Såsom i Himmelen & på Jorden

Inlägg publicerade under kategorin Adoption

Av grodis - 14 juni 2012 21:32

Herrejösses...


Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag för min del. Beskedet att vi fått en liten son på 2 år var omtumlande och såååå efterlängtat! Det tog lång, lång tid innan jag insåg och förstod. Innan den berömda poletten ramlade ner. Sedan dess har livet tagit en helt ny vändning. 
Det har inte alltid varit lätt och en dans på rosor, men för vem är det alltid medvind här i livet..?


   Vi fick världens finaste son och lillebror. Vi fick vår älskade och hett efterlängtade Hugo!   


 

Hugo-bus tidigare i våras. Full av liv.. och bus!   


I förra veckan var vi på första Sommaravslutningen på dagis. De små sjöng för oss föräldrar och vi satt utomhus på filtar och hade med oss picknick-korgar. Inte ett öga var torrt... 

SOM vi väntat på detta!


Vi har ju även passerat maj månad återigen, och jag kan för mitt liv inte förstå att vår ängel Viktor i himlen nu hade varit 10 år om han hade fått leva. Så ofattbart... Att vi skulle haft en så stor kille?! Varje maj månad är såklart jobbig, men i år var det extra jobbigt, kanske just för att det skulle varit ett litet "jubileum"..? Kanske för att jag känner mig så kluven i mina känslor. Sorgen jag lever med efter Viktor. Glädjen över att vi fick och har vår Hugo. Att våga glädjas. UTAN dåligt samvete. Det är en konst må jag säga...

Av grodis - 28 augusti 2011 22:13

Hej alla!


VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år?

Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.


HUR formulerar man sig?
Hur ber man om ursäkt?


Jag vet inte.


Jag gör det iallafall...

FÖRLÅÅÅÅT!!   


Jag lever. VI lever. 

Nu i en lite större familj. Mamma, pappa, barn. Och ett barn till, "bakom molnen", som Hugo säger.


Ja, han heter så. Min son. Vår son.


Jag tänker inte skriva något sammanfattande inlägg om hur detta år varit. I alla fall inte ikväll. Tiden har gått så otroligt fort och så innerligt mycket har hänt, att jag inte kommer förmå mig att skriva ned allt. Eller ens vilja tänka tillbaka på vissa saker...


Det har varit ett omtumlande år. Både underbart, men också jobbigt.

Mest underbart så här i efterhand. Men i början var det jättekämpigt. Ffa för min del... Men det tar vi en annan gång.. Eller så blickar vi framåt!


Imorgon är en stor dag för oss som familj. Föräldraledigheten är över och Hugo ska börja skolas in på dagis! Vet inte vem som är mest nojjig, men jag misstänker att det är jag... Men det ska gå bra. Det måste ju gå...


Nu ska jag inte skriva mer ikväll. Kände bara att jag ville skriva något.

Ännu en gång så ber jag om ursäkt för denna jättelånga tystnad. Men jag har bara inte mäktat med. Inte förmått mig att få ihop en enda rad. Så har det varit, men så ska det inte förbli. Jag kan inte säga att jag kommer blogga i den omfattning som jag gjort förut, men oftare än 1 gång/år iaf... ;)


På bilden ovan ser ni vår Hugo, i våras när han lämnade en bil till sin "lilla Storebror i himlen, bakom molnen"...

Av grodis - 27 juni 2010 20:19

Fick just mailat en dikt från en nätvän som är helt otroligt på att skriva texter. Tack snälla Lisa! Den är så klockren!

(Jag har givetvis frågat och fått Lisas medgivande att publicera dikten.) 


Åratal har passerat förbi, och åren har gått,
en evig förtvivlad längtan ni på kuppen fått,
en tid av känslor och hopp, väntan så lång,
ni har erfarit barnlängtans erans gång.

Det har varit tufft, ensamt och så svårt,
förstår att ni har haft det kämpigt och hårt,
tiden har varit för lång för dig och din man,
men nu kommer lyckan till er minsann.

Nu kommer ni att åter bli mamma och pappa,
och ni snart er älskling på kinden få klappa,
inom snar framtid är Liten i er ömma famn,
och er framtid är i barnalivets ljuvliga hamn.
 
Lisa C, 2010-06-27
Av grodis - 22 juni 2010 21:41

  

  HURRA   HURRA  HURRA  HURRA!!

Idag fyller vår älskade lille Prins 2 år!   



Tyvärr kan vi inte fira honom på hans födelsedag denna gång, men får ta det i efterhand när vi kommer ner till Bolivia, vilket verkar bli snart! Iiiiiiih!!!  

