Såsom i Himmelen & på Jorden

Alla inlägg under januari 2008

Av grodis - 12 januari 2008 18:26

...går inte ihop.

För då skär man sig. Djupt.

Med nyaste och vassaste kniven.


*suckar*


Borde kanske inte på 20 minuter:

- Duschat

- Tagit ner julgardinerna

- Plockat bort ljusstakarna

- Strukit nya gardinerna och hängt upp

- Dukat bordet

- Förberett maten tills maken och pappa kommer


Sitter med tryckförband över fingret. Det pulserar.

Gör ont. Som fan.


Klantiga jag.


Trött jag blir på mig själv som i sista stund fick idéen om att julen ska ner INNAN maken kommer hem... när jag hade så lite tid...


Nåväl, det blir nog bra... med lite mer tryckförband och mer plåster. Blöder rätt mycket i fingertoppar måste jag säga... :-/

Av grodis - 12 januari 2008 15:50

Det känns som om jag står på lina. En tunn lina.

Jag känner hur tillvaron svajar och jag får lov att hålla ut armarna för att inte falla ner. Försöker hålla balansen, men det är svårt.


Hela tiden händer det saker som gör att jag tar ett halvt steg tillbaka. Vad jag än gör så blir det något som går på tok. Små saker, men som trots allt känns jättejobbiga. Som t ex det här med listerna. Visst, det är skitsaker i det stora hela, men när man som jag inte mår 100%-igt bra, så behövs det inte mer förrän den där linan svajar till återigen och jag får hjärtat i halsgropen av panik för att inte falla. Nu har jag iallafall målat om IGEN. Det blev matt. Jättematt. Ser inte ut att bli rätt nu heller. Jag blir GALEN!


Nu vägrar jag måla mer innan lister, foder och golvsocklar kommer på plats. Ser dörröppningen och fönsterna för jävliga ut då, tar jag maskeringstejp och tejpar och sen målar ett lager på både fönster och lister/foder så det blir lika. Basta! Så får det bli! Orkar inte mer.... Vill ha dessa lister och socklar på plats nu så jag kan ställa sängen mot väggen igen och byråerna på plats. Fåtöljen och lilla bordet i sitt uttänkta hörn osv. Få lite balans, även i sovrummet. Att sova i sängen MITT i rummet, utan någon vägg, gör mig orolig och jag sover inte gott...


Pratade nyss med maken och tydligen har det löst sig så att de får skjuts in till Stockholm för att ta tåget hem därifrån. Så jag slipper åka till skogarna utanför Norrtälje t/r iallafall, skönt. Bärgningsbil får hämta bilen på måndag och köra till närmaste verkstad. Skitbil...!! Bara ännu en bekräftelse på att saker inte går vår väg... Och bara ännu en bekräftelse på att det är HÖG TID att byta bil. Vår Saab är från 1997 så den börjar bli gammal. Igår höll dessutom maken att få hela motorhuven över sig när han stod böjd under och skulle fylla på spolarvätska när en stor fjäder small av och hela motorhuven föll ner..! Som tur är reagerade han snabbt och fick "bara" en rejäl smäll över ena överarmen. Kan bara tänka mig blåmärket som blir där...

 Men tur i oturen att det gick så väl iallafall, för tänk om han fått den i huvudet? Usch.... :-( *ryser till av olustkänsla*


När jag stod och målade idag så lyssnade jag på Lokalradion. Det var skidskytte och plötsligt så blev det den där larmsignalen och Trafikrapport. Det var varning för att en mycket brådskande ambulans var på väg från stan mot Stockholm och Astrid Lindgrens barnsjukhus och de uppmanade folk att ha uppsikt bakåt och släppa förbi denna. Jag kände hur hela jag blev iskall och jag började gråta. Kände så starkt med detta lilla okända barn och dess föräldrar... Hoppas innerligt att det går bra... Tänk att man känner så starkt för några man inte ens vet vilka det är, eller vad som hänt? Och jag kommer väl aldrig få veta heller... Men jag ber för att det ska gå vägen och att barnet klarar sig.


