Såsom i Himmelen & på Jorden

Senaste inläggen

Av grodis - 18 december 2007 20:58

Åker bara längre och längre ner i det svarta hålet. Vill inte!!!

Jag kämpar, kämpar och kämpar... men förgäves.


Jag orkar inte glädjas åt sånt jag annars skulle bli jättelycklig för och det gör mig jätteledsen, frustrerad... Framför allt skapar det ett djupt dåligt samvete som jag känner att jag knappt orkar hantera.


Det känns som om marken under mig vibrerar. Likt en vulkan som är på väg att brista vilken sekund som helst.


Jag orkar inte med fler motgångar. Orkar inte.

Jag vill inte mer. Jag har fått NOG!!!


Vad i helvete ska vi "straffas" så hårt för!??!!

Nu är det inbördeskrig på G i Bolivia, just runt Santa Cruz där vi väntar barn ifrån. Det är väldigt oroligt och som det verkar så avråder USA och Frankrike sitt folk att åka till Bolivia.


Jag känner mig så tom. Så ledsen. Så innerligt trött.

Mer och mer funderar jag på hur det kommer rulla på med Bolivia framöver. Hur lång väntan det kommer bli egentligen... Det vore så mycket enklare att hantera denna väntan och frustration OM man VISSTE att det är 1, 2 eller 3 år. Oavsett längd, så köper jag det.. om jag VISSTE!


Denna emotionella berg-och-dalbana är inte vad jag behöver. Det är inte vad VI behöver. Jag är så trött att jag inte längre orkar tänka. Klarar knappt av att jobba. Ännu mindre att ta mig ur sängen på morgonen. Varje dag när klockan ringer tänker jag: "En ny dag med denna helvetesväntan". Typ....


När mitt "må-dåligt"-läge börjar gå ut över inte bara mig själv och maken, utan dessutom mina närstående, vänner m fl.. ja, då vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det längre. Många tankar dyker upp i huvudet, så som t ex byte av land. Vi är dock bara medlemmar i BFA och kan alltså bara välja bland de länder vi uppfyller kraven. Vilka länder det är har jag inte någon koll på, men jag känner att inget av de länderna som jag TROR vi stämmer in på kraven känns rätt...


När vi i augusti skickade ner våra handlingar till Boliva, så skickade vi inte bara iväg en bunt med papper. Vi skickade också iväg en stor del av våra hjärtan. Att byta land är alltså inte "bara". Dels kostar det massor av pengar som vi lagt ut redan och som vi inte kommer få tillbaka (ca 30-40.000:-) och dels måste vi kanske höja medgivandeåldern på barnet och då kontakta Familjerätten igen. Papperssamlandet som tog nästan 4 månader och enormt mycket energi, måste göras om. Allt måste översättas igen= mer pengar.


Pengar, pengar, pengar.

Ork, ork, ork.


Hjärta, hjärta, hjärta.

Smärta, smärta, smärta.


Fan vad det gör ONT!


Och FAN vad jag hatar att vara ensam när jag mår så här...


Julbord med jobbet ikväll. Tänkte först skita i det. Jag kände mig helt TOM och likgiltig. Men jag gick. Åt.


Och åkte hem.

1,5 h stod jag ut... höll masken...


Nu sitter jag här hemma.

Skriver. Gråter. Skriver.


Alla tankar i ett enda stort virrvarr...

Vill ringa någon, men vem? Vem orkar lyssna?

Vad vill jag säga? Vad tänker jag? Hur känner jag?


Så jävla vilsen.

Så jävla tom.


Så jävla ledsen....

Av grodis - 17 december 2007 23:44

...utan dig, underbara älskade du.


Av grodis - 16 december 2007 23:01

Det första vi gjorde var att plasta in trappan som skydd för målarfärg och tapetlim och annat jox... Tanken är att även den ska vitmålas i framtiden.


Utsikt från trappen. Här ska det målas en spaljé och sättas upp. Den är nu lackad furu, precis som taket var en gång i tiden, men ska bli vit och fräsch. I bakgrunden skymtas det som ska bli litens rum. Så småningom ska en vägg upp och en dörr ska också på plats, men vi gör oss ingen brådska med den biten...


En liten del av Litens rum, bara grundspacklat och den hemska mintgröna(!) heltäckningsmattan är utriven. Det som förut var skjutdörrar hela vägen längs kattvinden är bara en liten skjutdörr kvar längst bort. Tanken är att Liten ska kunna "bygga koja" om han/hon vill någongång. Ett kryp in liksom, för mysiga sagostunder kanske..?


Här ser man tydligt hur takkuporna är byggda. (till höger i bild) Detta är också Litens blivande rum. Som ni ser är det mycket snedtak och inte full höjd någonstans mer än på mitten, så inredningsförslag mottages tacksamt!


