Nu är jag arg. Riktigt arg.

Och besviken. Riktigt besviken.

På vem?

Mig själv.

Efter kursen ikväll, som bara varade en timme, tog jag bilen och åkte till Plantagen för att komplettera lite blomsingar. När jag står i kassan så tar jag en GB Sandwich...!?!!!??

 Hallåååååå... VAD håller jag på med!? Har jag nu skött mig så bra så ska jag väl för bövelen inte balla ur sista veckan innan finalvägningen med gänget!? Jorå... tydligen... :-(

Och som inte det räckte har jag ikväll dessutom tryckt i mig 2 st dinkelknäcke, ett med Bregott på.. med havssalt... och det direkt efter min kvällsshake...

F-n!! VARFÖR I HELA VÄRLDEN gör jag så här mot mig själv, när jag vet att jag får dåligt samvete och mår dåligt av det!? Varför kan jag inte bara låta mig själv gå ner i vikt och MÅ BRA!?

Jag kan inte vara riktigt funtad...

Vad kallas detta? Matmissbrukare...?

*depp*

Nu har jag iallafall erkänt. Både för er, mig själv, och maken som också kommer läsa detta.

*suckar uppgivet och undrar om jag någonsin kommer bli botad från detta beteende...*

Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.

Den första kommer du inte ihåg.
Den andra kallar du mamma.

Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna.
Den andra blev din sol.

Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.

Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.

En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.

En gav dig begåvning.
Den andra ett mål med den.

En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.

En såg ditt första leende.
Den andra torkar dina tårar.

En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn, och hennes önskan gick i uppfyllelse.

Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år.
Arv eller miljö; vad är du en produkt av?
Varken eller raring, varken eller,
bara två olika sorters kärlek.

Gå då in här och ta på dig hörlurarna, blunda och lyssna!

Så coolt!

Jösses. Jag kommer ju bli en riktigt berest person vetja.

Nyss fick jag reda på att jag tillsammans med vår handläggare för Bolivia är utsedda av BFA-A att vara med på MIA:s (Myndigheten för Internationella Adoptioner) årsmöte på tisdag 8 maj i Sthlm! Så nu är resa t/r inbokad till Sthlm nästa vecka också. Puh!

Men rooligt är det! :-D

Idag kommer jag får sota för att jag svävat ut ett par dagar...

Magen kurrar - och det REJÄLT! Huvvaligen...

Blir tilll att tanka mycket vatten idag för att hålla den i styr...

Kanske, kanske jag lär mig NÅGONGÅNG att jag INTE kan dricka alkohol i den mängd (och blandning) som jag gjorde på Valborg? Visst, mängden var INTE mycket, men tillräckligt mycket i mitt fall, för jag har ju inga reserver just nu! Men blandningen... (började med 1 glas champagne för att fira att våra vänner är klara med sin utredning! Gick vidare med 1,5 öl. Fortsatte med 1 glas vitt och sedan 2 glas rött. Avslutningsvis liiiiiiiiiite whisky och sen liiiiiiite rom..!) Detta mellan kl. 18.30- ca midnatt.

När man som jag är 32 år gammal så måste man ju snart inse sina begränsningar, väl? Jag måste göra det, för det är INTE roligt att må så peck som jag gjorde igår.. och inte blir man vidare trevligt sällskap heller. *sorry vännen*

Idag är det onsdag, men känns som måndag. Skönt att bara ha 3 dagar kvar denna vecka dock. Nu måste jag/vi fixa det sista så vi får iväg våra handlingar för översättning! Det känns som om det börjar brinna i knutarna och att det är läge nu, för nu är det snart 1 månad sen vi fick instruktionerna. Det är bara småsaker kvar, men en sak som vi inte kan styra och det hoppas jag att maken ligger på extra mycket nu. Annars är det bara en namn- och telefonlista som ska sammanställas och finslipningen på vår personliga ansökan. Sen är ju det där med fotografier!? Vi har ju inga som vi kan skicka iväg... :-( Urusla är vi på att vara med på bild, både jag och maken, och särskilt tillsammans! Vi MÅSTE lösa detta på något vis och det så snart det går.

Måste ringa och fråga vår handläggare på BFA-A hur brådis det är med fotona, för de ska ju inte in till dem förrän de fått våra handlingar översatta till spanska och redo att skickas ner till Bolivia, väl? Hoppas på det, för då får vi ett par veckor till på oss att fixa.

Jag ska ju ner till Göteborg i helgen och det ska bli jätteroligt och intressant att få vara med på första styrelsemötet med BFA-A! Lilla jag liksom... ;-D Ska dessutom få träffa en kär nätvän som jag träffat en gång förut, men det var några år sen..(3 år va?) och vi ska käka lite gott tillsammans på någon mysig restaurang med bra mat. Tur hon är göteborgska och kan staden, så jag litar till fullo på att hon har ett bra tips! *blinkar till mallsing*  ;-P

Nu frukost - sen jobba på litegrann!

