Ibland blir det långt mellan mina inlägg på bloggen. 

Ibland blir det som idag - två samma dag!

1 december idag som sagt och det är väl en dag som väldigt bra att (återigen...) ta itu med övervikten på, va? Jag gjorde ett ryck några veckor i september/oktober med Cambridge, ren kur och sedan byta ut alla mål utom ett mot pulver. Men min kropp reagerar knappt på pulverkurer längre och det kändes tröstlöst, tråkigt och framför allt DYRT. Dessutom gillar jag mat och att t u g g a...

När vi var i Örebro i helgen tyckte jag minsann att mina favvobyxor satt lite lösare än vanligt och tanken föresvävade mig att jag kanske ändå lyckats hålla vikten i höst sedan jag gick på Cambridge-kuren och kanske t o m gått ner något kilo till? Imorse fick jag svaret: -2 kg hade försvunnit sedan jag vägde mig sist i oktober. Trevlig överraskning! Jag har inte direkt tänkt så mycket på vad jag stoppar i munnen på sistone utan snarare fokuserat på att jag ska äta mindre och framför allt se till att äta regelbundet och inte slarva med måltiderna. Frukost, lunch, middag och 2-3 mellanmål.

Igår ringde jag till vårdcentralen för att beställa telefontid hos min husläkare för att diskutera Reductil. När jag sist var hos husläkaren innan sommaren så ville hon inte skriva ut Reductil till mig för att man inte ska kombinera den med antidepressiv medicin. Då åt jag Citalopram, men den slutade jag med på semestern i juli och är fri från den sedan dess! Istället fick jag då Xenical, men den gav inget som helst resultat på vågen och ej heller biverkningar som t ex diarré och annat "skoj" man får om man t ex äter för fet mat. Mitt problem ligger inte i det, utan det är först och främst mitt sötsug, mitt sug efter snabba kolhydrater samt att jag äter för stora portioner. Detta sägs Reductil hjälpa emot och det ska bli mycket spännande att se hur detta funkar för mig nu! Jag är full av hopp! 

Min husläkare är bara bäst och jag trodde igår att hon skulle ringa som idag, men istället ringde hon upp mig redan igår eftermiddag! Vi pratade och jag berättade att jag slutat med Citalopram i somras och att det gick riktigt bra. Sedan diskuterade vi Reductil och kom överens om att det är läge för mig att prova det! Idag var jag på VC och gjorde en invägning plus att sköterskan tog mitt blodtryck samt pulsen. Reductil ges nämligen inte ut om man har högt blodtryck dvs över 140/90. Det var ingen fara på den fronten då mitt blodtryck var 120/70 och min puls låg på 52 slag/min. Allt bara bra med andra ord, trots att jag känner mig väldigt stressad nu på sluttampen av utbildningen. Så skönt!

En biverkning av Reductil kan vara att man får högt blodtryck och därför vill min husläkare hålla koll på mig och vi har kommit överens om att jag ska boka in ett besök för vägning + blodtryckskontroll varje månad. Nästa möte och första vägningen efter invägningen är i mellandagarna, den 28 december. Verkligen spännande att se vad det blir, särskilt efter julhelgen...  

Förutom att se till att hålla måltiderna, minska på portionsstorlekarna har jag lovat mig själv att börja promenera. Jag vet att motion är A och O för viktminskning och jag behöver verkligen få igång min förbränning! Maken har varit superduktig med både mat och träning under året och har gått ner en hel massa kilon och är i sitt livs form och det taggar självklart också mig. Tänk om vi kunde få åka till Bolivia och hämta hem Liten och båda vara lättare och mer nöjda med oss själva än nånsin. Det vore en riktigt skön känsla. En känsla klart värd att fokusera på. Liten är värd att hans/hennes föräldrar mår bra, är starka ...både fysiskt och psykiskt inför resan. Inför vårt första möte. Inför vårt liv - tillsammans.
Det kommer krävas mycket av oss båda när samtalet väl kommer och jag vill verkligen vara i form tills dess. Det är det jag måste fokusera på nu och inte så mycket vad vågen visar egentligen. Men det är alltid trevligt med minus..!

Wish me luck!   

Tänk att december är här. Årets sista månad. 

Julmånaden. En månad för familj och framför allt för barnen.

Mitt hjärta ekar tomt och tyst. Saknaden & längtan efter Liten gör sig än mer påmind nu i juletider när man hör och läser om hur vänner förbereder och pysslar med barnens adventskalendrar och julklappar...

JAG VILL OCKSÅ!!!   

Vi har fortfarande inte fått någon uppdatering om det eventuella barnbeskedet till vår kö, som kom i september. Och nu har vår handläggare hos BFA gått på sin föräldraledighet och en ny tjej kommer fr o m nästa vecka. Jag hoppas att vi alla väntande familjer i Bolivia får en presentation av henne så man iaf får ett "ansikte" till den som mest troligt kommer ringa vårt livs viktigaste telefonsamtal när det är dags. Just nu känns det så opersonligt att någon man aldrig ens pratat med, inte ens har en bild av, ska ringa. C som gick på föräldraledighet har jag ju pratat med X antal gånger under våra 2,5 år vi varit medlemmar och när jag dessutom hade hand om BFA-tidningen och utformningen av den ett tag så träffades jag och C.

Det är bara att inse, om än motvilligt, att det blir ytterligare en jul och ett nyår utan Liten hos oss. Det gör ont och smärtar förbannat. 

För att orka med tillvaron så gjorde jag och maken ett litet break i från vardagen i helgen som var. Fredag-lördag var vi på mini-weekend i Örebro och låg över en natt på hotell. Detta tack vare min goa vän Soff som gav oss en övernattning som hon själv vunnit och inte hunnit utnyttja. TACK älskade vän!   

Vi hade ett jättemysigt dygn i Örebro med mycket god mat, dryck, lite shopping till maken och en massa kärlek. Det var precis vad vi behövde!