Såsom i Himmelen & på Jorden

Senaste inläggen

Av grodis - 4 december 2009 11:42

Så var den vinterlika omgivningen borta. Ett par dagar har det varit så mycket vacker frost på buskar, träd och gräs att det nästan sett ut som om det varit täckt av snö. Idag är det återigen grått och trist och termometern visar ett par grader plus. TRÅÅÅK!   

Tänk vad påverkad man blir av vädret egentligen. När solen behagar att visa sig så känns livet och väntan så mycket enklare och lättare att bära. Dagar som denna, längtar jag ännu mer efter att få åka till värmen och solen, och hämta hem vår lilla Sol. Vår Liten. Som en vacker dag kommer lysa upp vår tillvaro, genom att bara vara som den lilla unika, underbara varelse h*n är. JAG LÄNGTAR!!  


Det är fredag idag. Jag håller som bäst på att skriva på sista inlämningsuppgiften på Rehabilitering & Habiliterings-kursen. Det går segt. Det går sakta. Men det går. I huvudet har en plan att jag ska vara helt klar i skolan tills jag börjar jobba på tisdag igen. Det innebär att inlämningsuppgiften ska in idag och att jag tar helgen till att läsa till provet och skriver det på måndag. Det är "bara" EN liten ynka glugg som ska fyllas i på betyget nu, sedan är jag färdig USKA!   


  


Det skulle kännas enormt skönt att bara kunna fokusera på jobbet fr o m tisdag och det nya som är där. Jag måste lära mig ett helt nytt datasystem för att kunna börja jobba på mitt gamla jobb igen. Min chef har sagt åt mig att det inte är någon idé att jag ens tänker på hur det var förut, innan jag började studera, för det finns inget av det kvar.

Rätt skönt egentligen - att börja om på ny kula. Det ska också bli kul att träffa alla arbetskamrater igen - gamla som nya. Mycket har hänt på detta dryga år jag varit tjänstledig för studier och det har anställts många nya som har samma/liknande arbetsuppgifter som jag själv. 


Nu är det säkert många av er som följt mig länge som sitter som frågetecken och undrar VARFÖR jag går tillbaka till mitt gamla jobb, som inte alls har med vården att göra... Dessvärre är det så att min/vår ekonomi inte riktigt pallar med att jag går ner flera tusenlappar i lön/månad. Och det är INTE läge för mig att gå från en 100% fast heltidstjänst till en osäker timanställning med i närmast skrattretande låg lön, inför min föräldraledighet. Jag har därför bestämt mig för att gå tillbaka till mitt gamla jobb, fram tills telefonen med det magiska samtalet ringer. Jag har längtat och väntat SÅ länge nu på att få Vara mammaledig, och det så länge vi bara fixar det ekonomiskt. Självklart kommer jag söka jobb om det dyker upp uska-jobb att söka under hela denna tid. Men just nu är det inte riktigt läge att våga "hoppa". Jag har och har haft en öppen och ärlig diskussion med min chef på jobbet om detta, så därför känner jag att jag även vågar blogga om det. Jag gillar läget och tycker faktiskt att det ska bli kul och komma in i gänget och vardagen igen.. och framför allt; få in pengar på LÖNE-kontot!!   


Visst var jag medveten om att jag skulle bli tvungen att gå ner i lön om jag ska in i vården och arbeta, men det är liksom inte riktigt bra läge för att gå ner i lön nu eftersom föräldrapenningen ju grundar sig på den inkomst man haft innan barnet kommer. Jag hade sett framför mig att vi skulle fått barnbesked under detta år jag pluggade och att jag skulle slutfört mina studier under mammaledigheten och sedan kunnat söka jobb inom vården. Nu blev det inte så, och jag får tänka om och försöka göra det bästa möjliga av situationen. Jag kommer dessutom ha en fot kvar inom Hemtjänsten där jag ju blivit upplärd och jobba extra någon helg och kväll här och där. Det tror och hoppas jag blir bra!   

Av grodis - 2 december 2009 11:20

Denna vackra och gnistrande utsikt mötte mig när jag drog upp rullgardinen i morse...


Utsikten från balkongen idag på morgonen...


   

Gnistrigt prydnadsgräs i trädgården...    

