Direktlänk till inlägg 24 november 2009
Först plugg, sen bio...
Jag har börjat med lite "belöningssystem" i mitt pluggande nu när det går sååå trögt på den fronten. Idag ska jag plugga och få iväg första inlämningsuppgiften för då får jag gå på bio ikväll! Bio känns verkligen som lyx nu när jag är fattig som en kyrkråtta. Jag och barndomsvännen A ska gå och se Helena Bergströms "Så olika".
"Så olika kretsar kring två systrar, den ena nytillsatt finansborgarråd i Stockholm, nyskild och mamma till två döttrar. Den andra en självständig tv-producent som har fått i uppdrag att göra ett nytt direktsänt sångprogram från Skansen - nu mitt bland djuren! Den handlar om att bli sanslöst förälskad i sin värsta fiende, om människor som möts trots att de är fundamentalt olika. För här övervinner kärleken allt - från politisk maktkamp till dans med sälarna på Skansen."
Det ska bli jättetrevligt och mysigt att få kura i biomörkret under denna gråa och mörka, tråkiga november. Jag gillar verkligen inte november och är tacksam över att månaden snart är slut. I helgen är det ju redan första advent och ljusstakar och stjärnor ska upp i våra fönster. Det är mysigt. Men oj, vad jag önskat att vi var någon annanstans istället. I värmen. Med en liten värmande kamin i famnen, i form av vår Liten. Vårt barn...
Nu i dagarna, närmare bestämt den 28 november, är det 8 år sedan - Å T T A ÅR - sedan jag testade positivt med och fick två fina blå streck på graviditetsstickan (på den tiden var det "2 blå" och inte "plus"..) och älskade Viktor hade flyttat in i min mage. Det räckte med ETT ynka försök efter 12 års(!) p-pillerknaprande.
Det blev en komplikationsfylld, orolig och oändligt lång graviditet även då den bara räckte i 27 veckor... Vi fick en omvälvande och orolig vecka tillsammans där vi fick lära känna varandra lite grann. Alldeles för lite...
Sedan dess sitter vi fortfarande här med en tom famn... Vi har fortfarande inte fått uppleva att få bli föräldrar igen. Det vi så länge längtat efter... Få känna honom/henne i vår famn. Det är nog inte så konstigt att det börjar bli rejält tungt nu. Inte så konstigt att man många gånger tvekar om det någonsin kommer att ske.
Vi får ingen som helst ny information från adoptionsorganisationen, för de vet i sin tur ingenting nytt (tror jag.. de skriver så iaf) och fr o m 1 december ska vår handläggare gå på föräldraledighet fick vi veta i fredags. Oväntat. Men såklart roligt för hennes skull. Min bild av samtalet från BFA och C raserar dock och det känns jättetråkigt att det ska ringa någon helt okänd vikarie för henne och meddela det Stora. OM nu barnbeskedet kommer inom det ca 1,5 år som C är föräldraledig förstås...
Nähäpp...plugga var det. Annars får jag inte gå på bio ikväll! 
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
Herrejösses...
Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...
Hej alla!
VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år?
Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.
HUR formulerar man...