Det är dags för den årliga helgen tillsammans med mormor. För andra året i rad följer även mamma med så nu verkar vi skapat en tradition för 3 generationer. Roligt! Kopparbergs marknad är det som gäller förstås, som alltid Mickelsmäss-helgen. I år ska vi dock vara kvar i stugan efteråt en dag extra så jag är ledig på måndag och kommer inte hem förrän måndag e.m./kväll På söndag ska jag och mamma bli bjudna av mormor på middag på ett ställe som ligger vackert vid en sjö några mil från stugan. Mamma fyller dessutom år den dagen och det ska vi förstås fira!

Det ska bli jättemysigt att tillbringa en helg med mamma och mormor och i år verkar vi dessutom ha vädergudarna med oss. Det ska bli sol och riktigt varmt och skönt! Minns år där jag invigt min vinterjacka för att det har snöat och varit minusgrader denna helg, så en solig och fin marknad i år kan inte bli bättre!

Nästa år hoppas jag att vi är 4 generationer som åker tillsammans!

Jag är helt slut mentalt efter beskedet tidigare. Att vi äntligen kommit fram ett steg i vår väntan på Liten. Det går inte att förklara känslan inombords. Jag är lugn. Trygg. Det känns så skönt att det HÄNDER NÅGOT positivt. Alla känslor man har och den ovisshet vi levt med så länge, allt fick pysa ut i form av en glädjestorm idag. Tyvärr fick jag fira den själv, då maken är på öl- och whiskymässa i Stockholm och kommer hem imorgon när jag är borta. Vi får inte ses och kramas (och knäcka skumpan!) förrän måndag kväll. Vi har bestämt oss för att fira med skumpa för varje steg vi närmar oss Liten då det ju drar ut på tiden så väldigt. Det är det sannerligen värt!

Nu ska jag lägga mig och drömma vackra drömmar.

Om framtiden.

Om oss.

Om Liten.

Tillsammans.

--------------------------------------

Tusen TACK för alla grattis! Det är helt fantastiskt att läsa era glädjerop och gratulationer. Jag är varm i hjärteroten och om kinderna ikväll ska ni veta. 
Ha nu en skön helg allihop och hoppas vi alla får njuta av höstsolen!

Imorse var det dags att gå upp tidigt. Riktigt tidigt för min del som senaste året inte haft så många tidiga mornar... De dagar jag haft skola har jag kunnat sova till klockan åtta iaf, för jag har då inte börjat förrän 9.30 Nu på praktiken börjar jag 7.30 och ska då vara ombytt och klar. Jag var ombytt och klar 7.20 och hann med ett litet snack med min vän A som ju jobbar som ssk på samma mottagning som jag har praktik på.

Sedan började dagen och idag har det gått ett i ett så jag har inte ordningen klar för mig. Säkert minns jag inte allt vi gjorde heller... Men det har varit superintressant och så roligt. Detta är så givande och ger mig så otroligt mycket! Ett par operationer där s k lipomer togs bort (fettkudde) från patienters huvud respektive bål. Igår var det ytterligare två såna operationer, men då satt de på ryggen. Ett väldigt vanligt och ofarligt problem. Jag tror faktiskt jag har ett sådant själv strax under örsnibben...

Jag har även fått vara med en läkare när denne undersökte en patient för ljumskbråck och sedan navelbråck. Sedan har jag fått rengöra och lägga nytt förband på ett fult och kladdigt (infekterat) bensår, vilket luktade blä. Konstigt nog känns det inte äckligt utan jag är så fokuserad på det jag gör och tänker mer på hur jag vill hjälpa patienten än på vad det är jag ser. Allt detta hanns med fram till 13 och då jobbade vi ändå över en halvtimme!

Det känns så rätt detta. Mitt val att helt välja inriktning i mitt arbetsliv känns så bra och så självklart. Jag känner mig hemma på sjukhuset och i dess korridorer. Jag känner mig nyfiken. Jag känner att det är där jag vill vara i framtiden.

En riktigt skön känsla och jag hoppas verkligen att jag kommer få chansen att utvecklas inom lasarettets väggar!

Så fick vi äntligen svar....

Vi har avancerat i kön.

Det var VÅR domstol som det tredje beryktade barnbeskedet gällde!!

Efter drygt 25 månader får vi hoppa fram ett steg, till plats 2.

Är jag lycklig...?

MYCKET!!!!!!