt förberedd och har redan tagit nya tag och det är det viktigaste! Att bryta den negativa trenden och tänket och ta NYA tag! Jag ska ju liksom vidare, mot mål. Det är "bara" ca 13 kg kvar nu ju... I min värld är det "bara". Det är bättre med det än 22-23 kg som jag hade från början... ;-P

Efter mätningen och vägningen ska vi äta medhavd mat tillsammans. Jag var och hämtade Sushi på lunchen som jag ska ha med mig tänkte jag. GOTT!

Återkommer givetvis med rapport ikväll!

Ha det gott alla o tack för att ni finns!

...regn hos mig.

Som Orup sjöng en gång.

Det regnar idag. Riktigt grått och genommulet och jag önskar jag kunde få ligga i sängen och kura under täcket istället. Läsa en god bok. Gosa med katten. Bara vara. En sån dag önskar jag mig.

Nu är det inte så. Jag sitter på jobbet. Försöker väcka min kropp och huvud till liv med dagens andra kopp kaffe. Det går sisådär. Osminkad idag. Orkade inte. För trött för att ens orka bry mig. Ibland undrar jag varför man lägger ner tid på smink egentligen? Jag som sitter bakom en skärm hela dagarna? Visst, mina kollegor ser jag ju, men de bryr sig ju knappast om om jag är sminkad eller ej? Det är ju bara jag själv som får en "naken" känsla utan smink. Och det trots att jag egentligen är ganska sparsam med det.

En sminkblogg idag minsann. Där ser man hur tankarna far även runt petitesser och totalt oviktiga saker som utseende. Eller är det oviktigt? Nej, det klart det inte är. Då skulle jag inte kämpa med min övervikt. Då skulle jag inte älska att shoppa kläder. Då skulle jag inte älska att gå till frissan och bli ompysslad. Det klart det är viktigt med utseende. Men det som är viktigast för mig EGENTLIGEN är ju att JAG trivs med mig själv, sen om jag gör det osminkad eller ej, DET är petitesser.

Förresten.

En rolig sak. Det där samtalet jag skulle ringa igår. Till en kär vän. Det blev ett otroligt glatt besked och jag gläds enormt med dem. De väntar bebis och allt ser finfint ut. De har kämpat länge och allt såg väldigt mörkt och dystert ut. Men så skedde ett Mirakel. Och nu växer deras kärleksbarn i hennes mage och jag är superduperjätteglad för deras skull!! :-D

Jag är verkligen inte gjord för att sitta i möte en hel dag. Det går bra första timmarna, men sen på eftermiddagen är det svårt att hålla sig vaken.... HUR intressanta ämnen som än diskuteras. Idag har jag alltså åkt tåg t/r till Sthlm och varit med på möte hos MIA (Myndigheten för internationella adoptioner) tillsammans med representanter från Sveriges alla adoptionsorganisationer + representanter från MIA. Sammanlagt var vi 20 st som satt runt ett stort runt bord.

Jag kan naturligtvis inte berätta om vad som sades, men även detta möte var oerhört intressant och jag kan sammanfatta det som att läget på adoptionsfronten är tufft. Väldigt tufft. Själv är jag oerhört glad och tacksam för att vi kommit så långt som vi gjort och att det *peppar peppar* rullar på så bra som det trots allt gör i vårt landval Bolivia. Vår väntan kan komma att bli allt mellan 4 månader(!) - ca 1 år och det känns i dagens läge som INGENTING!

Vi behöver verkligen att få "bara vara" ett tag. Vi behöver ta itu med vår planerade renovering av övervåningen i höst/vinter....

Fick dessutom träffa vår handläggare IRL idag och passade på att fråga de sista funderingarna jag hade noterat. Hon var supertrevlig och det kommer bli jätteroligt att samarbeta med henne i samband med att jag ska utforma BFA-A:s medlemstidning framöver.

Vilka roliga saker jag får vara med om! *tacksam*

Nu är jag verkligen HELT slutkörd och huvudet är sååååååå trött av all information och alla diskussioner. Ska vila en stund och sen gå ut och gå och lufta hjärnan tänkte jag. Men först måste jag ringa ett samtal till en god vän som jag tänkt på massor idag och hållt tummarna för. Berättar varför en annan gång. Kanske... ;-P

Kvällen blev så som jag hade hoppats och planerat för. Skönt!

