Idag har BFA, Barnen Framför Allt, lagt ut ny info om Bolivia...

"Vicky (organisationens kontaktperson i Bolivia) har nyligen varit i Santa Cruz där hon har träffat alla domare för att fråga hur processen går för våra svenska familjer. Hon vet att alla tre domstolar arbetar med flera barn, ansökningar och processer samtidigt och att de inte kan ge något tidsperspektiv på när det kan bli barnbesked för ytterligare familjer. Men de har alla meddelat att de har svenska handlingar som ligger långt framme i kön." 

Nu blev jag ju pirrig... VÄLDIGT pirrig...

Vilken väldans trevlig fredagsnyhet!

Hoppet lever vidare....

Haha.. jag har minsann "tjänat in" en dag denna vecka. Jag har hela dagen gått omkring och funderat på vilken dag det är idag och tänkt att det är ju 7 oktober iaf och att det ju är tisdag. Men det är ju ONSDAG. Bara 1,5 h kvar av onsdagen också så snart är det helg IGEN. Det är helt galet vad denna vecka rusat iväg. Det har nog att göra med att jag har fullt upp med praktiken och stortrivs!!

Idag har jag fått vara med på ett seminarium på eftermiddagen också. "Etikrundan" hette det och handlade om etik i vården. Ett dilemma många gånger och det var mycket intressant och tänkvärt att lyssna på. Riktigt svåra fall togs upp som exempel från verkligheten och ibland (läs ofta) är det svårt att ta ställning till vad som är "rätt eller fel".

Jag var helt slut när jag kom hem idag, men fixade en god grönsaksomelett som jag åt. Sedan kröp jag upp i soffan med Hjärtat och vi kollade på en film. Jag somnade dock hela tiden och hängde inte med i filmen för fem öre...

Lite piggare blev jag när jag kollade in min mail och såg att vi fått Nyhetsbrev för Bolivia från BFA för oktober. Som vanligt kan det upplevas som lite kryptiskt men bla stod detta:

"Vi vet att flera domare arbetar med BFA:s ansökningar men de säger att det är för tidigt att säga när det kan komma barnbesked."

I mina ögon verkar det som om det faktiskt ÄR fler barnbesked på G. Sen vet vi ju inte NÄR det blir... Jag vill ha ketchupeffekt NUUUUUU!! 

Så har helgen passerat och det i ett rasande tempo. Jag har inte hunnit med allt det jag tänkt göra, som t ex städa hemmet och höstfixa i trädgården. Har dammtorkning av golven på nedervåningen kvar, samt golven på övervåningen. Resten är iallafall undanplockat och avdammat! Mina pelargoner skulle behöva komma in i värmen, men det får jag försöka komma ihåg och orka med någon kväll i veckan. Vet ju hur trött jag brukar vara efter praktiken, så vi får se vad som mäktas med... Skulle ju vara himla najs att få hela hemmet nystädat och klart imorgon så jag får sikta på det så jag kan ta itu med nästa projekt på "göra-listan".

Min 3-dagars helg förra helgen med mamma och mormor var underbar på alla sätt! Vi hade tur med vädret och det var 18-20 grader i Dalarna. Solen sken och vi hade det så mysigt tillsammans. Gick runt på Kopparbergs marknad i närmare 5 h och sedan handlade vi god mat och åkte till stugan som ligger 4 mil ifrån. Morfar hade förberett braskaminen som vanligt så det var bara att tända eld så hade vi snart en värmande och sprakande eld. Vi tände ljus och dukade upp god mat och vin och surrade på ända till klockan passerade midnatt. En god natts sömn och sedan tillbringade jag och mamma förmiddagen på söndagen i skogen och vi hittade 10 liter trattkantareller på bara EN timme på ett område om ca 100x100 meter!  

