Det börjar märkas att det varit lite "too much" på sistone.

Min kropp börjar nämligen säga ifrån på olika sätt....

Dels visade blodtrycket igår hos Prenet att jag ligger högt (127/93) och det trots att jag nu alltså minskat drygt 10 kg i vikt... Dels är tröttheten jag haft senaste dagarna så påtaglig. Jag orkar inte hålla mig vaken på kvällarna längre, jag som normalt sätt är kvällsmänniska. Kommer dessutom knappt ur sängen på morgonen och bara duschar, klär på mig och åker iväg till jobbet. Orkar inte bry mig om varken hår eller make up...

En annan grej som jag upptäckt igår och idag är att magen börjar krångla. Det suger och svider i den och jag antar att det är lite katarrvarning på G... Sen dricker jag mer kaffe för att försöka hålla mig vaken på jobbet, och det är ju inte så bra när magen knorrar... Ond cirkel där...

Jag är inte direkt förvånad att jag mår som jag gör. Har nästan väntat mig detta. Konstigt vore det annars tycker jag. Dels är det maj, den jobbigaste månaden själsligt och Viktors årsdagar som är. Imorgon är det 5 år sedan vår älskade pojke kom till världen och nästa vecka är den veckan han levde och var med oss. Fredag 18 maj är den dagen han lämnade oss i den största av sorg och saknad...

Nu är vi förutom dessa årsdagar mitt uppe i vårt sista steg mot Viktors syskon. De allra sista papperna är nu klara och ikväll ska jag alltså sammanställa allt för att lägga på posten imorgon. Det blev på Viktors 5-årsdag. Det är absolut ingenting som jag planerat, utan det har bara blivit så. Små små steg och nu är vi äntligen klara. Klara att snart bara luta oss tillbaka och vänta. Vänta på barnbesked.

Vänta på en liten syster eller bror....

Wow....

 

frigida

10 maj 2007 17:02

som du själv säger, det är inte alls konstigt att du mår som du gör efter allt du varit med om och dessutom tror jag att din kropp undermedvetet reagerar på någonting som komma skall. kan tänka mig att det inte alls är lätt att skicka in alla papper och sedan bara sitta och vänta...hoppas att allt löser sig snart,att ni inte får vänta alltför länge på barnbesked och jag önskar er all lycka i världen!
stor kram!

http://frigida.gloggagratis.se

 

Flitiga Flisan

10 maj 2007 17:31

Snälla gumman var rädd om dig! Det låter som många varningssignaler som du ska ta på allvar.

Även om det varit väntat det här, så måste du försöka ta dig ur det. Prioritera. Vad är viktigast? Vad kan du lätta på och vad kan du mer eller kanske t o m strunta i just nu för att få det bättre?

Vill ju att du ska må så bra det bara går, även om det är en jättejobbig tid för er nu.

Och jag väntar också jättemycket på att få höra när ni får barnbesked. Så duktiga ni varit med alla papper. Det är underbart att ni ska få iväg dem. Bra jobbat gumman! :)


Jag finns här med/hos dig i vått och torrt.
KRAM!

http://ff.bloggagratis.se

 

mallsing

10 maj 2007 18:30

Åhhh, Marie tänk att det är Viktors 5-årsdag i morgon vad tiden går...........
Får erkänna att jag fick en tår i ögonen när jag läste att det är just i morgon som ni sammanställt alla papper och ska posta dom. Det måste bli en alldeles särskild känslosam stund att skicka iväg allting i morgon. Hoppas nu ni får lite lugn och ro och bara kan landa i allt som händer runt omkring. Du kanske kan ta några dagar ledigt eller så. Skickar lugn-och-ro kramar till dig min vän och jag kommer tänka på dig i morgon....

Grattis till ditt viktresultat och *PUH*!!!!!!!!!!!! vilken tur att allt gick bra med mannen och rådjuren, tänk vad skört allting är man ska verkligen försöka leva i nuet och ta tillvara på varandra.
Kramar från Götet...

 

Monica

10 maj 2007 22:54

STOPP STOPP

Ta det lugnt med din kropp du har bara en.
Ta en helg nu som blir LUGN. Du behöver det.

Är det så länge som 5 år sedan er älskade Viktor föddes? Jag minns det som igår.
Många varma kramar till dig.

http://barbamamma.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...