Ja, det är sant. Vi har firat "lilla julafton" ikväll.

Då vi ju hamnade på akuten med svärmor på julafton och vår planerade jullunch därför gick i stöpet, så träffades vi ikväll istället. Dock utan julmat (tack och lov...) utan istället hämtade vi mat från Tex Mex och åt tillsammans, mycket gott!

Bytte julklappar och fikade lite och småsnackade och tog det lugnt tillsammans. Skönt! Svärmor mår mycket bättre och hennes halva ansiktsförlamning är i princip borta helt. :-)

Annars har det varit en OK dag. En onsdag som inte bjudit på så mycket mer än regn, regn och åter regn. Så trist! Det är ju januari = VINTER! Hallååååå snön..!? Minusgrader? Kyla? Vad är det..!? Jättemörkt och trist och jag blir så trött av detta...

Ikväll blir det en tidig kväll, eller tidig och tidig.. klockan är ju snart elva iallafall... *suckar o skakar på huvudet* Ska dock komma i säng innan 01.30 iallafall, som det blev igår då jag fastnade bland de där pingvinerna.... ;-P *ehum*

Torsdag imorgon och 2 dagar till helg! Längtar!

Imorgon blir det lunchträning och väskan står packad vid ytterdörren. Måste skärpa mig. SKA komma iväg 2-3 ggr/vecka! Det innebär att jag måste träna torsdag OCH fredag. Japp, så får det bli. Jag HAR bestämt mig. Det är NOG nu. Måste försöka dra ner på intaget av gottigheter.. måste!

Det är ju för MIN egen skull... och Litens...

Har fastnat totalt för ett spel där man genom att lägga ut granater, smäller isblock och lägger sen ut granater i hopp om att spränga motspelaren. Figurerna i detta spel är i form av små pingviner och det är skitkul! :-D

Testa själv vetja!

...eller 20 veckor. 

Sak samma då det ju är samma tidslängd.

Så länge sen är det sen våra handlingar lämnade Sverige för Bolivia.

Det är en halv biologisk graviditet...

Låt säga att det är 20 veckor kvar (drömma kan och ska man ju...) så blir det barnbesked 27 maj!

Det låter ju... toppen.

Det röstar i alla fall jag för! ;-)

Måndag kväll. Snart dags att gå och sova. Försöka sova iallafall...

Dagen på jobbet har varit rätt lugn, skönt med en sån start på veckan för en gångs skull.

Letade nya vårgardiner till köket på lunchen och hittade 3 olika varianter på Åhléns, men kunde inte bestämma mig för vilken av dem vi skulle ha, så det blir till att fundera lite till...

Sen vi kom hem ikväll har jag målat lister, karmar och fönster, en sista strykning (hoppas jag!) och sen ska de upp! Golvsocklarna har maken redan sågat till och förberett så de ska "bara" vara att skjuta på plats med spikpistolen. Små, små steg och i helgen räknar jag med att jag ska få pyssla klart allt när maken är iväg på jakt på lördagen. Spännande med jakt och det ska jagas rådjur och vildsvin! Hoppas, hoppas maken får skjuta sitt första djur! *håller tummarna*

När jag kom hem idag hade jag fått ett jättefint kort av en kär vän. Ett kort hon egenhändigt gjort och det var så fint, och budskapet var från hjärtat... från hennes hjärta direkt till mitt. Tack älskade gums!

Hann med ett jättemysigt samtal ikväll också och ibland är jag extra tacksam för att internet och bloggar finns, för det är så vi hittat varandra. Vi är så lika varandra i mångt och mycket, och förstår varandra på ett sätt som kan vara svårt att förklara för andra. Det bara ÄR så liksom... :-)

Maken och jag har nyss myst i vår "cigarr- och whiskyhörna". (Och nej, vi röker INTE cigarr inomhus..men det låter ju fint. ;-)) Det är en del av vardagsrummet där det står två fåtöljer vid ett litet bord. En rund ryamatta framför och en liten lampa på bordet. Tanken framöver är att jag ska klä om dessa fåtöljer och inreda den hörnan lite mer "cosy"... med varma färger.. i lite orientalisk stil, tänkte jag. Men först och främst ska vi få klart vårt sovrum, så vi kan ladda energi i lugn och ro.

Tack för alla fina och tänkvärda kommentarer, kära vänner!