Fr o m imorgon onsdag är det NYA tag som gäller! Det är sista veckan med mina viktminskarkompisar hos Prenet (även om vi bestämt att fortsätta träffas 1 gång/månad och väga/mäta oss) och nu jäklar blir det till att lägga in en högre växel! Maten har det varit si och så med de sista dagarna och även alkoholintaget. Så fr o m nu är det skärpning!

Jag har även slarvat med vattenintaget och det vet jag påverkar vikten negativt, så det måste jag också skärpa mig med. Minst 2 liter/dag måste jag få i mig framöver.

Jag är supermotiverad att fortsätta gå ner i vikt, även fast jag tillåtit mig själv att "sväva ut" lite ett par dagar. Jag har egentligen inte bråttom att gå ner i vikt. Det sägs ju att 0,5 - 1 kg i veckan är en alldeles lagom takt och jag ligger ju där så det känns fint. Blir dessutom jättejätteglad när folk säger att det syns, både i ansiktet och runt midjan! Fick jättefina komplimanger av Soff och hennes man igår och det värmer, även om jag själv inte ser. Jag ser inte själv, men känner på kläder och det betyder ju att jag minskar, det vet jag. Men det är svårt att ta in. Jag har svårt att ta emot komplimanger. Har alltid haft. Men jag jobbar på det. Att säga "TACK snälla du!" istället för att "Nämen, har jag..? Tycker du verkligen det?" osv. Faktiskt inse själv att jag ÄR duktig. :-)

Jag har flera goa tjejkompisar som också kämpar med sina överflödskilon, alltifrån 5 kg - 20/30 kg och det känns jätteskönt och tryggt att jag inte är ensam om att jobba på att må bättre. Vi stöttar och peppar varandra så gott vi kan och ibland är det synd att vi inte bor i samma stad utan "bara" kan peppa varandra via mail/sms/kommentarer. Kämpa på, kära vänner!

Ha det gott allihop!

Jösses. Det är MAJ nu. Den vackraste månaden av dem alla. Och även den som gör mest ont själsligt hos mig.

Maj var den månad som vår son föddes och sen dog. Året var 2002. Snart 5 år sen. Tiden går vidare trots allt. Ibland fort, ibland sakta.

Valborgsfirandet blev jättemysigt och trevligt tillsammans med Soff och hennes make och deras Harry. Dock blev vi alla besvikna och lite paff när vi igår mellan förrätten och varmrätten tog oss en promenad för att gå bort till gräsängen där majbrasan ALLTID tänts förut, och upptäckte att det i år inte var någon?! Det låg bara en hög med ris där... som inte kommer tändas på..?

Jättebesviken är jag och lite småsur faktiskt. Samfällighetens styrelse kunde faktiskt ha tagit tummen ur och åtminstone satt upp en lapp på anslagstavlan och antingen efterlyst folk som ville arrangera en eld och kanske lite korv med bröd, eller också helt sonika skrivit att det inte skulle bli någon. Jag tyckte riktigt synd om de barn som lekte i lekparken där och som sorgset meddelade oss på lillgammalt sätt "Det blir ingen brasa i år för det är inga som vill engagera sig!". Ordet "engagera" måste komma från deras föräldrar....

Nåväl, vi hade en supertrevlig kväll tillsammans med mycket prat och god mat och dryck. Imorse var jag dock (som vanligt...) lite bakis och jag VET att jag skrev förut att jag inte skulle dricka en droppe alkohol mer under Prenet-tiden... men det är inte så lätt att avstå. Det är heller inte lätt att veta hur mycket/litet jag tål längre. Just nu verkar det bara bli mindre och mindre....

Dagen idag har varit lugn. Vi slappade i soffan och tittade på filmen "Pistvakt" tillsammans allihop innan vi gick ut och gick en skön promenad. På vägen hem så gick jag och Soff tillsammans med Harry till en brygga alldeles nära oss och vårt hem, medans våra män gick hem till oss och fixade lite picnic bestående av allehanda frukter och vatten till oss och en varsin öl och knäckemacka till dem själva. Vi konstaterade snabbt att de har väldigt nyttiga och duktiga fruar, jag & Soff... ;-P

Nu måste jag sätta mig och deklarera, i sista minuten! Puh... Dock brukar det inte vara några konstigheter, och det hoppas jag att det inte är i år heller.

TACK kära vänner för jättetrevligt sällskap! Vi ses snart igen! :-)