Såsom i Himmelen & på Jorden

Direktlänk till inlägg 29 juni 2007

Less och frustrerad...

Av grodis - 29 juni 2007 11:03

Ingen bra morgon.

Vägningen imorse visade ytterligare plus på vågen och jag är över 80-strecket igen. För bara 2-3 veckor sedan var jag nere på 77,9 kg. Nu väger jag 80,3 kg.


Så jävla frustrerande!

Värdelös är vad jag är. Jag kan fan inte gå ner i vikt.


Det går bra ett tag. Sen tar det stopp. Blir platå någon månad. Jag ledsnar och börjar fuska mer och mer. Denna gång har jag dock inte fuskat en massa med maten, däremot har motionsbiten blivit lidande pga att det är så mycket överallt så jag hänger inte med!


Less.


Ledsen.


Jag VILL inte gå upp! Jag vill INTE vara tjock!

Jag vill inteeeeeeeeeeeeeeeeee.....


Känner mig så hjälplös. Önskar att jag hade någon som planerade min dag. Min mat. Fick det serverat framför mig när det var dags att äta. Så jag inte glömmer. Så jag inte äter för mycket när jag väl äter.


Känns så hopplöst just nu. Som om jag är dömd att fortsätta leva som överviktig.


Jag orkar inte. Orkar inte ta tag i detta just nu på 100% allvar. Jag känner att jag knappt orkar ta mig igenom vardagen.


4 veckor kvar till semester. 20 hemska arbetsdagar.

Under dessa veckor har jag en stor press på mig att få klart tidningen till BFA också. Jösses. Jag har verkligen tagit mig vatten över huvudet. Det hade varit jättelugnt om det hade varit som det brukar på sommaren på jobbet: Kavlungt. Nu är det INTE det. Det är massor med jobb och bara tanken på att jag måste jobba kvällstid + helger med tidningen gör mig alldeles matt och jag vill bara dra täcket över huvudet.


*går o hämtar mer kaffe för att stå ut med stresshuvudvärken*

 
 
Busmamman

Busmamman

29 juni 2007 11:34

Usch vad trist :(
Men du...det är ett liiitet plus, och du kan komma tillbaka till 70-klubben igen!
Bara du försöker ta tag i det nu. Nu och inte sen.
Har du hört talas om lchf-dieten??
Jag kör med den och det går hur bra som helst och är en ypperlig sommardiet.
Kolla in på min viktblogg om du är nyfis.
Kram!!!
Och du...jag tror på dig!

http://busmamman.blogspot.com

 
Ingen bild

/nina

29 juni 2007 12:44

Grodis - tillbaks till verkligheten. Du har gjort ett bra jobb hitills med Prenet. Klapp på axeln! VMen - varför äter du? Vet du det? Stress, för mycket att göra? Jag känner igen en hel del av det du säger kring vad som utlöser ätande. Mat = gemenskap, något som lugnar, något att hålla i när allt annat blåser... Så länge man inte ändrar det så kommer man alltid att äta för mkt. Dessutom - det tar 2-3 månader innan en vana är etablerad. Ta tag i dina promenader igen! Gör EN sak, inte allting på en gång. När jag mår som värst brukar jag försöka fokusera. Inget godis, men fikabröd då och då. Och då menar jag verkligen INGET godis. Total avhållsamhet. Minst x träningstillfällen per vecka. Och då SKA det bli så många. Jag har landat på 3, eftersom jag en stressig vecka alltid klarar att få in minst EN gång, och då klarar målet genom att träna både lördag och söndag. Men din nivå kan bara du sätta. När jag sedan satt upp mina mål håller ag mig till dem, och äter "vanlig mat" i övrigt, tillåter mig allt men inte i obegränsad mängd. Sen när det börjar hända saker, så stramar jag åt lite till. Tränar mer, reglerar maten mer osv. Du fixar detta. Ta en lååång skogspromenad och andas djupt. Stor kram!!!

 
Ingen bild

Mia

29 juni 2007 12:46

Nej, nej, nej, det är bara tillfälligt! Läser här ofta men brukar sällan skriva, men nu låter du så uppgiven. Fokusera på framgångarna och tänk i det stora perspektivet! Jag vet precis hur det är när allt känns jättetungt och man tappar siktet för ett tag, men på en lång resa uppåt får man ibland trilla ner några trappsteg. Nästa kliv blir längre och så är man tillbaka på banan igen. Jag tror på dig, ge inte upp!!

 
Flitiga Flisan

Flitiga Flisan

29 juni 2007 13:31

Snälla, söta, rara gumman!
Ge inte upp. Jag förstår att det känns jättemotigt nu, men du får inte ge upp.

Jag önskar också att det fanns någon som lagade min mat, planerade både mat och motion och såg till att jag skötte det.

Och även om det lättare sagt än gjort, så försök att inte stressa upp dig ännu mer över allt du har att göra. Ett litet tips är att kanske försöka göra lite med tidningen varvat med lite motion. Visst är tidningen viktig, men viktigast är du och ditt välmående. Glöm aldrig det!

Blir lite orolig. Önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt. Men det enda jag kan göra är att försöka peppa dig (vilket jag hoppas jag gjort och inte gjort dig upprörd) och skicka massor med tröstande och stärkande kramar.

KRAM!

http://ff.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Berra

29 juni 2007 14:11

Du kämpar på bra, det är inte lätt, ett tips som jag kör med är att alltid se till att ha massor med frukt och grönsaker hemma, får jag ett akut glass/godis behov, vilket ofta sker, så proppar jag i mig typ, 2 äpplen och en morot, eller 3 nektariner, se till att ha frukt med dig på jobbet,och förök ta en frukt/grönsak innan du är sugen, det hjälper smot sötsuget, det har iallafall funkat för mig!