När vi kom hem bytte jag om till träningskläder och innan jag gick ut på min stavgångspromenad så fick så Sally äntligen bada. Det gick bra, ända tills hon dyblöt tog ett skutt och sprang ut ur badrummet och in i vardagsrummet med en matte efter. Hon dyblöt som sagt och jag i strumplästen efter. Fick snabbt tag i henne igen och in i badrummet och ner i badkaret igen - denna gång med stängd badrumsdörr... ;-P

Inte ett knyst sa Sally och var sååå duktig. Jag inbillar mig att hon gillar att bada faktiskt. Eller rättare sagt duscha. Nu självtorkar hon och har t o m myst i mitt knä ikväll så jag tror inte hon är så väldans sur på matte efter dagens alla äventyr trots allt.

Stavgångspromenad blev det sen alltså, efter att ha bytt om till torra strumpor... iPoden fick dock vara hemma så ikväll gällde fågelkvitter och vindens sus. Jätteskönt, trots att det blåste rätt rejält. Jag fick snabbt upp flåset och pulsen och tog i rejält med stavarna idag och tryckte ifrån ordentligt så jag blev snabbt varm. Så skönt!

När jag kom hem igen hade maken fixat god variant på chili con carne som jag åt med god aptit. Ett långt samtal med svärmor blev det efter det och sen gick jag och maken tillsammans igenom alla papper.

Jag har sorterat upp alla papper på matsalsbordet. En sida med "ORIGINAL" och en med "KOPIOR". Vi gick igenom BFA-A:s instruktionsblad, sida för sida, och checkade av alla papper och det ser väldans bra ut! Vi kommer absolut kunna lägga på dem under denna vecka. Whohoooo!

Hur är det sen? Väntar vi barn då?

Eller är det när alla papper skickas ner till Bolivia på riktigt..? Om några veckor efter översättningen och legalisering?

*funderar högt*

Jag längtar enormt mycket efter den dagen vi kan säga att VI VÄNTAR BARN - PÅ RIKTIGT!! Det är liksom mitt/vårt sätt att säga att "vi har testat positivt"...

Vad konstigt det känns. Att det verkligen ÄR så nära nu. Så här nära syskon till Viktor har vi aldrig varit förut.

Så nära, nära.

Och så jävla underbart! (rent ut sagt..)

Regnar om vartannat idag så det passar bra att bada Sally ikväll då hon ändå inte kommer kunna vara ute i sin sele. Det är prio 1.

Prio 2 (eller 1 egentligen såklart!) är att kolla igenom alla papper igen och börja lägga upp det som ska skickas till BFA-A (originalen) + det som ska skickas till översättaren. Vi har insett att vi inte kommer hinna färdigt allt till imorgon heller... Jag vill absolut inte stressa så det blir fel, för då tar allt bara ännu längre tid. Nu ska vi först och främst åka hem och se om de 2 felaktiga papperna har kommit i lådan på nytt idag, och förhoppningsvis *peppar peppar* är RÄTT denna gång!

Vår personliga ansökan skall finslipas också och en telefonlista skall sammanställas. Sen så, börjar det närma sig.... *pirr*

Home sweet home - here I come!

Blä!

Jag mår inget bra idag.

Kort stubin. Ont i magen. Ont i huvudet. Ont i själen för att jag tänker så mycket på vår älskade Viktor.

Arg är jag också. Eller irriterad.

På ifrågasättanden från vissa som läser min blogg.

Sånt gör mig trött...

Jag förstår inte hur folk orkar hålla reda på saker och ting. Små (för mig) petitesser som t ex var och när och hur och på vilken våg jag väger mig..?

Man slutar aldrig att förundras...

Sen har jag en undran. VARFÖR måste man fortsätta få mens när man adopterar? Borde det inte finnas en låda som man skickar iväg en  önskan om att få slippa den, åtminstone för ett par år framåt? Precis som vid vilken "vänta-barn-period" som helst?