Sen kan och ska vi fira honom varje födelsedag, i resten av våra liv. 


Åh, nu snörvlar jag igen... 


Mycket känslor i omlopp nu. Många tankar. 


Jag är så innerligt lycklig!! 


Och då har vår resa knappt börjat... 


Idag, just på Prinsens födelsedag, har vi varit hos Familjerätten och ansökt och fått beviljat om att fortsätta adoptionsprocessen! Det känns fantastiskt stort och verkligen något att berätta för honom sen. Kan tänka mig att jag varje födelsedag i framtiden säkert kommer upprepa: "Åh, jag minns den dagen du fyllde 2 år. Det var då vi fick OK-stämpeln på att få hämta dig på riktigt!"


Ända sen i torsdags när "Saltkråke-melodin" ringde på min mobil har jag gått i ett rus. Vi har skrattat, gråtit, skålat i champagne både en och tre gånger.    Vi har fått massor av vackra blommor! Och små söta nallar! Och fina kläder! Och presentkort på familjefotografering!


Och så alla underbara hälsningar - TACK snälla ni!!


Det är mycket som ska fixas med och tänkas på. Vi vet ännu inte när vi kommer få åka iväg, men vi tror båda att det inte är lång tid kvar alls. Gissar på 2-3 veckor, MAX! Det är heeeelt galet! 


Åh, vad det pirrar i magen nu.

Så starka känslor som ibland pytsas fram. Lite i taget. Jag pallar inte annars. Då spricker jag av lycka!


Så många år som vi väntat.


Så mycket som jag "trängt undan" väntans- och längtans känslorna. För att orka med. Då tar det tid att komma igen.


Våga känna.

Våga tro.

Våga glädjas.


Men det får ta tid.


Vi har ju resten av våra liv på oss!   


Av grodis - 16 juni 2010 23:04

  

Igår kom det så ÄNTLIGEN ett barnbesked från Bolivia! Det blev dock inte officiellt förrän idag. Även denna gång (som alla andra gånger...) gäller det dock en annan domstol än den vi väntar i, men dock "rätt" stad, dvs Santa Cruz. Vi väntar i domstol 1 och barnbeskedet gällde domstol 2. Den lyckliga familjen har fått besked om att det finns en liten son och lillebror på drygt 1 år att åka och hämta hem. *ståpäls*  


Åh, vad jag hoppas att detta är proppen som gick och det nu blir rena ketchup-effekten så att alla vi som fått veta att vi har "matchats" med barn ända sedan januari snart (gärna imorgon!) får våra efterlängtade besked!


Idag när jag kom hem visade det sig att vi fått ett mjukt paket med posten! Kära vänner (som förövrigt var snälla och hjälpte oss med översättningen av bildtexterna till våra foton, från svenska --> spanska, i handlingarna som vi skickade ner till Bolivia i augusti 2007) hade skickat ett jättefint kort med Nalle Puh på och en jättefin stass till Liten, som h*n fått ärva av lillasyster i Familjen F. Verkligen jättefint och dessutom med GRODOR på! Varm och rörd av all medkänsla är jag! TUSEN TACK kära familjen F!   

  



Och tusen TACK för alla kommentarer. Från er alla, både kända och okända vänner. Ni är helt fantastiska och jag är så tacksam för att ni bär fram mig på denna resa, som blivit så många år längre än jag någonsin hade befarat... 

Av grodis - 14 juni 2010 11:19

  

Bilden illustrerar precis min känsla...

Hur jag känner... hur jag mår...

Att det känns som om allting snart brister...


I snart 2 månader har vi vetat om att Liten finns. Att vi har ett barn utsett till oss som de håller på att "processa". Grejen är den att Liten och flera andra barn som också ska få komma till Sverige, är under process sedan mycket längre än "bara" 2 månader. Nämligen sen JANUARI - och det är ett HALVÅR!!!


Ett halvår i ett litet barns liv är jättelång tid. Det hinner hända massor. Ett halvår för dessa barn som istället för en kärleksfull och trygg miljö får tillbringa sin tillvaro på ett barnhem... 

Jag börjar nojja över att vårt barn kommer hinna bli äldre än 3 år (som är vår medgivandeålder och som barnet max får vara när man kommer hem till Sverige igen) och att det ska ställa till det när barnbeskedet väl kommer. OM det kommer nu i sommar - mitt i semestertider, vem kan då ordna det?? Jag vet att jag inte ska eller borde oroa mig i förväg. Men hur lätt är det att låta bli...


Ingen önskar mer än jag själv att det fanns en OFF-knapp nånstans på kroppen att trycka på när allt blir för jobbigt och tungt att mäkta med.