*balanserar vidare på linan*

Av grodis - 12 januari 2008 11:50

Måste blogga igen känner jag... vill inte sänka mig själv genom att deppa ihop totalt. Det känns jättetungt, men nu har jag fått skriva av mig.


Nu vill jag blogga om något helt annat.

Vardagen.


Sov länge idag. Jätteskönt. Känns som om det är en sån där dag då jag kan sova hela dagen utan problem. Det är jättegrått och trist väder ute. Det regnar. Tänker på maken som sitter på ett pass i skogen, ca 2,5 h bort. När jag vaknade kollade jag mobilen och såg att jag fått 2 sms från honom. Bilen har pajjat. Han behöver numret till Trygghansa och ev. hämtning på e.m Så himla typiskt! Det också.... Det är ju inte så jag jublar direkt. Visst kan jag sätta mig i bilen och åka och hämta, det är inga problem. Men bilen då? Bärgas den hem? Jag har ju bara min lilla Micra liksom... Ja, ja.. det löser sig. Han kanske har försäkring som täcker bärgning? Får hoppas på det...


Idag ska jag måla(!) igen. Ovanligt va? ;-)

Jag var faktiskt klar (trodde jag...) i tisdags kväll och vi skulle få upp lister och foder. MEN... så såg vi att vi fått fel färg och den färgen jag målat med var halvBLANK. Surt, sa räven. De färdigmålade vita golvsocklarna och vissa foder vi köpt, var mycket mattare. Skitfult.... :-( Så det blev till att åka till färgaffären igår och få ny, matt färg. Lite lätt slipande och en strykning till borde räcka. Gud vilken tid det tar allting... Jag vill ha mitt sovrum klaaaaart!!


Börjar för övrigt tänka på hur vi ska lösa resten av övervåningen. Det är så öppen planlösning och det tar emot att sätta upp vägg och skärma av ljuset. Det kanske blir ett måste så småningom men inte nu. Litens rum kommer inte bli iordninggjort. Dvs vi kommer INTE ha något färdigt barnrum. Det skulle bara bli ännu jobbigare då. Att inte bara känna längtan varje dag, utan SE den. SE vad vi inte har... Så jag har bestämt mig för att försöka få till ett mysrum istället. För pyssel med scrapbooking och symaskinen på ett fast ställe. En bäddsoffa/fåtölj skulle jag vilja ha också och ett litet bord till. Där jag kan ligga och slappna av och lyssna på ljudböcker. Sen får min motionscykel en liten hörna också, perfekt!


Nu ska jag sluta svamla och dricka upp mitt kaffe och bege mig ut i snickarboden för att mååååla.


Av grodis - 12 januari 2008 11:14

Innerligt TACK till er som svarat på mitt inlägg jag skrev igår ang. "Barn, barn, barn". Jag ska väl ärligt säga att jag knappt vågade gå in på bloggagratis.se nu och logga in, för jag förstod att jag skulle fått kommentarer. MEN, jag var LIVRÄDD för att jag skulle fått kommentarer av annat slag än de ni gett. Kommentarer som inte var lika förstående och tröstande. Kommentarer som inte förstod. Som ville såra, ännu mer.


Det känns jätteskönt att ha skrivit av sig detta.

Samtidigt inte, för jag sårar säkert vänner som är gravida just nu. Och det är inte det som är min mening. Meningen är att jag måste få UR mig detta. Jag mår INTE bra jämt och ibland måste det bara UT. Lyfta på locket och pysa lite. För som sagt; Jag ÄR avundsjuk, MEN jag är INTE missunsam!


DET är en STOR skillnad.