På söndagseftermiddagen hade vi bokat bord på en "restaurang" mitt ute i "buschen". Mamma fyllde år och mormor bjöd oss på en enkel men underbar söndagsmiddag där. På måndagen var jag och mormor iväg ut i svampskogen en stund och denna gång hade vi inte lika tur med svampen. Men lite hittade vi och kom tillbaka med 5 liter ungefär. Jag fick mormors svamp så jag hade att rensa när jag kom hem sen. På måndag vid lunch var det dags att packa in oss i bilen igen och bege oss hemåt. Vi åkte en annan väg hem från stugan som jag aldrig åkt förut. Så vacker natur att jag hade svårt att koncentrera mig på vägen... *s* Vi stannade till på kyrkogården i Grängesberg och satte ner fin höstljung till gammelmormor, gammelmorfar och mormors bror. Därefter rullade vi vidare mot Ludvika där vi hoppade in på Dollarstore och handlade lite smått & gott. Ett sedvanligt stopp på Fagerstas hembygdsgård blev det också och mormor bjussade på kaffe och god köttbullssmörgås på deras fina Carl Larsson-veranda. Sedan bar det av mot Västerås och vi kom hem vid 18-tiden på kvällen. Alla nöjda och glada och vi hoppas att vi får chansen att göra om detta nästa år igen. Jag hoppas att vi då har med oss ytterligare en på den resan förstås... om inte h*n får vara hemma med pappa J då förstås...

Det är praktikdags imorgon igen och då ska jag tillbaka till Kirurgmottagningen efter att ha "gästspelat" på Kirurgavdelningen ett par dagar. Det är så otroligt roligt och lärorikt att vara på lasarettet och jag hoppas verkligen att jag får chansen att jobba där i framtiden. Jag trivs så himla bra och det känns så rätt!

Idag har vi varit på dop här ute på ön där vi bor. Vänner till oss döpte sin andre son i sitt hem och det var så fint och känslosamt. När mamma E sjöng och spelade "Handens fem fingrar" på pianot i deras vardagsrum så brast det för mig. Jag grät, grät och grät... Det var dock inga jobbiga tårar (även om det var lite pinsamt att stå där och böla och alla såg eftersom vi satt och stod som i ett "u"...) utan jag tänkte både på Viktor och på Liten... Tänkte på oss och vår längtan som växer sig starkare för var dag som går. Tänker också på att vi närmar oss för varje dag som passerar. Många känslor i omlopp gjorde plötsligt att tårarna vällde över och jag blev överrumplad själv faktiskt. Efteråt fick jag chansen att hålla i dagens huvudperson och det kändes bara mysigt och skönt och att få sniffa in bebisdoften på Axel´s huvud gjorde mig nästan hög. MYS! 

Det är höst ute nu. För bara en vecka sedan var det nästan 20 grader varmt. Nu känns sommaren plötsligt avlägsen och det är regnigt och blåsigt ute och ett par mornar har det varit frostigt och vackert i gräset och jag har premiärskrapat rutorna på bilen i torsdags kväll när jag hade praktik till kl. 22. Jag gillar hösten och jag mår så bra när man får chansen att kura inomhus och tända ljus och dricka te. Vi har många projekt som vi bör göra klart innan telefonsamtalet med stort T och det känns som vi är inne i en positiv fas på många sätt, både jag och maken. Dels som M och J, men också som par - som blivande 2-barnsföräldrar. Det känns toppen och jag tror att det är för att vi ÄNTLIGEN fick beskedet om att vi hoppat fram ett steg i kön som gör att ny energi infunnit sig på flera plan. Välbehövligt och jag njuter så mycket jag bara kan!

Dags att knyta sig om jag ska orka upp och göra bra ifrån mig på praktiken imorgon! Det ska bli underbart att krypa ner i en säng med rena, nytvättade lakan... ZzzzzZzzzz...

Nattinatt!