Litet annat gräs vid vägkanten som fått stå kvar med flit.. så länge det står upp så är det rätt dekorativt, även fast det är visset...

 

Hagtornsträdet i trädgården...

En liten lövgren från rosenportalen hänger ner i morgonsolen... Tyvärr framgår inte frosten så bra med mobilkameran...


 

Lyktan och brevid den kaprifolen som just nu sover... på kvällarna lyser den fint med ett ljusnät med små, små lampor...

Frostig brevlåda...

    

Allmänningen bakom brevlådorna... här rådjuren brukar gömma sig...         

Julfönster i köket...

Av grodis - 1 december 2009 19:39

Ibland blir det långt mellan mina inlägg på bloggen. 

Ibland blir det som idag - två samma dag!


  


1 december idag som sagt och det är väl en dag som väldigt bra att (återigen...) ta itu med övervikten på, va? Jag gjorde ett ryck några veckor i september/oktober med Cambridge, ren kur och sedan byta ut alla mål utom ett mot pulver. Men min kropp reagerar knappt på pulverkurer längre och det kändes tröstlöst, tråkigt och framför allt DYRT. Dessutom gillar jag mat och att t u g g a...

När vi var i Örebro i helgen tyckte jag minsann att mina favvobyxor satt lite lösare än vanligt och tanken föresvävade mig att jag kanske ändå lyckats hålla vikten i höst sedan jag gick på Cambridge-kuren och kanske t o m gått ner något kilo till? Imorse fick jag svaret: -2 kg hade försvunnit sedan jag vägde mig sist i oktober. Trevlig överraskning! Jag har inte direkt tänkt så mycket på vad jag stoppar i munnen på sistone utan snarare fokuserat på att jag ska äta mindre och framför allt se till att äta regelbundet och inte slarva med måltiderna. Frukost, lunch, middag och 2-3 mellanmål.


Igår ringde jag till vårdcentralen för att beställa telefontid hos min husläkare för att diskutera Reductil. När jag sist var hos husläkaren innan sommaren så ville hon inte skriva ut Reductil till mig för att man inte ska kombinera den med antidepressiv medicin. Då åt jag Citalopram, men den slutade jag med på semestern i juli och är fri från den sedan dess! Istället fick jag då Xenical, men den gav inget som helst resultat på vågen och ej heller biverkningar som t ex diarré och annat "skoj" man får om man t ex äter för fet mat. Mitt problem ligger inte i det, utan det är först och främst mitt sötsug, mitt sug efter snabba kolhydrater samt att jag äter för stora portioner. Detta sägs Reductil hjälpa emot och det ska bli mycket spännande att se hur detta funkar för mig nu! Jag är full av hopp! 


Min husläkare är bara bäst och jag trodde igår att hon skulle ringa som idag, men istället ringde hon upp mig redan igår eftermiddag! Vi pratade och jag berättade att jag slutat med Citalopram i somras och att det gick riktigt bra. Sedan diskuterade vi Reductil och kom överens om att det är läge för mig att prova det! Idag var jag på VC och gjorde en invägning plus att sköterskan tog mitt blodtryck samt pulsen. Reductil ges nämligen inte ut om man har högt blodtryck dvs över 140/90. Det var ingen fara på den fronten då mitt blodtryck var 120/70 och min puls låg på 52 slag/min. Allt bara bra med andra ord, trots att jag känner mig väldigt stressad nu på sluttampen av utbildningen. Så skönt!

En biverkning av Reductil kan vara att man får högt blodtryck och därför vill min husläkare hålla koll på mig och vi har kommit överens om att jag ska boka in ett besök för vägning + blodtryckskontroll varje månad. Nästa möte och första vägningen efter invägningen är i mellandagarna, den 28 december. Verkligen spännande att se vad det blir, särskilt efter julhelgen...  


