Direktlänk till inlägg 14 juni 2012
Herrejösses...
Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag för min del. Beskedet att vi fått en liten son på 2 år var omtumlande och såååå efterlängtat! Det tog lång, lång tid innan jag insåg och förstod. Innan den berömda poletten ramlade ner. Sedan dess har livet tagit en helt ny vändning.
Det har inte alltid varit lätt och en dans på rosor, men för vem är det alltid medvind här i livet..?
Vi fick världens finaste son och lillebror. Vi fick vår älskade och hett efterlängtade Hugo!
Hugo-bus tidigare i våras. Full av liv.. och bus!
I förra veckan var vi på första Sommaravslutningen på dagis. De små sjöng för oss föräldrar och vi satt utomhus på filtar och hade med oss picknick-korgar. Inte ett öga var torrt...
SOM vi väntat på detta!
Vi har ju även passerat maj månad återigen, och jag kan för mitt liv inte förstå att vår ängel Viktor i himlen nu hade varit 10 år om han hade fått leva. Så ofattbart... Att vi skulle haft en så stor kille?! Varje maj månad är såklart jobbig, men i år var det extra jobbigt, kanske just för att det skulle varit ett litet "jubileum"..? Kanske för att jag känner mig så kluven i mina känslor. Sorgen jag lever med efter Viktor. Glädjen över att vi fick och har vår Hugo. Att våga glädjas. UTAN dåligt samvete. Det är en konst må jag säga...
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...
Fick just mailat en dikt från en nätvän som är helt otroligt på att skriva texter. Tack snälla Lisa! Den är så klockren! (Jag har givetvis frågat och fått Lisas medgivande att publicera dikten.) Åratal har passerat förbi, och åren har gått,...