De finns överallt just nu. Som svampar i skogen ploppar det upp + på graviditetsstickor. Efterlängtade sådana och väldigt oväntade. Planerade och väldigt oplanerade. Hos kompisar, nära vänner, nätvänner, kompisars kompisar osv osv.

Sen kommer det barnbesked efter barnbesked. Oväntade och väldigt väntade. Självklart väldigt efterlängtade.

Det föds barn, både nummer 1, 2, 3 och 4...

Allt detta inom bara några månader. Mycket hände under november/december när jag mådde som allra sämst och verkligen var på botten.

Det är väl SJÄLVKLART att det KÄNNS.

Jag orkar inte vara jublande glad HELA tiden. Och gratulera.

När man själv mår jättedåligt i sin egen väntan och längtan. Och konstaterar att vi inte vet om vi får bli föräldrar detta år. Heller...

Det har gått 6 år och 4 månader sedan vi sa att vi ville försöka börja bli en lite större familj.

Men det är INTE för att jag missunnar. Det är bara det att jag är avundsjuk. FÖRBANNAT avundsjuk.

För JAG vill också. Jag LÄNGTAR något så förbannat mycket!

Om ni bara kunde förstå mig.

Också.

Samtidigt så ÄR jag glad för andras skull.

Men ibland orkar jag bara inte med. Förstår ni?

Nej, hur ska någon någonsin kunna förstå?

Vad som rör sig i en Grodas hjärna.

En Groda som inte alltid orkar med att hålla hoppet uppe...

-------------------------------------------------

Vill med detta inlägg endast skriva av mig. Frustration. Känslor.

Det är INTE för att jag vill såra någon.

Men jag måste få det ur mig... Det gör för ont. Det väller över annars.

Jag vill bara överleva.

Och försöka vara någorlunda hel som människa den dagen då VÅR telefon ringer...

*kollar batteriet på mobilen....*

Som jag längtat efter detta. Fredag kväll. Nyss hemkommen från jobbet. Brasan i kaminen är tänd. Jag har packat upp träningskläderna och den blöta handduken och hängt på tork, för ja, det BLEV träning idag med! *sträcker stolt på sig* ;-)

Jag känner mig jättenöjd att ha tränat 2 dagar i rad, även om det optimala kanske är varannan dag? Sprida på det lite... Men jag har nått mitt mål på träning 2-3 ggr/vecka och så ska det se ut och bli framöver!

Jag är taggad till max just nu. Samtidigt som jag är livrädd. Vet inte vad jag är rädd för riktigt? Jag vet ju att jag lyckades jättebra och mådde bra när jag höll på med pulverkur hos Prenet. Dock fick jag ju ändå äta 1 mål mat/dag under den tiden. Nu blir det annat. Det blir 10 veckor på REN kur. Ska bli en spännande och häftig resa måste jag säga!

Även idag har jag träffat massor av tjejer och kvinnor hos Itrim. Alltid lika trevligt med småsnacket i omklädningsrummet före och efter träningen och jag blir SÅ enormt peppad och taggad inför att köra igång själv. Det är idag 20 dagar kvar tills jag börjar med själva kuren. Jag längtar(!) faktiskt.

Måste vara nåt fel.... ;-P

En skön hemmakväll väntar tillsammans med maken som är på väg hem. Vi kom inte hem samtidigt ikväll då han kom på att han nog måste ha ett regnställ till morgondagens jakt, då det ska bli riktigt ruggigt och regnigt.

Kvällens mat blir tortillas och nachos och sen lite mys i soffan för att kolla in nya omgången av Let´s Dance. Rätt mycket roliga människor med denna gång, kul!

Ha nu en riktigt skön fredagkväll alla som läser och tusen, tusen TACK för alla hejjarrop och peppningar! Jag är SÅ tacksam för att ni orkar med att peppa mig i denna berg-och-dalbana i min kamp mot min övervikt. Denna gång ska jag inte göra varken er eller MIG SJÄLV besviken. This is it. Det är NU det gäller. Känns som NU eller aldrig faktiskt.

KRAM!