Förutom att se till att hålla måltiderna, minska på portionsstorlekarna har jag lovat mig själv att börja promenera. Jag vet att motion är A och O för viktminskning och jag behöver verkligen få igång min förbränning! Maken har varit superduktig med både mat och träning under året och har gått ner en hel massa kilon och är i sitt livs form och det taggar självklart också mig. Tänk om vi kunde få åka till Bolivia och hämta hem Liten och båda vara lättare och mer nöjda med oss själva än nånsin. Det vore en riktigt skön känsla. En känsla klart värd att fokusera på. Liten är värd att hans/hennes föräldrar mår bra, är starka ...både fysiskt och psykiskt inför resan. Inför vårt första möte. Inför vårt liv - tillsammans.
Det kommer krävas mycket av oss båda när samtalet väl kommer och jag vill verkligen vara i form tills dess. Det är det jag måste fokusera på nu och inte så mycket vad vågen visar egentligen. Men det är alltid trevligt med minus..!


Wish me luck!   

Av grodis - 1 december 2009 18:48

Tänk att december är här. Årets sista månad. 

Julmånaden. En månad för familj och framför allt för barnen.


Mitt hjärta ekar tomt och tyst. Saknaden & längtan efter Liten gör sig än mer påmind nu i juletider när man hör och läser om hur vänner förbereder och pysslar med barnens adventskalendrar och julklappar...


JAG VILL OCKSÅ!!!   


Vi har fortfarande inte fått någon uppdatering om det eventuella barnbeskedet till vår kö, som kom i september. Och nu har vår handläggare hos BFA gått på sin föräldraledighet och en ny tjej kommer fr o m nästa vecka. Jag hoppas att vi alla väntande familjer i Bolivia får en presentation av henne så man iaf får ett "ansikte" till den som mest troligt kommer ringa vårt livs viktigaste telefonsamtal när det är dags. Just nu känns det så opersonligt att någon man aldrig ens pratat med, inte ens har en bild av, ska ringa. C som gick på föräldraledighet har jag ju pratat med X antal gånger under våra 2,5 år vi varit medlemmar och när jag dessutom hade hand om BFA-tidningen och utformningen av den ett tag så träffades jag och C.


Det är bara att inse, om än motvilligt, att det blir ytterligare en jul och ett nyår utan Liten hos oss. Det gör ont och smärtar förbannat. 


För att orka med tillvaron så gjorde jag och maken ett litet break i från vardagen i helgen som var. Fredag-lördag var vi på mini-weekend i Örebro och låg över en natt på hotell. Detta tack vare min goa vän Soff som gav oss en övernattning som hon själv vunnit och inte hunnit utnyttja. TACK älskade vän!   

Vi hade ett jättemysigt dygn i Örebro med mycket god mat, dryck, lite shopping till maken och en massa kärlek. Det var precis vad vi behövde!

Av grodis - 26 november 2009 09:22

Nu är jag irriterad.  


På mig själv.

Vad sjutton håller jag på med egentligen?!  


Det är väl inte så jäkla konstigt att det går åt pipsvängen med studierna (läs sista kursen som jag ska läsa ensam på distans) när jag själv sätter ribban HÖGT och ställer nära orimligt höga krav på mig själv. Det är faktiskt inte hela världen att få ett "G" istället för "VG" eller "MVG". Det är inte hela världen att "spräcka" VG- och MVG bubblan med ett G. Jag överlever... Jag kommer hitta jobb ändå. Framtida arbetsgivare kommer inte se ner på mig för att jag har ett G i Rehab/hab (om det nu är det jag lyckas skrapa ihop till sist) utan jag kommer kunna sända in mina betyg och vara nöjd över mig själv och min bedrift i skolbänken. För det ÄR jag. 


I alla fall lite...   


Jag gick upp 8 imorse för nu måste jag sätta full fart med mina inlämningsuppgifter. De är tre stycken och sen ska jag även skriva ett slutprov. Bara för att jag skriver tre inlämningsuppifter så innebär det INTE att det bara är tre frågeställningar, utan de innehåller både 1, 2, 3, 4 underfrågor som jag ska utveckla på olika sätt.

Puh...   


Nåja, det är inte värt att slösa mer tid på att sitta här och ha ångest. Nu är det "bara" att se till att bita tag i den här surdegen så att jag kan koppla bort det och fokusera på annat. Betydligt trevligare och mysigare saker...


Som hotellweekend med Hjärtat... 

Som adventsmys...

Som ... 

Av grodis - 24 november 2009 15:40

Gillar du liksom jag choklad?


