Hurra, bilen gick igenom besiktningen!

"Gamla Bettan" fick t o m beröm för att vara en fin liten bil i bra skick,

trots sin ålder! ;-D

Idag vid lunch är det dags för besiktning av "gamla Bettan", min röda lilla Nissan Micra från 1993. Det är en pärla, men man vet ju aldrig vad de hittar... Pappsen har hjälpt mig att byta olja + oljefilter i helgen (Tack goa du!) så nu är det bara att hålla tummsen för att den går igenom. Vore såå skönt!

Måndag morgon och jag är tröööööött...

Det är lite gråmulet och kulet idag så det spelar säkert in, men också att helgen varit lite hektisk. Veckorna flyger dock iväg och jag kan inte fatta att september snart är över?!

Livet känns annorlunda på något vis. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men känslan inombords... Jag känner mig så förväntansfull. Så full av hopp inför framtiden. För första gången på mycket, mycket länge... Det gör mig varm. Det gör mig glad. Det gör mig trygg. Jag vågar tro på att vårt liv faktiskt har vänt. Till det positiva. Jag vågar tro på att det faktiskt kommer bli bättre och bättre för varje dag, sakta men säkert. Jag oroar mig inte längre för när bakslaget kommer att komma, och bara det är en stor bedrift. Jag vill och ska njuta av varje dag.

Livet är för dyrt för att slösas bort med mörka tankar och att inte våga ha framtidstro. Jag ska/vill/försöker fr o m nu ta till vara på det jag har och inte bara drömma framåt. Leva i nuet. Här och nu. Men visst, drömma kommer jag fortsätta göra. Utan dagdrömmar blir livet väldigt tråkigt och grått... ;-) Men jag ska inte låta drömmarna ta över min vardag.

I snart 6 år har jag levt i mörker. Mer eller mindre svart/grått. Jag är så innerligt trött på det. Innerligt trött. Inte konstigt att man ÄR trött... Både kroppsligt och själsligt. I snart 6 år har jag haft en oro inombords över att livet är en enda stor oroshärd. Missfallet i december 2001 av Viktors tvilling. Störtblödningarna som tog vid efter det. Fostervattensläckaget som kom senare... Sorgen efter vår älskade son. Det är inte konstigt att jag är TRÖTT.

Nu är jag TRÖTT på att leva i detta gråskimmer. Becksvart ibland.

Det känns som om livet nu börjar skifta från grått ---> vitt.

Förut var det becksvart ---> mörkgrått.

Kanske det är så? Nyanser.... Vartefter tiden går, så läker man. Det sägs ju att "Tiden inte läker alla sår", men jag tror det är fel. Förr eller senare så läker man, sen vet man inte om såret går upp igen, det finns ju alltid en risk för det.

Men jag ORKAR inte oroa mig för det. Längre.

Saknaden och sorgen efter Viktor kommer ALLTID finnas inom mig. Alltid.

Men jag lever MED sorgen idag istället för i den....

Nu ska jag sluta svamla, och ta en kopp kaffe till och sätta mig i ett möte som börjar strax. ;-)

Idag har jag och maken suttit i skolbänken på högskolan här i stan!

Våra vänner som också väntar barn genom adoption, fast från Sydafrika via AC (Adoptionscentrum) anmälde även oss alla till en "Barnavårdskurs" som AC anordnat. Så idag kl. 10-16 har vi alltså lyssnat till olika "föreläsare" som kommit från bl a Barnkliniken, BVC, Försäkringskassan, Psykolog & Logoped. Väldigt intressant och lärorikt och plötsligt ramlade 10-öringen ner ytterligare en bit. Vi SKA verkligen bli föräldrar igen!

Mycket var repris från det vi gick igenom på Föräldrautbildningen i april 2006, men det var ju ett tag sen så det skadade INTE att ta upp det igen. Dessutom hade vi nu chansen att ställa frågor direkt till proffsen som ju jobbar med detta till vardags. Jätteintressant och dagen gick fort.

Tack P för att du tänkte på oss och anmälde oss! :-)

Efter kursen var vi hembjudna till min pappa på middag och fick äta en god porterstek. Min lillebror med sambo och deras vovve "Wilda" var också där. Efter middagen tog vi en promenad, en riktig nostalgiprommis i skogen som ligger framför pappas hus. Där har jag inte varit på många, många år och jösses.. den förut så stooooora stenen är idag bara en liten, liten kulle..!? Vad har hänt? Så lång är jag ju inte direkt (161,5 cm) ;-) Mysig promenad iallafall och det var skönt att få lite frisk luft.

Middagen med adoptionsgänget igår var lika trevlig som alltid och vet ni? Vi fick alla igår fira med champagne för att A och D som vi var hemma hos denna gång har fått en DOTTER!! Lilla S, som väntar på dem nere i Sydkorea. Vi fick se kort på henne och hon är SÅ fin! Många lyckotårar igår och myyyyyyyycket prat om lilla S och även annat såklart. Vi längtar efter att få höra när de får åka och hämta hem S och hoppas och håller tummarna för att det inte ska behöva ta allt för lång tid. Det var det första barnbeskedet till vår föräldragrupp! Jösses... det ÄR ju på riktigt! ;-D

GRATTIS återigen!

