Direktlänk till inlägg 21 september 2009
Idag är det återigen den 21:a i månaden.
Det betyder att vår väntan skrivs upp ytterligare en månad.
25 månader...
Jag blir så less. Frustrerad över att organisationen i somras gick ut med informationen till oss väntande i Bolivia med att det är barnbesked på g. Hela 3 stycken hette det. Ett barnbesked av dessa har kommit, men till domstol 2 och vi väntar i domstol 1. Nu är det snart oktober och de andra två barnbeskeden lyser med sin frånvaro.
Då undrar jag; Är det bättre att "veta" att det är på G? Är det bättre att få den informationen och bygga upp förväntningar och förhoppningar hos oss väntande på att kanske äntligen få komma fram ETT steg i kön? När det lik förbannat inte kommer något besked och dagarna och veckorna blir till månader. För det TÄR att hoppas.
Det TÄR att varje dag konstatera att "Inte idag heller...".
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...