Direktlänk till inlägg 16 juli 2007
Det har varit full fart på jobbet idag. Då vi är väldigt få "ordinarie" folk på avdelningen får man rycka in både här och där för att allt ska flyta på. Det är kul, men samtidigt lite drygt, för man blir ständigt avbruten i det man håller på med för stunden. Fördelen är att arbetsdagen går fort och man får gå hem.
En underbar sommarkväll har det varit och jag och maken har bara varit ikväll och börjat planera så smått inför renoveringen av övervåningen. I september (om inte förr..) sätter vi fart med en omfattande renovering av hela övervåningen som innefattar både vårt sovrum, Litens rum och en liten toa (som ev. försvinner och det blir förvaring där istället). Det är mycket som behöver stötas och blötas, planeras, vändas ut o in på, fördelar resp. nackdelar osv osv. Vi har funderat länge på hur vi ska göra, men nu måste vi snart komma till skott! Men som sagt, planering krävs så vi slipper bo i flera månader av renoveringskaos... när vi väl börjat måste vi satsa hårt och till det går det åt en massa ork och energi, som jag just nu inte har, men som jag hoppas kunna få samla på mig under semestern...
Fått årets första fästing på mig idag. Upptäckte jag när jag satt och körde hem och den satt på höger överarm. *rys* Jag fick halv om halvt panik och äckelkänslor och sa åt maken att han minsann fick plocka bort den GENAST. Det var bara ett problem; jag var tvungen att ratta....och koncentrera mig på trafiken. Väntade på att det skulle bli rött vid något av rödljusen på väg hem, men tror ni inte att just idag var det "gröna vågen" genom stan...?! Så typiskt... Till slut blev det rött (vid sista rödljuset) och maken plockade ut fästingen, som just verkar satt sig... *blääääääää*
Vi bor verkligen i en djungel.... Igår hade vi orm på tomten igen och den satt Sally precis brevid och stirrade nyfiket på. *gaaah* Hon har verkligen inte vett att vara rädd, vår misse.... Sen har vi ett knäppt björktrastpar som byggt bo i vårt äppelträds krona, och det kan vi knappt gå förbi nu utan att bli anfallna... Tvestjärtar överallt, som jag ju skrivit om förut... och så spindlar...
Konstigt nog så vänjer man sig, iallafall vid det mesta. Dock kommer jag ALDRIG någonsin vänja mig h e l t vid alla dessa små och stora kryp....
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...