Ikväll är det dags att träffa Viktminskningsgruppen hos Itrim för första gången. Spännande ska det bli.

Ni ska veta att jag funderat fram och tillbaka X antal gånger om jag verkligen ska/borde ge mig in i det här med Itrims viktminskning och ren kur 10 veckor nu när jag inte mår så bra. Det kanske är dömt att misslyckas? Eller så är det så att jag hjälper mig själv att må bra någonstans iallafall, att jag åtminstone lyckas med en sak; viktminskning.

För som jag mår nu i min övervikt (som är värre än någonsin...) så mår jag jättejättedåligt. Jag VILL, VILL, VILL verkligen gå ner i vikt. Jag BEHÖVER det. Bara det att röra sig, knyta skor, gå upp för trappor.. ja, allt det här "enkla och vardagliga" är just nu allt annat än enkelt. En riktig varningsklocka. Normalt sätt så tröstäter jag dessutom när jag mår dåligt (ja, jag äter även när jag mår bra..) och jag vill verkligen INTE gå upp mer. Det är NOG nu.

Så därför. Jag har bestämt mig.

För att köra. Järnet.

På ett sätt tror jag faktiskt att det är bra att jag börjar nu. Jag är så själsligt trött och att tänka ut vad jag/vi ska äta varje dag kan ibland kännas övermäktigt bara det. Med Itrim behöver jag inte det. Det är bara att välja en kall shake/varm soppa/en bars. Utöver det är det bara vatten, rent thé eller svart kaffe som gäller.

Så ikväll börjar viktminskningsgruppen.

På torsdag har jag min personliga hälsoanalys.

Nästa torsdag, 31 januari, börjar jag mitt nya liv.

Jag har min stöttande älskade make brevid OCH peppande vänner.

OCH ... det viktigaste av allt; Jag har själv en MÅLBILD.

För FÖRSTA gången har jag en målbild av mig själv som normalviktig. Inte smal.. men ett BMI inom det normala. Så himla skönt att äntligen lyckats framkalla en sådan. Det har tagit åtskilliga år kan jag lova...

Det är många saker jag inte själv kan påverka. Men mig själv och mitt välbefinnande, det kan BARA jag jobba med. Jag är skyldig mig själv detta. Och jag är skyldig vår Liten detta. Liten ska ha en mamma som är pigg, glad och mår bra. Nu är det dags att verkligen börja jobba på det och inte sörja ner sig i dyn mer och straffa sig själv så hårt... Men jag har insett att det måste få ta tid. Och jag tar en dag i taget.

Som jag längtar!

 

BeaTris

22 januari 2008 12:47

Du har alla förutsättningar för att lyckas....det kommer säkert gå jättebra. Håller mina tummar & tittar in för att stötta :)

*Lycka Till Kramar*

http://beatris.bloggagratis.se

 

Tess

22 januari 2008 13:12

Jag tycker det låter bra. Du kommer att lyckas, så är det bara. Det här är ju något som du dessutom gör för din egen skull och att fokusera helt på dig själv är nog mycket det som gäller framöver för att du ska hitta tillbaka till glädjen igen. Du har mitt fulla stöd. Säg till om/när du är redo för promenadsällskap så kan jag komma över till dig :)

http://www.malika.se

 

anonym idag

22 januari 2008 14:31

Idag startade mitt nya liv ..igen.. Jag har fått 25 kg extra på mig sedan jag började med antidepressiva, men nu har min läkare gett mig reductil för att bli av med dessa och förhoppningsvis ska min sinnesstämmning och vikt bli lättare
Lycka till med ditt nya liv.Kramar från hemlig idag

 

Johanna

22 januari 2008 15:39

Ta ett steg i taget. Din målbild är sund och du kommer att hitta dit, ett steg närmare för varje dag.

Jag tror på dig!

Stort lycka till

Kram Johanna

http://grynisen.bloggagratis.se

 

klara

22 januari 2008 16:01

Vad kostar denna viktminskninggrupp? betalar du det själv eller får du det betalt? vad skiljer dom åt mot andra.
Bara nyfiken!

 

Flitiga Flisan

22 januari 2008 16:11

Jag stöttar och peppar dig när du behöver det! Tänk på hur bra det gick att gå ner förra våren. När du ställt in dig på något går det bra. Hejja hejja hejja. :)

Många kramar!

http://ff.bloggagratis.se

 

M!

22 januari 2008 16:13

Funderade också på om det var bra att börja nu, men tycker du tänker klokt ändå. Det är ju ändå något som är för att du ska må bättre - om än på ett annat sätt! När inte det vardagliga fungerar är det nog verkligen rätt att ta tag i det. Skönt också att höra att du har en sund och bra målbild. Det tror jag gör mycket! Jag önskar dig ett stort lycka till!

 

Dockmamman

22 januari 2008 17:53

Vi här stöttar och peppar dig och skulle det inte fungera så är det ingen som dömer dig, kanske det blir bättre när ni fått ert lilla barn och ni får något annat att tänka på, då blir det andra matvanor och du har inte tid att småäta och så blir det mer rörelser för du ska väl ut och stoltsera runt med barnvagnen och visa upp det lilla barnet och då kan du många många mil och tänk alla lekar barnet vill göra då är det att hänga på och då blir det rörelser, men jag tror att du lyckas nu innan för du har ett mål och du är så stark fast jag kan tro att du är mer sårbar än vad vi kan förstå.

Men med din mans och våran hjälp så kanske det känns lite mindre tufft...

Miljoner kramar från mig till dig

http://stickmonster.bloggagratis.se

 

Linda*

22 januari 2008 18:07

Du kommer att klara det, heja heja :)
kram

 

Jessica

22 januari 2008 21:45

Det allra viktigaste är att det känns bra för dig.
Du är så klok i det du skriver och har en sån sund inställning,vilket gör mig helt övertygad om att du kommer fixa det här.

Jag tror på dig helt enkelt!

Många kramar!
//Jessica

http://jezza.wordpress.co,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...