Johanna

10 november 2009 21:45

Men herre gud, hur lång tid ska det få ta!?!?!?!

Myndigheter och deras makt alltså *suckar*

Många kramar till dig gums

Teres

10 november 2009 21:52

Det har ju aldrig gått tillbaka förr för Sverige och hoppas att det inte gör det nu heller. Klart det ska gå bra så ni kommer framåt i kön.

Tummarna hålls här ska du veta
KRAM

Anka

11 november 2009 10:27

Jag tycker att er väntan verkar alldeles, alldeles outhärdlig. Om jag var du skulle jag ligga i en liten hög på golvet och hyperventilera. Oavbrutet. Att du inte gör det är beundransvärt.

Finns det ingen chans att ni kan flyga iväg nånstans, bara en långhelg? Det var sånt som höll oss uppe när vi väntade. Ryanair flyger väl från er stad? Jag förstår att ni vill/måste leva snålt, Bolivia är väl rätt dyrt att adoptera från och du pluggar ju, jag är själv toksnål men utan de resor som vi gjorde under våra barnlöshetsår hade jag gått under. Och jag hade sån ångest över att vi lånade pengar till vår andra adoption, jag tyckte att det var under min värdighet och jag var till och med tvungen att gå till en kurator för att ösa ur mig den skam jag kände över att ta BANKLÅN istället för att leva på havregrynsgröt i ett år! Men nu är det inget jag tänker på överhuvudtaget. Det var värt det.

En jättekram och en stor portion beundran till dig.
/Anka i Stockholm

(och om du nu tänker "Hon har adopterat två barn, vad orättvist, jag som fortfarande väntar på mitt första" så kan jag bara hålla med dig. "Jag för fem år sen" är oerhört avundsjuk på "jag idag".

M!

11 november 2009 11:31

Usch vad arg jag blir över myndighetsutövande och byråkrati!

Kram!!

A

11 november 2009 16:57

Ja, jag kan bara hålla med. Vi väntar också i Bolivia, och man blir verkligen alldeles nipprig av denna ovissa väntan. Och att inte veta hur det går framåt...

Tidigare har jag lyckats hålla undan nipprigheten genom att fokusera på jobb, plus att vi rest och fixat hemma all ledig tid.

Men nu börjar det bli tungt. Jag shoppade lite till Knodden här om dagen i hopp om att det skulle hjälpa, men det skulle jag inte ha gjort för det blev faktiskt bara värre.

Det skulle vara så skönt om det kom någon lite ny information. Men jag tror att BFA inte heller vet så mycket mer. Så det enda man kan göra är väl att hålla tummarna för att de jobbar på utav bara sjutton i Bolivia, och att det går framåt på riktigt snart!

camilla

11 november 2009 17:57

Herre Gud!!
Det borde finnas en max tid.
Fattar dom inte att det är skit jobbigt för er att bara gå och vänta.
Hoppas att det blir snart!!!
Ha det bra och kram på dig1

P

11 november 2009 18:36

Jag håller verkligen med "Anka". Ta en resa, lev nu.

Ni ska ju inte bara ha barn. Ni ska ju hålla ihop som par också, det är nog så viktigt (särskilt då liten kommer uppta ALL er tid sen hihi)

KRAM

Anna

11 november 2009 19:10

Men så obeskrivligt frustrerande! Jag fattar heller inte hur ni bär er åt för att behålla förnuftet. Men det är väl så, när det inte finns något annat val. Man är bara tvungen.
Hoppas ni orkar fylla på tålamodsförrådet någonstans!

Christine

11 november 2009 22:37

Jeeessssuuuuss vilken tid detta tar! Jag sitter här hemma och är frustrerad å era vägnar. Önskar jag kunde åka till Bolivia och vara lite besvärlig och tjata på dem...
Stor kram!