HURRA   HURRA  HURRA  HURRA!!

Idag fyller vår älskade lille Prins 2 år!   

Tyvärr kan vi inte fira honom på hans födelsedag denna gång, men får ta det i efterhand när vi kommer ner till Bolivia, vilket verkar bli snart! Iiiiiiih!!!  

Sen kan och ska vi fira honom varje födelsedag, i resten av våra liv. 

Åh, nu snörvlar jag igen... 

Mycket känslor i omlopp nu. Många tankar. 

Jag är så innerligt lycklig!! 

Och då har vår resa knappt börjat... 

Idag, just på Prinsens födelsedag, har vi varit hos Familjerätten och ansökt och fått beviljat om att fortsätta adoptionsprocessen! Det känns fantastiskt stort och verkligen något att berätta för honom sen. Kan tänka mig att jag varje födelsedag i framtiden säkert kommer upprepa: "Åh, jag minns den dagen du fyllde 2 år. Det var då vi fick OK-stämpeln på att få hämta dig på riktigt!"

Ända sen i torsdags när "Saltkråke-melodin" ringde på min mobil har jag gått i ett rus. Vi har skrattat, gråtit, skålat i champagne både en och tre gånger.    Vi har fått massor av vackra blommor! Och små söta nallar! Och fina kläder! Och presentkort på familjefotografering!

Och så alla underbara hälsningar - TACK snälla ni!!

Det är mycket som ska fixas med och tänkas på. Vi vet ännu inte när vi kommer få åka iväg, men vi tror båda att det inte är lång tid kvar alls. Gissar på 2-3 veckor, MAX! Det är heeeelt galet! 

Åh, vad det pirrar i magen nu.

Så starka känslor som ibland pytsas fram. Lite i taget. Jag pallar inte annars. Då spricker jag av lycka!

Så många år som vi väntat.

Så mycket som jag "trängt undan" väntans- och längtans känslorna. För att orka med. Då tar det tid att komma igen.

Våga känna.

Våga tro.

Våga glädjas.

Men det får ta tid.

Vi har ju resten av våra liv på oss!