Ett barnbesked från BOLIVIA idag! Igen!

Hurra! Det rullar ju på bra.... *glad mitt i all viktångest*

Tusen, tusen TACK för alla fina kommentarer ang. mitt depp med viktuppgången! Det är guld värt för mig och imorgon ska jag sätta mig ner och läsa dem igen och igen, i lugn och ro. Det värmer så oerhört att ha sånt stöd från så många och jag är riktigt, riktigt bortskämd. Men otroligt tacksam!

Det är mycket nu och jag orkar inte riktigt tänka eller registrera det jag äter. Men jag gör bra val, så långt jag bara kan! Idag t ex har jag ätit kycklingsallad till lunch. Ikväll blir det grillning med adoptionsgänget från föräldrautbildningen och det ska bli jättetrevligt att ses igen! Sist var tidigt i våras, mars tror jag bestämt? Vi är 4 par som fortsatt att träffas sen föräldrautbildningen i april 2006 och det är lite kul att vi alla väntar barn från olika länder: KINA - SYDKOREA - SYDAFRIKA - BOLIVIA

Ha nu en jättefin fredagkväll allihop och tack ännu en gång för att ni finns!

Ingen bra morgon.

Vägningen imorse visade ytterligare plus på vågen och jag är över 80-strecket igen. För bara 2-3 veckor sedan var jag nere på 77,9 kg. Nu väger jag 80,3 kg.

Så jävla frustrerande!

Värdelös är vad jag är. Jag kan fan inte gå ner i vikt.

Det går bra ett tag. Sen tar det stopp. Blir platå någon månad. Jag ledsnar och börjar fuska mer och mer. Denna gång har jag dock inte fuskat en massa med maten, däremot har motionsbiten blivit lidande pga att det är så mycket överallt så jag hänger inte med!

Less.

Ledsen.

Jag VILL inte gå upp! Jag vill INTE vara tjock!

Jag vill inteeeeeeeeeeeeeeeeee.....

Känner mig så hjälplös. Önskar att jag hade någon som planerade min dag. Min mat. Fick det serverat framför mig när det var dags att äta. Så jag inte glömmer. Så jag inte äter för mycket när jag väl äter.

Känns så hopplöst just nu. Som om jag är dömd att fortsätta leva som överviktig.

Jag orkar inte. Orkar inte ta tag i detta just nu på 100% allvar. Jag känner att jag knappt orkar ta mig igenom vardagen.

4 veckor kvar till semester. 20 hemska arbetsdagar.

Under dessa veckor har jag en stor press på mig att få klart tidningen till BFA också. Jösses. Jag har verkligen tagit mig vatten över huvudet. Det hade varit jättelugnt om det hade varit som det brukar på sommaren på jobbet: Kavlungt. Nu är det INTE det. Det är massor med jobb och bara tanken på att jag måste jobba kvällstid + helger med tidningen gör mig alldeles matt och jag vill bara dra täcket över huvudet.

*går o hämtar mer kaffe för att stå ut med stresshuvudvärken*