Det har varit full fart på jobbet idag. Då vi är väldigt få "ordinarie" folk på avdelningen får man rycka in både här och där för att allt ska flyta på. Det är kul, men samtidigt lite drygt, för man blir ständigt avbruten i det man håller på med för stunden. Fördelen är att arbetsdagen går fort och man får gå hem.

En underbar sommarkväll har det varit och jag och maken har bara varit ikväll och börjat planera så smått inför renoveringen av övervåningen. I september (om inte förr..) sätter vi fart med en omfattande renovering av hela övervåningen som innefattar både vårt sovrum, Litens rum och en liten toa (som ev. försvinner och det blir förvaring där istället). Det är mycket som behöver stötas och blötas, planeras, vändas ut o in på, fördelar resp. nackdelar osv osv. Vi har funderat länge på hur vi ska göra, men nu måste vi snart komma till skott! Men som sagt, planering krävs så vi slipper bo i flera månader av renoveringskaos... när vi väl börjat måste vi satsa hårt och till det går det åt en massa ork och energi, som jag just nu inte har, men som jag hoppas kunna få samla på mig under semestern...

Fått årets första fästing på mig idag. Upptäckte jag när jag satt och körde hem och den satt på höger överarm. *rys* Jag fick halv om halvt panik och äckelkänslor och sa åt maken att han minsann fick plocka bort den GENAST. Det var bara ett problem; jag var tvungen att ratta....och koncentrera mig på trafiken. Väntade på att det skulle bli rött vid något av rödljusen på väg hem, men tror ni inte att just idag var det "gröna vågen" genom stan...?! Så typiskt... Till slut blev det rött (vid sista rödljuset) och maken plockade ut fästingen, som just verkar satt sig... *blääääääää*

Vi bor verkligen i en djungel.... Igår hade vi orm på tomten igen och den satt Sally precis brevid och stirrade nyfiket på. *gaaah* Hon har verkligen inte vett att vara rädd, vår misse.... Sen har vi ett knäppt björktrastpar som byggt bo i vårt äppelträds krona, och det kan vi knappt gå förbi nu utan att bli anfallna... Tvestjärtar överallt, som jag ju skrivit om förut... och så spindlar...

Konstigt nog så vänjer man sig, iallafall vid det mesta. Dock kommer jag ALDRIG någonsin vänja mig h e l t vid alla dessa små och stora kryp....

Jag mår lite bättre dag för dag.

Sakta men säkert börjar kurvan peka uppåt istället och jag vågar tro på en ljusning igen. Jag tror jag börjar få grepp om saker och ting och har även kommit till vissa beslut, vilket känns bra. Dock är det beslut som jag får dröja lite med att berätta, då jag först vill delge de inblandade, men ni förstår säkert ändå... iallafall ni som troget läser här... ;-)

Idag är det måndag. Solen lyser mot en klarblå himmel.

Jag har 10 arbetsdagar kvar tills det är dags för mig att plocka ihop på mitt skrivbord och säga "Hejdå!" för två veckors semester tillsammans med min älskade make. Jag längtar! Först är det dock denna tidning som ska bli klar och mitt fokus just nu står till den. Jag betar av lite varje dag och faktum är att jag inte ens fått in allt material, så jag ser till att jobba på så långt jag kan. På fredag ska den in på korrekturläsning och då hoppas jag också få resten av materialet så jag kan slutföra tidningen, så den får gå iväg på tryck i nästa vecka. Det är min ambition iallafall.

Jag är så innerligt tacksam för alla fina kommentarer jag får - både från kända vänner men också från många okända som tittar in. Jag är ledsen att min energi just nu inte räcker till att svara er var och en, men jag hoppas att ni känner och vet att jag uppskattar det, enormt mycket!