Däremot blir jag sårad av vissa saker... Som t ex att vänner inte berättar att de är gravida, utan att jag istället får läsa om det på forum. IRL-vänner jag trodde var nära vänner och som jag hoppades och trodde på att de skulle berätta när det var dags, antingen öga mot öga eller via telefonen iallafall. En ville försöka dölja att hon var gravid igen och ville inte låta mig veta och följa deras graviditet, för att de tror att jag tycker det är så jobbigt att jag inte orkar? Men hallå!? Jag har orkat i 6 år!! Varför skulle jag inte orka nu? Det är inte så att mina mörka stunder varar i all evighet eller att de varar speciellt länge. Jag är tacksam om jag SJÄLV får välja om jag orkar eller ej...


Jag blir bara MER ledsen om folk börjar sluta sig. Försöker "gömma" sina graviditeter för mig helt plötsligt. Jag kan väl ändå få VETA..? Vad är skillnaden NU mot för 2 år sedan? Eller 5 år sedan? Jag förstår inte....


Ännu ett jättejobbigt inlägg. Som är jättetungt att skriva.

Men som måste UT.

Vill ännu en gång skriva att jag INTE är ute efter att hänga ut någon/några. Bara skriva. Fråga. Varför?


Jag får säkert inget svar, men det får jag ta.



Av grodis - 11 januari 2008 23:32


De finns överallt just nu. Som svampar i skogen ploppar det upp + på graviditetsstickor. Efterlängtade sådana och väldigt oväntade. Planerade och väldigt oplanerade. Hos kompisar, nära vänner, nätvänner, kompisars kompisar osv osv.


Sen kommer det barnbesked efter barnbesked. Oväntade och väldigt väntade. Självklart väldigt efterlängtade.

Det föds barn, både nummer 1, 2, 3 och 4...

Allt detta inom bara några månader. Mycket hände under november/december när jag mådde som allra sämst och verkligen var på botten.


Det är väl SJÄLVKLART att det KÄNNS.

Jag orkar inte vara jublande glad HELA tiden. Och gratulera.

När man själv mår jättedåligt i sin egen väntan och längtan. Och konstaterar att vi inte vet om vi får bli föräldrar detta år. Heller...


Det har gått 6 år och 4 månader sedan vi sa att vi ville försöka börja bli en lite större familj.


Men det är INTE för att jag missunnar. Det är bara det att jag är avundsjuk. FÖRBANNAT avundsjuk.


För JAG vill också. Jag LÄNGTAR något så förbannat mycket!


Om ni bara kunde förstå mig.

Också.


Samtidigt så ÄR jag glad för andras skull.

Men ibland orkar jag bara inte med. Förstår ni?


Nej, hur ska någon någonsin kunna förstå?

Vad som rör sig i en Grodas hjärna.

En Groda som inte alltid orkar med att hålla hoppet uppe...


-------------------------------------------------


Vill med detta inlägg endast skriva av mig. Frustration. Känslor.

Det är INTE för att jag vill såra någon.

Men jag måste få det ur mig... Det gör för ont. Det väller över annars.


Jag vill bara överleva.

Och försöka vara någorlunda hel som människa den dagen då VÅR telefon ringer...













*kollar batteriet på mobilen....*

Av grodis - 11 januari 2008 17:31

Som jag längtat efter detta. Fredag kväll. Nyss hemkommen från jobbet. Brasan i kaminen är tänd. Jag har packat upp träningskläderna och den blöta handduken och hängt på tork, för ja, det BLEV träning idag med! *sträcker stolt på sig* ;-)


Jag känner mig jättenöjd att ha tränat 2 dagar i rad, även om det optimala kanske är varannan dag? Sprida på det lite... Men jag har nått mitt mål på träning 2-3 ggr/vecka och så ska det se ut och bli framöver!