Se då till att gå in HÄR och få en nyhet från chokladvärlden hemskickad i brevlådan - alldeles gratis! Skrattande

Av grodis - 24 november 2009 10:49

Rolig grej som jag snodde med mig från min vän Soff. Skrattande


1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en


Fråga 1 - första meningen i första sms:et
Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v .

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
OK.. Jag tömde systemet igår kväll... 

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Måste nog trycka på knappen igen för start... 

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
30% på ALLA Herrplagg på KappAhl!

4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?
Hem igen... 

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Bra jobbat..

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Jäklar vad roligt! 

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Bus eller godis?

8. Vad vill du höra mest av allt?
OK, det är lugnt vi hinner ändå tror jag.

9. Vad kommer bli dina sista ord vid liv?
Whoho! Härligt, alltid kul att få komma på intervju.

Av grodis - 24 november 2009 10:14

Jag har börjat med lite "belöningssystem" i mitt pluggande nu när det går sååå trögt på den fronten. Idag ska jag plugga och få iväg första inlämningsuppgiften för då får jag gå på bio ikväll! Bio känns verkligen som lyx nu när jag är fattig som en kyrkråtta. Jag och barndomsvännen A ska gå och se Helena Bergströms "Så olika".

  


"Så olika kretsar kring två systrar, den ena nytillsatt finansborgarråd i Stockholm, nyskild och mamma till två döttrar. Den andra en självständig tv-producent som har fått i uppdrag att göra ett nytt direktsänt sångprogram från Skansen - nu mitt bland djuren! Den handlar om att bli sanslöst förälskad i sin värsta fiende, om människor som möts trots att de är fundamentalt olika. För här övervinner kärleken allt - från politisk maktkamp till dans med sälarna på Skansen."


Det ska bli jättetrevligt och mysigt att få kura i biomörkret under denna gråa och mörka, tråkiga november. Jag gillar verkligen inte november och är tacksam över att månaden snart är slut. I helgen är det ju redan första advent och ljusstakar och stjärnor ska upp i våra fönster. Det är mysigt. Men oj, vad jag önskat att vi var någon annanstans istället. I värmen. Med en liten värmande kamin i famnen, i form av vår Liten. Vårt barn...

Nu i dagarna, närmare bestämt den 28 november, är det 8 år sedan - Å T T A   ÅR - sedan jag testade positivt med och fick två fina blå streck på graviditetsstickan (på den tiden var det "2 blå" och inte "plus"..) och älskade Viktor hade flyttat in i min mage. Det räckte med ETT ynka försök efter 12 års(!) p-pillerknaprande.

Det blev en komplikationsfylld, orolig och oändligt lång graviditet även då den bara räckte i 27 veckor... Vi fick en omvälvande och orolig vecka tillsammans där vi fick lära känna varandra lite grann. Alldeles för lite...


Sedan dess sitter vi fortfarande här med en tom famn... Vi har fortfarande inte fått uppleva att få bli föräldrar igen. Det vi så länge längtat efter... Få känna honom/henne i vår famn. Det är nog inte så konstigt att det börjar bli rejält tungt nu. Inte så konstigt att man många gånger tvekar om det någonsin kommer att ske.
Vi får ingen som helst ny information från adoptionsorganisationen, för de vet i sin tur ingenting nytt (tror jag.. de skriver så iaf) och fr o m 1 december ska vår handläggare gå på föräldraledighet fick vi veta i fredags. Oväntat. Men såklart roligt för hennes skull. Min bild av samtalet från BFA och C raserar dock och det känns jättetråkigt att det ska ringa någon helt okänd vikarie för henne och meddela det Stora. OM nu barnbeskedet kommer inom det ca 1,5 år som C är föräldraledig förstås...


Nähäpp...plugga var det. Annars får jag inte gå på bio ikväll! Tungan ute

~ Om mig ~

17 juni 2010 kl 10.00:
EN SON!! ♥

Fråga mig

2 besvarade frågor

~ Kalender ~

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013
>>>

~ Gästbok ~

~ Tidigare år ~

~ Kategorier ~

~ Arkiv ~

~ Sök ~

~ RSS ~


Skapa flashcards