*suckar och jobbar vidare*

Kom hem sent igår kväll från min helg i Göteborg. Klockan var närmare 23. *zzZZZzz*

Imorse hade jag dessutom tid med Sally (katten) hos "frissan" för nedtrimning av pälsen. Sally är nämligen perser och perser kräver pälsvård, vilket jag slarvat med länge och det i sig har lett till att hon fått många tovor som inte går att reda ut utan måste trimmas bort.... *skäms* Jag var med henne under tiden hos "frissan" och det var inte så rolig upplevelse. Mitt lilla hjärta var jätteduktig till en början, men när tjejen som trimmade henne kom bak mot rumpan var det inte roligt längre och jag grät inombords när jag var tvungen att hålla i henne rätt tufft och hårt för att vi skulle klara det sista också. Svettig och varm och med hår/päls överallt blev vi till slut klara och jag har nu lovat Sally och mig själv att matte ska skärpa sig med pälsvården så detta inte ska behöva upprepas. Ikväll ska Sally få ett skönt bad och så börjar vi om på ny kula med hennes fina päls!

Mötena i Göteborg var hur trevliga som helst och min kväll med mallsing urtrevlig och timmarna for iväg! Vi åt gott på en sushirestaurang och pratade om livet i stort och smått. Alltid lika trevligt att träffa dig, vännen! *sänder ett lass kramar till Götet*

Bodde på Scandic Europa, som ligger alldeles nära både stationen och Nordstan och hade turen att få ett rum högst upp. Jättefint och kanonutsikt över Göteborg!  Hotellfrukosten var superdupergod och jag åt så magen stod i fyra hörn och INTE enligt Prenet´s rekommendationer. Men det hade jag bestämt mig i förväg för att unna mig det jag ville. Så en pannkaka med sylt & grädde blev det bl a och det var så gott. Proppmätt gick jag upp på mitt rum igen och pustade en stund på sängen innan jag duschade och gjorde mig iordning för dagens möte med styrelsen i och hos BFA. Jag blev upphämtad på stationen av en tjej som bor i Gbg och vi åka ca 20 minuter mot Kungsbacka. Vid 12 började mötet och det med lunch(!) jag som var mätt fortfarande valde en kycklingsallad utan vare sig pasta, dressing eller bröd. Åt hälften, sen sa det stopp.

Vid 15-tiden var det dags för kaffe... och jättebauta blåbärsmuffins!! Mensen kom inte igång på riktigt förrän igår och jag satt på mötet med fruktansvärda magsmärtor och ja, jag tog en muffins.... Men..!! Jag gjorde ett MEDVETET val! Och jag NJÖT av den i fulla drag!

Sen, kan jag meddela att min stackars mage INTE njöt på samma sätt resten av dagen och kvällen då jag satt på tåget hem igen under nästan 4 h resa. Uppspänd och svullen och allmänt "knorrig" och gasig och utan att kunna släppa väder så inbillade jag mig till slut att hela tågvagnen hörde den... ;-)

Mötet hos BFA-A var otroligt spännande och intressant och vi diskuterade både roliga och mindre roliga saker. Jag är dock belagd med tystnadsplikt så därför kommer jag inte skriva mer än så. :-) Är otroligt lärorikt att få chansen att vara med i denna styrelse och jag ser fram emot att få lära känna de andra i styrelsen bättre och utveckla BFA-A som origanisation framöver.

Imorgon är det resa igen som gäller och då är det Stockholm jag ska till! Jag och en tjej från BFA-A:s kontor (som också är vår handläggare för Bolivia) ska tillsammans gå på möte hos MIA (Myndigheten för Internationella Adoptioner) och representera BFA-A och det ska bli väldigt intressant. Det ska också bli jättekul att få chansen träffa vår handläggare! :-)

Jag och maken ska sätta in sista rycket idag så jag kan ha med mig våra originalhandlingar och lämna över det till henne imorgon tänkte jag, bara vår psykologs nya intyg kommit med posten idag vill säga! *hoppas*

TACK snälla ni för alla grattis till mina -10 kg! :-)

Och till "h" - ja, det var vågen hemma som visade att jag gått ner ... om det nu har någon betydelse för dig att veta..?