Såsom i Himmelen & på Jorden

Direktlänk till inlägg 8 juni 2010

Lever och andas...

Av grodis - 8 juni 2010 12:42

Så har då ytterligare drygt en månad har passerat och jag inser att det nog är dags för ett livstecken. TACK snälla ni för er omtanke!   


Jag lever.

Andas.


Men inte så mycket mer...


Orken och hoppet om att någonsin få det där telefonsamtalet... barnbeskedet... börjar återigen sina. Jag fattar inte vad det är som dröjer så!?! Det är snart 2 månader sedan vi fick veta att vi har ett barn "utsett" till oss i Bolivia. Vi vet att de processat flera barn till svenska famlijer sedan januari. Det är för sjutton ett HALVÅR!?! Ett halvår är JÄTTELÅNG tid i ett barns liv och jag känner mig frustrerad och lurad. De stjäl ju för bövelen tid från oss. Tid som vi skulle kunna haft TILLSAMMANS. Tid som vårt barn inte hade behövt bo på ett barnhem. Tid som Liten kunde fått obegränsat med kärlek, lugn och trygghet av oss som längtat och väntat så länge.


Det tär på en mors hjärta att veta.

Men inte NÄR...


Lusten för det mesta har försvunnit. Orken också. Just nu känns det som om det räcker med att ta sig igenom dagen. Jag har dessutom mitt i allt påbörjat det som jag i normala fall skulle tycka vara SÅ spännande & roligt - mitt sommarjobb som undersköterska på lasarettet! Det är MASSOR med nytt att lära sig och jag känner mig så okunnig och grön. Frustrerande det med. Tur att jag har 3 veckors upplärning till att börja med... Jag hoppas att någonting vettigt fastnar i min trötta hjärna. Det är jättekul. Det är jättespännande. Det är en fantastisk chans. Det är detta jag vill. 


Ändå...


Självklart skapar denna känsla jag har även dåligt samvete hos mig. Att jag inte förmår mig att glädjas. Att jag inte förmår mig att orka det jag "borde" de få dagar jag har ledigt. Mitt schema är väldigt blandat och jag jobbar både kvällar och dagar. I helgen som var jobbade jag 13.30-22.00 och därför är jag nu ledig måndag-tisdag istället. Jag vet inte vad jag mår bäst av, att vara på nya jobbet och ha fullt upp och inte knappt få sitta ned, eller hemma där tankarna sköljer in i huvudet och gör mig mer eller mindre handlingsförlamad. Det handlar inte om att jag är slö och lat och inte vill. Det handlar om att jag inte orkar...


Se nu till att ringa ... jädra telefon! Jag är så LESS på detta!

Jag vill börja LEVA!


Som grädde på moset har min mage börjat säga ifrån och det rejält. Jag har knaprat Omeprazol i 2 veckor men det hjälper föga. Så snart ser jag ingen annan råd än att ringa läkare. Men jag vill INTE göra gastro... även om jag vet att jag kanske borde... Är ju på den avdelningen där många patienter genomgår sådana och jag hade ju även praktik på mottagninen så jag vet (allt för väl?) hur en sådan går till... 


För att fortsätta på kroppen så kan jag meddela att operationen jag gjorde i Umeå för en månad sedan gick bra. Gjorde ju en s k LASIK för att slippa glasögon/linser. Det var torrt och skavigt efteråt i ca 1 - 1,5 vecka så jag droppade fuktdroppar (förutom kortison+antibiotika) för fulla muggar. Igår var jag hos en optiker för efterkontroll efter 1 månad och då visade det sig tyvärr att jag har astigmatismen kvar på båda ögonen samt att jag har flera skador vid snittet på hornhinnan på höger öga. Detta skrev optikern ned på ett papper som jag ska faxa till kliniken imorgon när jag jobbar. Vi får se vad/om detta leder till att jag ev. måste flyga till Umeå ytterligare en gång i höst för att göra om. Jag vet inte... Jag orkar ärligt inte bry mig just nu, för jag lider inte av det. Jag ska dessutom på inrådan från optikern vara mer noga att droppa med fuktdroppar, för det underlättar läkningen. Ska bli! Jag ser dock jättebra och känner inte att skavet är kvar alls. Dock är mörkerseendet sämre och det blir som "glorior" runt bilarnas lyktor när jag kör kvälls/nattetid, men hur ofta gör jag det? Jag är inte blind iaf och visste om att det kunde bli så här innan.


När jag ändå bloggar så delar jag med mig av lite bilder från vår sommarträdgård samt badrummet som i det närmaste är klart! Bilderna är bara mobilbilder så bildkvalitén är inte den bästa, men men...

Syrénhäcken i full blom!

 

 

Sally på sin favvoplats om sommaren - i sin korg i skuggan av ormbräkenbusken.


Färgtemat på penséerna i år blev ljuslila/rosa och vinrött.


I skuggan under hagtornsträdet som just nu blommar för fullt!


   

Vår fina magnolia som snart är överblommad för denna gång...


Badrumsmattan - en vit lite glansig rya - på klinkergolvet i nya badrummet.



      

Tvättkommoden, spegeln och hörnskåpet i mörkbrun ek från Miller.



Duschhörnan innan duschväggarna kom på plats.


   

Med duschväggarna infällda.


 

Toaletten och ett s k "flygplansskåp" över. En frostad fönsterfilm ska monteras upp i halva fönstret som insynsskydd. Tills dess får det räcka med "koppargräs". På stenen som ligger i fönstret står det "Hope", en sten vi fick av en vän för ett par år sedan.