Litens rum, nu grundmålat inför tapetseringen, som får vila till 2008.


En bit av vårt blivande sovrum. Hålet som är i väggen är tänkt att vara bakom den sänggavel som jag ska bygga och klä in med ett snyggt tyg. Tanken är alltså att vi ska kunna komma åt grejer (som man inte behöver ofta men som man inte vill slänga) genom att flytta sängen. Förut var här skjutdörrar hela vägen.


Så här snyggt blev det efter tapetsering och det vita taket! Tänk att här var mintgrön heltäckningsmatta förut, och ljusgula väggar med lite gröna blommor, till det ett lackat mörkgult furutak... Nu är det bara ekparketten och lite nya fräscha möbler och mattor som ska in!


Motsvarande vägg framför sängen, till höger, innan tapetsering. Det var denna vägg jag funderade länge och väl på att göra en fondvägg av, men det blev inte så.


Samma hörn efter tapetsering.


Andra hållet och hörnet, före tapetsering.


Andra hörnet, nu med tapeter. Här är tänkt att vi ska ha en mysig fåtölj eller så av något slag, som man kan sätta sig i och relaxa, eller om Liten vaknar om natten och inte kan sova så kan vi sätta oss här och mysa och titta ut på stjärnorna genom fönstret...


Från vårt sovrum mot Litens rum. Lite vinklar och vrår...


Från vårt sovrum åt det rum som ska bli "dressingroom"... eller rättare sagt klädförvaringsrum/klädkammare.


Idag har jag ägnat mig åt att grundmåla hela hallen uppe + väggarna i Litens rum. Min snälla, älskade pappa har varit här även idag och tapetserat i blivande klädkammaren.

*Tack snälla snälla pappa! Vad skulle vi gjort utan dig?!*


I det stora hela flyter det på bra och nästa steg är in med ekparketten i sovrummet och i klädkammaren. Så spännande!


Av grodis - 15 december 2007 22:02


..och det är att det blir inga julkort skickade i år.

Jag varken hinner eller orkar med, tyvärr.


Så kära vänner, ni som vet att ni brukar få från oss, eller hade hoppats att få, det är INTE för att vi inte kommer ihåg eller något annat, bara att vi inte mäktar med.


Inte i år...

Av grodis - 15 december 2007 20:36

Jädrans vad fint det blev - sovrummet. :-)


Det har gått kanonbra idag och pappa och jag har samkört tapetseringen. Lite trögt i början, men när man börjar bli varm i kläderna går det allt smidigare för varje våd och vips; klart! Jag har tagit lite bilder med mobilkameran, men kan tyvärr inte ladda över dem just nu, men imorgon kväll ska ni få se.

Nu är alltså sovrummet tapetserat och klart och det blev så himla fint! Både jag och maken känner oss jättenöjda och nästa steg i sovrummet blir nu att lägga in ekparketten. Den ska förövrigt läggas in på hela övervåningen och är ett rätt stort projekt som tyvärr inte kommer hinnas klart innan jul för maken ska resa bort imorgon och kommer inte hem förrän torsdag kväll.


Men det finns annat att göra!

Först ska jag och pappa fortsätta tapetseringen imorgon i vårt blivande så kallade "dressingroom". Där blir det bara en billig, ljus papperstapet så det är inget speciellt. Ljust och bra hoppas jag det blir iallafall och det är inte speciellt mycket vägg att tala om så jag gissar att vi är klara på ett par timmar imorgon. Därefter ska jag slipa och måla spaljén vit. Dörrkarmar och fönster ska målas vita och fräscha också, så det finns jobb att göra medans maken är borta, så jag lär inte gå göralös.


Nu kopplar vi av efter att ha ätit en god middag som maken lagat. Han borde blivit kock istället! Alltid suveränt god mat och han är galet bra på improvisation!


Kram på er och hoppas ni alla har en mysig lördagkväll!



Av grodis - 14 december 2007 22:53

Nu har pappa och jag hjälpts åt att tapetsera första väggen i sovrummet, den gröna tapeten, och det blir SÅ BRA!


Bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om och detta är bara ett bevis på att tapeter man bara ser på en rulle/eller en snutt av i affären kan bli så mycket, mycket bättre på väggen!


Maken fixade goda varma smörgåsar medans pappa och jag jobbade på på övervåningen, så vid 20.30 avbröt vi jobbet för idag. Nu har vi ätit gott, druckit lite vin och sitter och småsnackar. Snart dags att lägga sig och sova för att ladda batterierna för riktigt stora tapetserardagen imorgon!


Har tagit lite bilder med mobilkameran som jag tänkt att lägga ut så småningom. :-)


Kram och godnatt!

Av grodis - 14 december 2007 17:00

F-n vad ni är underbara.

Mina älskade kända och okända vänner.

Vet inte vad jag skulle ta mig till utan er.