 
Molly

Molly

29 juni 2007 14:53

Stackare! Jag känner igen mig så himla väl. Man kämpar och inte hjälper det. Känns som att ett enda litet avsteg från dieten kraschar en hel veckas jobb. Tyvärr (ville inget säga tidigare) har jag samma erfarenhet av viktklubb. Jag höll på i en vecka och gick upp! (jag skojar inte) över två kilo. Förlorade alltihop meddetsamma så fort jag gick tillbaka till min lchf-diet igen. Det är verkligen helt oslagbart och mycket enkelt. Dessutom skyddar det från en mängd sjukdomar, det är jag helt övertygad om. Vill tipsa dig om en bra blogg: blogg.passagen.se/dahlqvistannika. Tappa inte sugen bara! Kram på dig!

http://mollysmys.bloggagratis.se

 
Ingen bild

kryttet

29 juni 2007 15:10

STopp och belägg!!!! Du är inte alls dömd till att leva som överviktig!!!

Man har upp och nergångar i sitt viktminskande. Så är det bara. Har du mycket runt om dig just nu så är det ju inte så konstigt om matplanerandet får stryka på foten just nu!!

Du kommer att komma igen och tänk på allt du faktiskt lyckats att bli av med!!! du har ju varit/ och är JÄTTEDUKTIG!!

Sen, när viktors lilla syskon kommit, så kommer det att bli lättare att planera matdagarna eftersom då finns ju liten som behöver mat också.

Jag hejar på dig!! Detta fixar du!!!
Så nära semestern som du är nu har du inte varit på ett helt år! Tänk på det ;)

peppkramar ifrån mig

 
Ingen bild

Hannapanna

29 juni 2007 15:49

Men du, du skrev ju själv att du ätit för lite (och när man läst allt du skrivit om shakes och hunger så är det säkert så) och då har din kropp ställt in sig på självsvält under längre tid(ämnesomsättningen brukar pucka ut totalt av pulver/shakes. Fett behöver fett för att förbrännas sas) när den nu får mat så suger den ju i sig allt vad den kan till en början. Men när du sedan kommer in i rätt kalorimängd och börjar äta vettigt så kommer kilona trilla av dig!!
Dessutom har du ju gått ner MASSOR och det är ju bara ett litet plus, och du kommer alltid gå upp och ner:
Ta det nu lugnt och strunt i vågen ett tag och börja äta bra mat och planerad mat så kommer du snart märka skillnad och kan börja väga dig igen, helst 1 gång i månaden.
Kom igen nu!

 
Jessica

Jessica

29 juni 2007 15:57

*kramar om*
Åh jag förstår så väl dina uppgivna känslor men du får inte glömma hur FANTASTISKT duktig du varit och hur mycket du redan har gått ner.

Skickar över en massa stöd och pepp och en stor tro på att du kommer fixa det här!!

http://jezza.wordpress.com

 
Ingen bild

Magda

29 juni 2007 16:00

Visst får man ibland lust att slänga ut vågen o bara äta allt gott som man vill??
Det är som att vågen vill att man ska ge upp o börja om att äta onyttigt. Det är när vågen visar siffror man inte vill som man måste bita ihop o fortsätta kämpa. För gör man det så kommer resultaten. Man ska inte titta så mycket på vågens siffor, måttbandet är mycket bättre. Du har ju gjort kanonresultat hittils o vet att du kan. Ge inte upp nu utan fortsätt kämpa.
Jag vet precis vad du menare när du skriver att man kommer till en gräns när man tillåter sig att börja fuska lite, slutar motionera varje dag o vågen visar lite plus. Man blir deppad o fuskar lite mer o sedan är karusellen igång. Många bryr sig inte om att vågen visar plus o helt plötsligt har man gått upp alla de kilona som man gått ner. Tar man tag i det i tid, då blir det inte lika jobbigt.

Kämpa på, jag hejar på dej.
Trevlig helg!!!

 
Ingen bild

Linda B

29 juni 2007 16:50

Hej!
Vet hur du känner.. Jag skulle ju gå ner 5 kg till sommaren för att vara så gott som i mål men har istället gått upp 2-3 kg =(
man kan ju inte skylla på nån annan heller, är ju jag själv som stoppar i mig så..
Både du o jag kommer att komma i mål. Vi får sätta stopp för pluset nu så att det inte blir mer!
Styrkekramar t dig! Och till mig själv *L*
Jag tror på dig! Du är DUKTIG!!!
Kramar Linda

 
Ingen bild

systerA

30 juni 2007 10:12

Du grodis! Nu är det så här att du har gått ner tio TIO 10 ten kilo!!!! Du har väl inte glömt det?? Klart man lessnar efter ett tag. Ge inte upp, du kommer fixa det här. Viktklubben är jättebra, gick ner en hel del före David där. Spotta i nävarna och kör hårt. Jag tror på dig.

*skäms* Gissa vad jag har i väskan som aldrig hamnar på lådan.....Postar idag!

KRAM Andrea

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av grodis - 14 maj 2013 07:44

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Av grodis - 18 juni 2012 10:51

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Av grodis - 14 juni 2012 21:32


Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

Av grodis - 12 maj 2012 22:52

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Av grodis - 28 augusti 2011 22:13


Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...

~ Om mig ~

17 juni 2010 kl 10.00:
EN SON!! ♥

Fråga mig

2 besvarade frågor

~ Kalender ~

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14
15
16 17
18 19
20
21
22
23 24
25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2007 >>>

~ Gästbok ~

~ Tidigare år ~

~ Kategorier ~

~ Arkiv ~

~ Sök ~

~ RSS ~


Skapa flashcards