Idag kl. 09.10 hade jag och maken tid på Infektionskliniken för att vaccinera oss inför vårt livs resa till Liten. Eftersom vi var i Venezuela i november/december 2005 på vår bröllopsresa hade vi redan vaccinerat oss för Hepatit A och Gula Febern, så de sprutorna slapp vi ta idag.

Det blev bara ett stick i ena armen idag, och vi fick varsin Twinrix-vaccination, mot både Hepatit A + B. Denna måste dock tas ett par gånger till innan man har livslångt skydd. Den andra vaccinationssprutan är inbokat om ca 1 månad och den tredje och sista ska vi försöka komma ihåg att ta om ett år. Det kändes ingenting när sköterskan stack in sprutnålen i armen men det sved till något när hon sprutade in vätskan under huden. Dock är det helt normalt och hon berättade vänligt att det KÄNNS när man sprutar in 1 mml vätska så här. Nu efteråt är jag bara öm om jag tar på stället, annars känns det nada! 

Både läkaren och sjuksyrran som jobbade idag var otroligt varma, trevliga och pratsamma så vår stund hos Infektionskliniken blev en mycket positiv upplevelse. Läkaren tog sig tid att kolla både i pärm + på internet om vaccinationer för Santa Cruz, Bolivia. Han skrev ut recept på både Malariatabletter + Ducoral mot Kolera. Ducoral ska vi dricka 2 veckor innan avresan (vilket borde bli samma dag som barnbeskedet!) och andra drycken 1 vecka innan avresan, sen är man skyddad mot Kolera. Läkaren rekommenderade även att vi ska köpa myggnät hos dom när vi dyker upp om en månad för spruta två av Twinrix, vilket vi kommer göra! De är tydligen väldigt bra och prisvärda nät och faktiskt så tror jag honom på hans ord.

Det känns jättebra och skönt att det här är gjort! Twinrix måste nämligen tas 4 veckor innan resan, och man vet aaaaldrig när telefonen ringer. Vi har ju trots allt väntat över 2 år och det är dumt att chansa att vänta ytterligare en tid innan man får tummen ur... 450 kronor/spruta kostar det, som hittat! Det är inte billigt att adoptera, det ska gudarna veta... Emellanåt rullar det tusenlappar efter tusenlappar. Men, vad annars göra? Vi kommer få ett barn i slutändan. 

Vårt barn.

Vår älskade Liten.