Nu hägrar sängen. Jag är jättetrött... vi kom hem 01.00 inatt och strax efter 9 imorse bar det iväg till högskolan och kursen... och så kom vi hem vid 21-tiden ikväll... *zzzZZZZZzzz*

Denna helg har fullkomligt flugit iväg... men vilken helg det varit! :-D

Nattinatt!

Lördag idag. Vackert väder om än lite blåsigt.

Idag väntar lite pyssel utomhus i trädgården. Bl a ska pelargonerna tas om hand inför vintern, men jag vill inte riktigt ta in dem än, men förbereda ska jag göra. När jag kom hem från kursen i tisdags köpte jag nya växter till en urna som är tänkt att vi ska ha utanför ytterdörren så den ska göras iordning.

Sen blir det till att ta ett varv och kika vad som behövs. Löven är ingen idé att börja blåsa ihop än, för det är miljoners, miljoner kvar på träden. Så vackert just nu så man blir tårögd!

Ikväll väntar middag hos A och D, tillsammans med resten av "adoptionsgänget" som vi lärde känna på föräldrautbildningen inför adoptionen i april 2006. Ska bli jättetrevligt att ses och jag hoppas och tror att det kommer bli en väldigt speciell kväll just ikväll, med roliga besked. *håller tummarna för det*

Hur går det med Viktväkteriet då?

BRA! Faktum är att det gör det. Jag trivs med VV och känner att jag har bra kontroll på läget just nu. Inget fusk, men väl 2 glas rött vin igår, men det var inom pointsramen så då blev det ju än mer njutningsfullt. ;-) Vägde mig imorse för att "kolla läget" och vågen var snäll, så det verkar ha försvunnit något halvt kilo till av mig. 70-klubben börjar hägra igen, och det känns toppen!

Ha en mysig höstlördag allesammans!

Jösses.

Idag är det prick 1 månad sedan våra handlingar gick ner till Bolivia.

Går det snabbt eller går det snabbt!?!

Jag hänger INTE med för fem öre. ;-D

Så var det det här med renoveringen ja...... och färgen för att börja måla taket vitt.......

*ehum*

Så där ja.

Nu har jag fått en slags spruta som i sin tur sprutade rent nere i det inflammerade tandköttet runt visdomstanden. Efter det lade de på en slags bakteriedödande gel, "Corsodyl", och så fick jag inte äta eller dricka på 2 h. Nu har dessa 2 h snart passerat och jag är sååååå törstig och såååå hungrig. Psykiskt?

Bestämde på plats att nu ska visdomstanden väck, så måndagen den 8 oktober ska jag operera bort den. Skönt! Jag är inte rädd för tandläkaren så för min del ska det bara bli skönt att få det ur världen. Sen är det bara en visdomstand kvar som kan jäklas... ;-)

Nu måste jag jobba vidare. Fredagar är som vanligt hektiska dagar på jobbet. Puh...

Till slut går det inte längre utan man inser att man måste ringa och försöka komma iväg. Till tandläkaren alltså.

Tandvärk och magsjuka är bland det värsta man kan råka ut för om ni frågar mig - och nu har jag haft båda inom en månad. Blä!

11.30 fick jag komma. Tack och lov!

Vore ju himla bökigt, knökigt och DYRT att behöva söka akut(-are) i helgen menar jag...

Tandvärk är hemskt och påverkar så mycket. Humöret. Tröttheten. För att inte tala om huvudvärken. Man blir helt sänkt. Koncentrationssvårigheter på jobbet.... Ingen lust till någonting. Vill bara få bort värken.

Tyvärr tror jag att jag åkt på en infektion i tandköttet/fickorna runt om visdomstanden och det innebär väl att man inte kan bedöva och ta bort visdomstanden på en gång utan måste vara infektionsfri först... Vi får se...

Nu ska jag försöka pigga på mig och dricka lite mer kaffe.

Livselixir nr 1!

Säg den lycka som varar...

Jag hinner aldrig ropa "hej!" innan det vänder och det kommer ett bakslag. Nu har det hänt - igen. Igår kom den, tandvärken. Trodde det var något tillfälligt, men idag har det varit ännu värre. Det är visdomstanden på höger nederkäke som krånglar - igen. Det är någon gång i halvåret den håller på så här och det gör mig så sur och grinig. Tandvärk är verkligen INTE kul att ha och man blir ju helt slut....

Så imorgon ringer jag tandläkaren. Nu ska den bort! Väck!

Jag har kvar 2 av 4 visdomständer och summa summarum är att de bara ställer till smärta och elände dessa "visa" tänder... :-/

Nåväl, mellan varven (läs OFTA!) drömmer jag om Liten och Boliva. Och Santa Cruz. Har fått tips om vilket hotell man kan bo på när man väl får åka och WOW... rena lyxhotellet!? 5-stjärnigt och allt...

Nu är det dags att plocka ihop grejerna och bege sig hemåt. Det har varit en stressig dag på jobbet och svårt att koncentrera sig pga tandvärken så det ska bli skönt att komma hem. Extra skönt.

Ha det gott!