Det är dags för den årliga helgen tillsammans med mormor. För andra året i rad följer även mamma med så nu verkar vi skapat en tradition för 3 generationer. Roligt! Kopparbergs marknad är det som gäller förstås, som alltid Mickelsmäss-helgen. I år ska vi dock vara kvar i stugan efteråt en dag extra så jag är ledig på måndag och kommer inte hem förrän måndag e.m./kväll På söndag ska jag och mamma bli bjudna av mormor på middag på ett ställe som ligger vackert vid en sjö några mil från stugan. Mamma fyller dessutom år den dagen och det ska vi förstås fira!

Det ska bli jättemysigt att tillbringa en helg med mamma och mormor och i år verkar vi dessutom ha vädergudarna med oss. Det ska bli sol och riktigt varmt och skönt! Minns år där jag invigt min vinterjacka för att det har snöat och varit minusgrader denna helg, så en solig och fin marknad i år kan inte bli bättre!

Nästa år hoppas jag att vi är 4 generationer som åker tillsammans!

Jag är helt slut mentalt efter beskedet tidigare. Att vi äntligen kommit fram ett steg i vår väntan på Liten. Det går inte att förklara känslan inombords. Jag är lugn. Trygg. Det känns så skönt att det HÄNDER NÅGOT positivt. Alla känslor man har och den ovisshet vi levt med så länge, allt fick pysa ut i form av en glädjestorm idag. Tyvärr fick jag fira den själv, då maken är på öl- och whiskymässa i Stockholm och kommer hem imorgon när jag är borta. Vi får inte ses och kramas (och knäcka skumpan!) förrän måndag kväll. Vi har bestämt oss för att fira med skumpa för varje steg vi närmar oss Liten då det ju drar ut på tiden så väldigt. Det är det sannerligen värt!

Nu ska jag lägga mig och drömma vackra drömmar.

Om framtiden.

Om oss.

Om Liten.

Tillsammans.

--------------------------------------

Tusen TACK för alla grattis! Det är helt fantastiskt att läsa era glädjerop och gratulationer. Jag är varm i hjärteroten och om kinderna ikväll ska ni veta. 
Ha nu en skön helg allihop och hoppas vi alla får njuta av höstsolen!

Imorse var det dags att gå upp tidigt. Riktigt tidigt för min del som senaste året inte haft så många tidiga mornar... De dagar jag haft skola har jag kunnat sova till klockan åtta iaf, för jag har då inte börjat förrän 9.30 Nu på praktiken börjar jag 7.30 och ska då vara ombytt och klar. Jag var ombytt och klar 7.20 och hann med ett litet snack med min vän A som ju jobbar som ssk på samma mottagning som jag har praktik på.

Sedan började dagen och idag har det gått ett i ett så jag har inte ordningen klar för mig. Säkert minns jag inte allt vi gjorde heller... Men det har varit superintressant och så roligt. Detta är så givande och ger mig så otroligt mycket! Ett par operationer där s k lipomer togs bort (fettkudde) från patienters huvud respektive bål. Igår var det ytterligare två såna operationer, men då satt de på ryggen. Ett väldigt vanligt och ofarligt problem. Jag tror faktiskt jag har ett sådant själv strax under örsnibben...

Jag har även fått vara med en läkare när denne undersökte en patient för ljumskbråck och sedan navelbråck. Sedan har jag fått rengöra och lägga nytt förband på ett fult och kladdigt (infekterat) bensår, vilket luktade blä. Konstigt nog känns det inte äckligt utan jag är så fokuserad på det jag gör och tänker mer på hur jag vill hjälpa patienten än på vad det är jag ser. Allt detta hanns med fram till 13 och då jobbade vi ändå över en halvtimme!

Det känns så rätt detta. Mitt val att helt välja inriktning i mitt arbetsliv känns så bra och så självklart. Jag känner mig hemma på sjukhuset och i dess korridorer. Jag känner mig nyfiken. Jag känner att det är där jag vill vara i framtiden.