Jag orkar inte glädjas över saker och ting längre som jag vet att jag skulle gjort i vanliga fall. All min energi, den lilla som finns, går åt till sommarjobbet som uska på lasarettet. Jag måste välja, sortera bort... Ibland sorterar jag saker jag vet att jag mår bra av. Att umgås och socialisera med vänner. Men jag orkar inte... Den lilla lediga tid jag har måste jag få "bara vara".

Jag hoppas att jag har vänner kvar när denna resa är i mål....


Nu måste jag gör förbereda mig för dagens utmaning. Först HLR-kurs i 4 h med undervisning, praktik och sen prov. Därefter jobba 17-22. Wish me luck... att jag får kompetenskortet som intygar att jag kan utföra HLR på en person om det skulle bli aktuellt.

Av grodis - 8 juni 2010 12:42

Så har då ytterligare drygt en månad har passerat och jag inser att det nog är dags för ett livstecken. TACK snälla ni för er omtanke!   


Jag lever.

Andas.


Men inte så mycket mer...


Orken och hoppet om att någonsin få det där telefonsamtalet... barnbeskedet... börjar återigen sina. Jag fattar inte vad det är som dröjer så!?! Det är snart 2 månader sedan vi fick veta att vi har ett barn "utsett" till oss i Bolivia. Vi vet att de processat flera barn till svenska famlijer sedan januari. Det är för sjutton ett HALVÅR!?! Ett halvår är JÄTTELÅNG tid i ett barns liv och jag känner mig frustrerad och lurad. De stjäl ju för bövelen tid från oss. Tid som vi skulle kunna haft TILLSAMMANS. Tid som vårt barn inte hade behövt bo på ett barnhem. Tid som Liten kunde fått obegränsat med kärlek, lugn och trygghet av oss som längtat och väntat så länge.


Det tär på en mors hjärta att veta.

Men inte NÄR...


Lusten för det mesta har försvunnit. Orken också. Just nu känns det som om det räcker med att ta sig igenom dagen. Jag har dessutom mitt i allt påbörjat det som jag i normala fall skulle tycka vara SÅ spännande & roligt - mitt sommarjobb som undersköterska på lasarettet! Det är MASSOR med nytt att lära sig och jag känner mig så okunnig och grön. Frustrerande det med. Tur att jag har 3 veckors upplärning till att börja med... Jag hoppas att någonting vettigt fastnar i min trötta hjärna. Det är jättekul. Det är jättespännande. Det är en fantastisk chans. Det är detta jag vill. 


Ändå...


Självklart skapar denna känsla jag har även dåligt samvete hos mig. Att jag inte förmår mig att glädjas. Att jag inte förmår mig att orka det jag "borde" de få dagar jag har ledigt. Mitt schema är väldigt blandat och jag jobbar både kvällar och dagar. I helgen som var jobbade jag 13.30-22.00 och därför är jag nu ledig måndag-tisdag istället. Jag vet inte vad jag mår bäst av, att vara på nya jobbet och ha fullt upp och inte knappt få sitta ned, eller hemma där tankarna sköljer in i huvudet och gör mig mer eller mindre handlingsförlamad. Det handlar inte om att jag är slö och lat och inte vill. Det handlar om att jag inte orkar...


Se nu till att ringa ... jädra telefon! Jag är så LESS på detta!

Jag vill börja LEVA!


Som grädde på moset har min mage börjat säga ifrån och det rejält. Jag har knaprat Omeprazol i 2 veckor men det hjälper föga. Så snart ser jag ingen annan råd än att ringa läkare. Men jag vill INTE göra gastro... även om jag vet att jag kanske borde... Är ju på den avdelningen där många patienter genomgår sådana och jag hade ju även praktik på mottagninen så jag vet (allt för väl?) hur en sådan går till... 


För att fortsätta på kroppen så kan jag meddela att operationen jag gjorde i Umeå för en månad sedan gick bra. Gjorde ju en s k LASIK för att slippa glasögon/linser. Det var torrt och skavigt efteråt i ca 1 - 1,5 vecka så jag droppade fuktdroppar (förutom kortison+antibiotika) för fulla muggar. Igår var jag hos en optiker för efterkontroll efter 1 månad och då visade det sig tyvärr att jag har astigmatismen kvar på båda ögonen samt att jag har flera skador vid snittet på hornhinnan på höger öga. Detta skrev optikern ned på ett papper som jag ska faxa till kliniken imorgon när jag jobbar. Vi får se vad/om detta leder till att jag ev. måste flyga till Umeå ytterligare en gång i höst för att göra om. Jag vet inte... Jag orkar ärligt inte bry mig just nu, för jag lider inte av det. Jag ska dessutom på inrådan från optikern vara mer noga att droppa med fuktdroppar, för det underlättar läkningen. Ska bli! Jag ser dock jättebra och känner inte att skavet är kvar alls. Dock är mörkerseendet sämre och det blir som "glorior" runt bilarnas lyktor när jag kör kvälls/nattetid, men hur ofta gör jag det? Jag är inte blind iaf och visste om att det kunde bli så här innan.