Jag är taggad till max just nu. Samtidigt som jag är livrädd. Vet inte vad jag är rädd för riktigt? Jag vet ju att jag lyckades jättebra och mådde bra när jag höll på med pulverkur hos Prenet. Dock fick jag ju ändå äta 1 mål mat/dag under den tiden. Nu blir det annat. Det blir 10 veckor på REN kur. Ska bli en spännande och häftig resa måste jag säga!


Även idag har jag träffat massor av tjejer och kvinnor hos Itrim. Alltid lika trevligt med småsnacket i omklädningsrummet före och efter träningen och jag blir SÅ enormt peppad och taggad inför att köra igång själv. Det är idag 20 dagar kvar tills jag börjar med själva kuren. Jag längtar(!) faktiskt.


Måste vara nåt fel.... ;-P


En skön hemmakväll väntar tillsammans med maken som är på väg hem. Vi kom inte hem samtidigt ikväll då han kom på att han nog måste ha ett regnställ till morgondagens jakt, då det ska bli riktigt ruggigt och regnigt.

Kvällens mat blir tortillas och nachos och sen lite mys i soffan för att kolla in nya omgången av Let´s Dance. Rätt mycket roliga människor med denna gång, kul!


Ha nu en riktigt skön fredagkväll alla som läser och tusen, tusen TACK för alla hejjarrop och peppningar! Jag är SÅ tacksam för att ni orkar med att peppa mig i denna berg-och-dalbana i min kamp mot min övervikt. Denna gång ska jag inte göra varken er eller MIG SJÄLV besviken. This is it. Det är NU det gäller. Känns som NU eller aldrig faktiskt.


KRAM!

Av grodis - 10 januari 2008 21:13

Det är toppen att gå iväg och träna på lunchen!

Det är inte mycket folk. Det är bara att byta om på toan på jobbet, på med jacka och skor, upp med träningsväskan på axeln, ut från jobbet, gå runt 2 hörn... framme!

Dra kortet i läsaren för att registrera att man är där. Ner en trappa till omklädningsrummet för att ta av sig jacka och skor. På med träningsskorna och sen... köra järnet de 3 varven som räknas som ett träningspass hos Itrim och det tar ganska precis 30 minuter!

När jag är färdig så stretchar jag i ca 5 minuter innan det väntas en skön och sval dusch. På med kläderna igen, in på Hemköp och äter en sportsallad vid datorn. Allt avklarat inom min timmeslånga lunch, perfekt!


Bra träning. NÄR den blir av...

Nu har jag bestämt mig (igen...) för att jag SKA gå iväg minst 2 ggr/veckan. Gärna tre gånger, men två är heeeelt OK. Måste ju ändå ta i akt att jag varit/är en soffpotatis och att 2 ggr/vecka är 200% förbättring!

Det är ju SÅ jäkla skönt när jag är klar! När jag står där och flåsar och eftersvettas när jag stretchar... För att inte tala om duschen. Känslan inombords när jag känner mig NÖJD med min prestation, den är bara BÄST! Det är DET som jag måste ta fram när jag inte orkar gå iväg. Fokusera på den innerligt sköna känslan E F T E R Å T.


Och att jag är värd detta.

Jag är VÄRD att må bra.

Men...! Att det är MITT eget ansvar att ta tag i detta.


Idag skrev jag äntligen in mig för Hälsoanalysen, dvs invägning och mätning m. m. Jag ska även tillsammans med Itrims hälsovägledare prata om mina matvanor och annat. Den 24 januari är det dags.

Den 22 januari, två dagar innan, ska jag träffa viktminskningsgruppen.

Och... den 31 januari är det dags...

Då går nämligen startskottet för 10 veckor på REN kur med Itrim!


