Såklart det känns sorgligt att skriva hejdå. Men nu har jag bestämt mig.

Jag kommer inte skriva blogg något mer. När jag känner att jag fått munkavle på mig och inte kan skriva när jag vill, hur jag vill och vad jag vill...

ja, då ser jag ingen anledning till att fortsätta.

Faktiskt.

Tack snälla ni alla som skrivit kommentarer på mitt förra inlägg. Det värmer enormt ska ni veta. Men jag väljer att inte publicera dem, både för er skull och för min egen. Ni ska veta att bloggen och alla ni som läst och skrivit kommentarer har varit till stor hjälp för mig många, många gånger.

Ni har funnits där och stöttat och tröstat när jag varit ledsen och uppgiven.

 Nu får jag försöka hitta det på annat håll, i verkliga livet istället.

Vilket inte är så dumt det heller...

Det är ingen som skrivit något dumt eller så, som fått mig att ta detta beslut.

Så nu vet ni det.

Jag mår bra och vi mår bra i vår väntan på Liten. Det är huvudsaken.

När h*n väl kommer till oss så kommer jag iallafall inte ha tid för datorn,

så det som sker nu är säkert lika bra.

Vi ska sätta full fart med renoveringen här hemma nu och dessutom väntar andra spännande utmaningar i mitt liv, som jag inte heller vill/kan berätta om,

men det blir en spännande höst och vinter!

Sköt nu om er alla, så kanske vi ses ändå någonstans. Någon gång.

Många, många kramar och ett innerligt tack!

PS. Bloggen får leva vidare, men utan några nya inlägg. Men den dagen vi får barnbesked, så lovar jag att skriva här! DS.