Helgen rasar som vanligt iväg och man hinner bara blinka innan den är över, igen. Trååååk!

Imorgon är det måndag, och en hel lång arbetsvecka väntar. Första riktiga arbetsveckan år 2008. Jag är less, less, less... redan... Bådar inte gott. Vill så mycket något annat! Jag har inte vågat blogga om det förut, men nu när jag lagt korten på bordet, både för mig själv och för min chef, så ser jag ingen som helst anledning till att dölja det längre och lägga locket på. Det är fakta.

Visst, mitt största hopp står till att jag blir mammaledig snart. Men jag räknar inte med det längre, tyvärr. Jag vågar inte hoppas att det blir under 2008 längre... som jag tidigare var så "säker" på...

Jag tillbringar 9 timmar om dagen på jobbet. 9 timmar..! Det är egentligen inget konstigt alls, för det gör ju många. Det är bara det att jag tillbringar 9 timmar på ett ställe där jag inte trivs, längre... Och DET stjäl enormt mycket energi kan jag lova. Energi som jag vet att jag skulle kunna lägga på arbete, bara jag fick göra något jag TYCKER OM!

Och det jag har insett nu, efter en lång tids grubblande, är att jag vill MÖTA människor. Jag vill HJÄLPA människor, med allt vad det innebär. Jag har skrivit om det förut, jag vet. Men det ÄR sanning. Det är MIN sanning.

För att inte gå under helt, så måste jag jobba mot ett mål. Ett NYTT mål. Målet med stort M. När jag känner att något är fel, i varje nerv i min kropp, så är det dags att leta sig vidare. Frågan är nu om jag får chansen att göra något nytt inom företaget jag jobbat på i 12 år av mitt snart 33-åriga liv, eller om jag måste söka mig utanför dess trygga väggar... En stor och spännande tanke. För min egen del spelar det inte så stor roll, bara jag får göra något som jag finner glädje i och som GER mig någonting.

Oavsett vart jag hamnar i slutändan så finns det ingen återvändo.

Det är inte rättvist - varken mot arbetsgivaren eller mig själv.

 Om 10 h är det dags igen. Nu arbetsvecka. 

Nya möjligheter.

Måste försöka tänka positivt!

När jag vaknade idag var världen vit.

ÄNTLIGEN snö!

Vinterbarn som jag är, så älskar jag snö och har fått vänta länge denna vinter. Den lilla snö som fallit förut har inte legat kvar mer än några timmar. Nu kommer det lite mer, t o m så vi har fått skotta lite grann. Härligt!

Apropå vitt, så målar jag vitt också.

Lister, foder och dörrkarmar blir vita och fräscha istället för ful gulnad, lackad furu. Det blir stor skillnad och faktum är att det är ett bra terapiarbete. Står radion/tv:n på så märker jag hur jag lyssnar innerligt på det som sägs, oavsett om det är sportsändningar som handlar om skidor/hockey eller Svensktoppen. Så himla skönt, att kunna fokusera på annat. Men ibland kommer den där längtan... Längtan efter Liten. Den fullkomligen väller in över mig. Får mig att känna hur hjärtat blir tungt och sorgset. Hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Hur tankarna ändrar form och undrar om det någonsin kommer bli vår tur...

Sitter och dricker dagens andra kopp kaffe.

Minipaus, innan det är dags att bege sig ut i snickarboden för att måla vidare på "smyget" till nya dörröppningen.

Jag vet att det är gammalt nu. Och att han är känd.

Med all rätt.

För jag bölar. Storbölar.

Maken har fixat hans album, båda de som finns.. och ikväll när vi åt god middag så lyssnade vi på dem i bakgrunden. Och jag grät...

Grät, grät och grät.

Så många tårar.

Så många känslor.

PMS..?

Jag vet inte. Skit samma

Jag vet bara att jag har fastnat TOTALT för hans underbara röst!

Höj volymen, slut ögonen och N J U T!

Och gråt... :´-)

Han har konserter i Sverige i maj...alla utsålda... *snyft*

Men jag är inte förvånad. Inte ett dugg...

Varje gång jag öppnar dörren till kylskåpet ser jag den.

Den ligger där. Sval och kall. Säkert bubblig och god.

Och väntar...

Liksom vi.

Väntar på att få öppnas.

Få poppa högt och skjuta iväg sin kork så långt den kan.

Champagnen.

I väntan på vårt barn.