Jag minns hur jag mådde med Prenet förra våren. Det var iofs inte ren kur, utan 2 mål pulver och 1 mål mat per dag. Det ledde till en viktminskning på 11 kg på 12 veckor. När jag läser tillbaka ser jag hur pigg jag var och hur bra jag mådde... Jag vet ju att jag KAN! Visst, dag 3 brukar inte vara att leka med, men nu VET jag. Dessutom får jag faktiskt dricka svart kaffe och rent thé och det kommer rädda mig i många situationer. Förra gången fick jag f r u k t a n s v ä r d huvudvärk pga kaffeabstinens, och det helt i onödan, då jag senare fick reda på att jag visst fick fortsätta dricka kaffe, men i måttliga mängder förstås. I dagens läge dricker jag ca 3-4 koppar/dag och det kommer jag fortsätta med. Kaffe är mitt livselixir! ;-)


Jag orkar inte att räkna points och gå ner och upp och ner med Viktväktarna. Är så less på futtiga minus på några hekton hit och dit... Nu ska det gå snabbt OCH jag ska sedan lära mig att äta rätt, vad som är rätt för MIG och min kropp. Det ska bli oerhört spännande och jag behöver verkligen det stöd och pepp man får både i grupp OCH av Itrims hälsovägledare. Detta är inte bara 10 veckor det handlar om, utan 1 år. Sen är det frivillig uppföljning på 1 år till. Det känns helt rätt för mig detta och som jag skrivit förut, är Itrim som att "komma hem". Det är ett jättemysigt och trevligt ställe med många glada, peppande och härliga människor, precis vad jag behöver!  En helt ny livsstil!

Jag träffar varje gång nya tjejer i omklädningsrummet och det är lätt att börja prata med dem. Jag är lite fräck och frågar om de "bara" är motionskunder hos Itrim eller om de också är/varit viktminskningskund. Ofta svara de att de gått viktminskningskursen också och att det inte varit några problem att genomgå dessa 10 veckor på ren kur. Fantastiskt! Jag har nog pratat med ca 10 tjejer och alla säger samma sak. Och det mest otroliga av allt är att alla förlorat mellan 17-22 kg under dessa veckor!


Wow...


Jag VILL också. Jag KAN också. Jag SKA också!

Av grodis - 9 januari 2008 22:43

Ja, det är sant. Vi har firat "lilla julafton" ikväll.

Då vi ju hamnade på akuten med svärmor på julafton och vår planerade jullunch därför gick i stöpet, så träffades vi ikväll istället. Dock utan julmat (tack och lov...) utan istället hämtade vi mat från Tex Mex och åt tillsammans, mycket gott!

Bytte julklappar och fikade lite och småsnackade och tog det lugnt tillsammans. Skönt! Svärmor mår mycket bättre och hennes halva ansiktsförlamning är i princip borta helt. :-)


Annars har det varit en OK dag. En onsdag som inte bjudit på så mycket mer än regn, regn och åter regn. Så trist! Det är ju januari = VINTER! Hallååååå snön..!? Minusgrader? Kyla? Vad är det..!? Jättemörkt och trist och jag blir så trött av detta...

Ikväll blir det en tidig kväll, eller tidig och tidig.. klockan är ju snart elva iallafall... *suckar o skakar på huvudet* Ska dock komma i säng innan 01.30 iallafall, som det blev igår då jag fastnade bland de där pingvinerna.... ;-P *ehum*


Torsdag imorgon och 2 dagar till helg! Längtar!

Imorgon blir det lunchträning och väskan står packad vid ytterdörren. Måste skärpa mig. SKA komma iväg 2-3 ggr/vecka! Det innebär att jag måste träna torsdag OCH fredag. Japp, så får det bli. Jag HAR bestämt mig. Det är NOG nu. Måste försöka dra ner på intaget av gottigheter.. måste!


Det är ju för MIN egen skull... och Litens...

~ Om mig ~

17 juni 2010 kl 10.00:
EN SON!! ♥

Fråga mig

2 besvarade frågor

~ Kalender ~

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2008 >>>

~ Gästbok ~

~ Tidigare år ~

~ Kategorier ~

~ Arkiv ~

~ Sök ~

~ RSS ~


Skapa flashcards