En riktigt skön känsla och jag hoppas verkligen att jag kommer få chansen att utvecklas inom lasarettets väggar!

Så fick vi äntligen svar....

Vi har avancerat i kön.

Det var VÅR domstol som det tredje beryktade barnbeskedet gällde!!

Efter drygt 25 månader får vi hoppa fram ett steg, till plats 2.

Är jag lycklig...?

MYCKET!!!!!!

Det verkar onekligen bli en hel del jag får se, uppleva och lära mig under mina fyra veckors praktik på Kirurgmottagningen så jag tänkte därför försöka skriva lite efter varje praktikdag för att minnas... 

Jag fick ju sovmorgon imorse då det var möte för min handledare och hennes kollegor på morgonen som hon ansåg att jag inte behövde sitta med på. Jag gick upp vid 8-tiden och gjorde mig i ordning. Kokade kaffe som jag hade med mig i min termosmugg och drack ur på väg in till stan och lasarettet. Det tar ca 25 minuter att åka dit hemifrån oss så det ärbra att göra två flugor på smällen tänkte jag... 

Väl framme vid lasarettet parkerade jag på baksidan och gick sedan igenom hela huset för att komma till andra sidan och huvudingången för att köpa ett månadskort till parkeringen. Glatt överraskad att det för mig som "tillfälligt anställd" bara kostade 60 kronor! En rask promenad tillbaka till bilen för att lägga kortet i rutan på bilen och sedan tillbaka till lasarettet och mottagningen för att byta om. Jag visste ju att det skulle vara en bit att gå framoch tillbaka och gjordevalet att ta en rask längre promenad men inte riktigt SÅ långt trodde jag och blev svettig då jag var tvungen att gå på lite för att vara ombytt och klar i tid.

Idag har jag haft minst lika fullt upp som igår! Tiden flyger verkligen fram och det är så roligt. Intressant och så mycket spännande saker. En undersköterska har verkligen MÅNGA bollar i luften på en kirurgmottagning. Säkert på alla avdelningar, men nu pratar jag om det jag (börjar) känna till...

Vi började med journal- och remisshantering och var i arkivet för att leta på journaler samt sortera in färdiga journaler på rätt datum. Därefter visade min handledare mig lite i datorn på olika program de använder. Vid 11-tiden hade min handledare omläggning av brännsår inbokat. Denna gång var det en yngre patient och jag led med stackarn som råkat spilla ut en mugg varm vätska i knäet. Det var ingen vacker syn, men det verkar tack och lov läka fint och utan infektion så här långt. *peppar peppar* Nästa vecka är det återbesök igen för ny omläggning och då ska JAG får göra det!

Efter lunch fick jag vara med en annan undersköterska då min handledare behövdes på administrationssidan. Jag fick vara med om två mindre operationer. Lära mig hur man "dukar sterilt". Titta när läkarna skar och sydde ihop. Ser så enkelt ut, men kräver mycket träning. Jag kanske ska bli läkare så jag också får skära och sy lite? Jag menar, jag gillar ju att sy och brodera...

Dagen gick i ett rasande tempo och när vi väl fick rast vid 15.45 var det dags att gå hem! Nu är klockan allt för mycket och jag börjar 07.30 så jag borde varit i säng för längesen. Knas!

Bye for now!

Igår kom det barnbesked från Bolivia.

Domstol 2, La Paz var det denna gång...

Detta var det andra av 3 beryktade barnbesked som är på G...

Det tredje vet vi har meddelats familjen, men vi vet ännu inte vilken stad/domstol det är i... 

Onödigt spännande tycker jag....

Vet inte vad jag gör om det inte är vår domstol denna gång heller... Vi känner sakta men säkert hur uppgivenheten äter upp oss inifrån, maken och jag.
Hur länge ska vi orka? Vad ska vi göra? Finns det andra vägar att gå?

Det börjar nog bli läge att undersöka dessa snart... 

Om inte...