På sant alltså.


Jag har suttit på kurs idag - "Arbetsrätt och de nya rehabiliteringsreglerna" var ämnena på tapeten. Jag var där i egenskap av skyddsombud. Fick en liten välbehövlig sovmorgon och fick även sluta lite tidigare. Skönt! Det var en intressant dag och jag inser mer och mer att det fackliga trots allt är en rätt intressant värld, och stor. Och framför allt; att facket behövs! Det är superduperviktigt! Tyvärr förstår många människor inte det, utan har valt att hoppa av facket pga höjda avgifter m. m. precis som mr Reinfelt och hans regering vill... Ett nytt USA på G med urusla arbetsförhållanden och noll skyddsnät.


Nu halkade jag iväg här känner jag...


Elden brinner i kaminen.. några värmeljus brinner...

Ska torka mina tårar nu och vila en stund innan pappa kommer, för sen är det tapetsering som gäller. Japp, en fredagkväll. Varför spilla tid liksom? Lite nyfiken är jag allt på att få se den gröna sovrumstapeten.


Tusen, tusen innerliga TACK och många kramar till er goa som stöttar och peppar via kommentarer när jag som bäst behöver.


I wouldn´t make it without you.

Av grodis - 13 december 2007 22:06


Idag har varit en riktigt jobbig dag.

En dag med många tårar.

En stor klump i halsen.

En jobbig känsla i magen.


Efter att ha läst senaste nytt om Bolivia på Latinamerika.nu om att president Moralez vädjar om fred blev jag så låg.

Så oerhört orolig. Så frustrerad. Så arg. Så uppgiven.

Men framför allt ledsen... 


Det känns som om hela vår dröm om syskon till vår änglapojke sakta men säkert håller på att falla samman. Som om hela tillvaron skakar ordentligt under våra fötter. Jag är livrädd för att allt ska rasa likt ett korthus.

Jag vågar inte tro längre. Jag känner att just nu vågar jag inte TRO. Jag vågar inte ens hoppas.


Håller jag på att tappa greppet fullständigt..?


Kände att klumpen i halsen växte sig allt större. Gjorde så förbannat ONT att jag inte stod ut längre. Gick in på toaletten och lade mina glasögon på handfatet medans jag lutade mig mot handfatet och lät tårarna komma.


Och de kom...


De fullkomligen strömmade ner för mina kinder. Ner i handfatet. Mascaran rann och klumpade sig i ögonfransarna. Jag hulkade. Tittade mig själv i ögonen i spegeln. Såg förtvivlan. Grät ännu mer. Snoret rann.


Jag ville bara bort.


Efter en lång stund fann jag mig och lugnade ner mig. Tvättade av mig i ansiktet och gick tillbaka till min arbetsplats och försökte jobba vidare. Det gick sådär. Beslöt mig för att tillbringa lunchen hos Itrim. Dags för träningspass. Dags att göra av med frustration! Första varvet gick bra och mycket ilska släppte. Andra varvet kände jag plötsligt hur armar och ben började svika mig och kännas som spagetti. Jag förstod att det nog var att jag hade lite lite bränsle i kroppen att träna på och tog det lite lugnare. Fick dock upp pulsen på den nivån man förbränner mest och gjorde mina tre varv.


I duschen efteråt kändes det lite bättre.


Luciatåg på eftermiddagen. I mörkret i lunchrummet på jobbet.

Så vackert och stämningsfullt. Jag förbannar det faktum att jag inte förmår mig att finna julstämningen i år. Jag som annars älskar julen! Frustrerande som f-n.... Vacker sång och jag grät.


Igen.


Efter jobbet åkte vi och hämtade tapeter, lim, tapetbord, färg och lite annat smått o gott. Åt en enkel kvällsmat på ett ställe som heter "Tex Mex". Åkte hem, bytte om och nu har vi rollat klart alla väggar med vit färg inför tapetseringen som börjar imorgon kväll. Ska bli spännande att se hur det blir. Känns lovande. Jag tycker bara mer och mer om tapeten vi valde så jag hoppas och tror att det kommer bli fint.


Dags att lugna sig lite. Dags att samla tankarna.

Dock ringde jag vår handläggare hos BFA tidigare idag när jag läst de tråkiga nyheterna om Bolivia och hon bekräftade att det är, citat: "Jättejätteoroligt"...


Vad f-n ska man göra? Vad kan vi göra?


Ge upp?

Nej.


Vänta och se?


Vi har INGET annat val...

~ Om mig ~

17 juni 2010 kl 10.00:
EN SON!! ♥

Fråga mig

2 besvarade frågor

~ Kalender ~

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013
>>>

~ Gästbok ~

~ Tidigare år ~

~ Kategorier ~

~ Arkiv ~

~ Sök ~

~ RSS ~


Skapa flashcards