 
 
Ingen bild

Lotta

8 juni 2010 15:26

Jag har läst din blogg länge nu och tycker du skriver med en sådan inlevelse. Jag hoppas verkligen att du få ditt barn hemma hos dig snart, du verkar vara en sådan härlig och varm person. Synd att du inte mår bra med tabletterna som du äter för din vikt. Hoppas att det löser sig för dig så att du får må bra även på det planet.
Ser fram emot dina inlägg då jag gillar din blogg.

 
Grodis

Grodis

8 juni 2010 17:13

Lotta: Jag äter inga tabletter för min vikt. Med gastro i inlägget menar jag en s k Gastroskopi, inte någon Gastric bypass som jag tror du uppfattade det? Jag har gått ner 10 kg på ett år och är jättenöjd med det. Vad gäller vikten så oroar den mig inte just nu, utan magen har istället sagt i från och jag tror det är magkatarr big time, därav Omeprazolknaprandet. Vad roligt att du gillar min blogg. Ska försöka återkomma lite oftare.. Tack.

http://grodis.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Aitra

8 juni 2010 17:29

Vilken evighetsväntan! Eftersom det har varit så tyst här så har jag tänkt att antingen så har beskedet kommit och allt har gått fortare än ni trodde och därför har du inte hunnit blogga, eller så tänkte jag att absolut inget väl har hänt. Så urtrist att det inte var det första jag tänkte.

Jag vet att du inte har något val än att bara vänta, men jag tycker ändå att du gör det väldigt bra. Tack för att du hörde av dig! Vi väntar så med dig.

Kram, Aitra

 
Ingen bild

Lotta

8 juni 2010 17:51

Ja, jag läste som du trodde, ber om ursäkt för detta. Vad duktig du har varit som har lyckats att gå ner tio kg på ett år, tips tas gärna emot hur du har gjort för att lyckas med detta.
En mkt bra blogg, ha en bra kväll.

 
Grodis

Grodis

8 juni 2010 19:52

Aitra: Ja, snart är vi uppe i 3 hemska år... det är knappt så jag kan tro att det är sant själv... Man orkar inte ladda om mentalt hur många ggr som helst.. Tack för din varma omtanke! KRAM

Lotta: Lätt att missuppfatta upptäckte jag när jag läste igenom mitt inlägg själv. ;) Ingen fara alls! Tipset är helt "enkelt" (och ja, jag har provat det mesta förut) ät lite och OFTA. Var inte rädd för mat utan dra istället ned på intaget och ät 6 ggr/dag (frukost, lunch, middag samt 3 mellisar). Dra ned på de snabba kolhydraterna och framför allt; RÖRA på sig. Det blir inte så ofta som jag önskade, men sakta men säkert försvinner kilona och centimetrarna ändå och det är ju huvudsaken. Jag har inte bråttom att gå ner längre... :) Ha en fin kväll du med!

http://grodis.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Theolina

8 juni 2010 20:06

Vilken eländig väntan. Jag önskar så att telefonen ringer inom det snaraste!! Ta hand om dig och din mage och njut så gott det går av försommaren. Ni kommer att bli underbara föräldrar till "liten". Kram

 
trixie

trixie

8 juni 2010 20:17

Jamen det var en evinnerlig lång väntan! Jag förstår verkligen din frustration. Ert barn finns ju därnere och ni borde få tiden tillsammans nu när era öden flätats samman, istället för att sitta på skilda kontinenter.....

Gastroskopi är inte så jättekul men det går, om man måste. Har själv gjort en för länge sedan men den visade inget den gången.

Hoppas du får må bättre snart och hoppas, hoppas att telefonen ringer med det rätta samtalet nu!
Kram Trixie

http://trixie63.blogg.se

 
Ingen bild

cittrah

8 juni 2010 21:57

Jag förstår att det måste vara skitjobbigt med denna väntan. jagförstår faktiskt vad du menar med att du inte vet om du vill jobba eller vara hemma där tankarna kommer, för jag känner lika fast av en annan anledning. på jobbet är det jobbigt för jag har så mkt i huvet och mår inte riktigt bra så jag kan inte hänge med men hemma så måste jag tänka alla tankar och det vill jag inte heller..jaja, nu var det inte mig vi skulle babbla om här!
jag håller dock alla tummar och tår för att de ringer NU snart!!
Kämpa på och kram på dig!

 
Ingen bild

"E"

10 juni 2010 13:13

Kära ni, nu får det inte dröja längre. Telefonen ska ringa NU!!!
Ni är så värda det, nu och på en gång.
Massor med stora, varma, långa kramar till er!

 
Kvarnlyckan

Kvarnlyckan

11 juni 2010 19:36

Jag hoppas verkligen att väntan till slut når sin ände. Men vad hjälper det? Det enda som skulle hjälpa vore ju det där magiska telefonsamtalet.

Hoppas, hoppas, hoppas...

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

 
Ingen bild

Lotta i gula huset

12 juni 2010 19:41

Snart vännen kommer signalen som ni har väntat på att ljuda högt, hoppas att den hör ända hit! På tal om vikt så kan vi ju göra slag i saken och traska runt ön... som vi har sagt så många gånger förr ;-) Kram vännen //Lotta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av grodis - 14 maj 2013 07:44

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Av grodis - 18 juni 2012 10:51

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Av grodis - 14 juni 2012 21:32


Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

Av grodis - 12 maj 2012 22:52

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Av grodis - 28 augusti 2011 22:13


Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...

~ Om mig ~

17 juni 2010 kl 10.00:
EN SON!! ♥

Fråga mig

2 besvarade frågor

~ Kalender ~

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

~ Gästbok ~

~ Tidigare år ~

~ Kategorier ~

~ Arkiv ~

~ Sök ~

~ RSS ~


Skapa flashcards