Direktlänk till inlägg 12 maj 2007
Hur ska jag kunna tacka er alla?
Så ni verkligen känner och vet hur tacksam jag är?
Så ni vet hur rörd jag är över allas er omtanke om oss och om vår lille Viktor.
Jag vet inte det.
Men jag säger det även om det känns futtigt.
TACK.
Tack snälla, snälla ni.
För mig betyder det så oerhört mycket att så många minns vår son och finns med oss på vår resa mot hans syskon, som blivit en mycket längre och krokigare resa än vi först förstod att den skulle bli.
Men nu börjar vi närma oss och äntligen kanske kunna se ljuset i den långa, långa tunneln...
Återigen ett stort TACK.
Från djupet av Viktors stolta mammas hjärta.
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...