Idag är det återigen den 21:a i månaden. 

Det betyder att vår väntan skrivs upp ytterligare en månad.

25 månader...

Jag blir så less. Frustrerad över att organisationen i somras gick ut med informationen till oss väntande i Bolivia med att det är barnbesked på g. Hela 3 stycken hette det. Ett barnbesked av dessa har kommit, men till domstol 2 och vi väntar i domstol 1. Nu är det snart oktober och de andra två barnbeskeden lyser med sin frånvaro.

Då undrar jag; Är det bättre att "veta" att det är på G? Är det bättre att få den informationen och bygga upp förväntningar och förhoppningar hos oss väntande på att kanske äntligen få komma fram ETT steg i kön? När det lik förbannat inte kommer något besked och dagarna och veckorna blir till månader. För det TÄR att hoppas.

Det TÄR att varje dag konstatera att "Inte idag heller...".