När jag ändå bloggar så delar jag med mig av lite bilder från vår sommarträdgård samt badrummet som i det närmaste är klart! Bilderna är bara mobilbilder så bildkvalitén är inte den bästa, men men...

Syrénhäcken i full blom!

 

 

Sally på sin favvoplats om sommaren - i sin korg i skuggan av ormbräkenbusken.


Färgtemat på penséerna i år blev ljuslila/rosa och vinrött.


I skuggan under hagtornsträdet som just nu blommar för fullt!


   

Vår fina magnolia som snart är överblommad för denna gång...


Badrumsmattan - en vit lite glansig rya - på klinkergolvet i nya badrummet.



      

Tvättkommoden, spegeln och hörnskåpet i mörkbrun ek från Miller.



Duschhörnan innan duschväggarna kom på plats.


   

Med duschväggarna infällda.


 

Toaletten och ett s k "flygplansskåp" över. En frostad fönsterfilm ska monteras upp i halva fönstret som insynsskydd. Tills dess får det räcka med "koppargräs". På stenen som ligger i fönstret står det "Hope", en sten vi fick av en vän för ett par år sedan.

Av grodis - 23 april 2010 22:33

Det har nu gått en hel vecka sedan vi fick veta att Liten finns!


En omtumlande vecka.


Första dagarna, fram tills i onsdags, gick jag som i ett vakuum... Tankarna var hos Liten 100% av tiden kändes det som. Enormt påfrestande och frustrerande... Energi som jag behöver till annat gick åt till att släpa sig till jobbet och försöka samla tankarna och jobba. Inte helt lätt...

Dessutom är det s k lönehelg och det är många som vill ha annonser så det har funnits att göra om man säger så...


Nåja, men så igår så vände det faktiskt! Jag känner mig pigg och kan faktiskt skingra tankarna något. Jag tror jag hittat grejen ... nämligen att lyssna på radio! Det hjälper mig massor, att "stänga av" eller åtminstone förskjuta mina tankar lite grann... Jag sover som en stock om nätterna i alla fall och det är jag glad för att jag kan. Sömn har för mig aldrig varit något problem, under alla år av sorg och mycket psykisk och fysisk påfrestning... det är jag enormt tacksam för! Sömn är A och O, särskilt i tuffa tider...


Nåja, nu har ju det i alla fall passerat en hel vecka sedan beskedet och det betyder ju rent krasst att vi är en vecka närmare varandra! Jag hoppas det inte dröjer så många veckor till innan vi får veta mer om Liten ... och till sist - äntligen få hålla "henom" i vår famn och snooza i det mörka brunsvarta håret... 


Jag måste ju visa mattan som ÄNTLIGEN kom idag! Faktum är att jag beställde den från Ellos i torsdags förra veckan, dagen INNAN vårt prel. barnbesked! Tycker den är SÅ fin! Vi har ju djungeltema i Litens rum och denna passade super. I och med att vi ju har medgivande för ett barn upp till 3 år så är det ju svårt att köpa kläder och NÅGOT måste jag få köpa lite då och då annars blir jag tokig... Har lite kläder från tiden när medgivandet var upp till 18 månader, i stl 74 och 86... kanske de kommer räcka när det är dags? Även om Liten är över 2 år så brukar de vara rätt korta i växten, sydamerikaner. Kanske brås på mor sin som ju är "kort och satt"...    

(Bild från Ellos)


Det ska bli riktigt skönt med helg. Det har ju utlovats fint väder och jag ska elda bort massa ris på baksidan samt köra några vändor till Återbruket med skräp från rivningen av gamla köket. Skönt med fysiskt arbete och jag hoppas att få lite sol på nosen!


Ha nu en skön helg allihop och tusen tack ännu en gång för er omtanke om oss!

Det värmer långt, långt in i hjärtat!   

~ Om mig ~

17 juni 2010 kl 10.00:
EN SON!! ♥

Fråga mig

2 besvarade frågor

~ Kalender ~

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013
>>>

~ Gästbok ~

~ Tidigare år ~

~ Kategorier ~

~ Arkiv ~

~ Sök ~

~ RSS ~


Skapa flashcards