Idag vid lunch är det dags för besiktning av "gamla Bettan", min röda lilla Nissan Micra från 1993. Det är en pärla, men man vet ju aldrig vad de hittar... Pappsen har hjälpt mig att byta olja + oljefilter i helgen (Tack goa du!) så nu är det bara att hålla tummsen för att den går igenom. Vore såå skönt!

Måndag morgon och jag är tröööööött...

Det är lite gråmulet och kulet idag så det spelar säkert in, men också att helgen varit lite hektisk. Veckorna flyger dock iväg och jag kan inte fatta att september snart är över?!

Livet känns annorlunda på något vis. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men känslan inombords... Jag känner mig så förväntansfull. Så full av hopp inför framtiden. För första gången på mycket, mycket länge... Det gör mig varm. Det gör mig glad. Det gör mig trygg. Jag vågar tro på att vårt liv faktiskt har vänt. Till det positiva. Jag vågar tro på att det faktiskt kommer bli bättre och bättre för varje dag, sakta men säkert. Jag oroar mig inte längre för när bakslaget kommer att komma, och bara det är en stor bedrift. Jag vill och ska njuta av varje dag.

Livet är för dyrt för att slösas bort med mörka tankar och att inte våga ha framtidstro. Jag ska/vill/försöker fr o m nu ta till vara på det jag har och inte bara drömma framåt. Leva i nuet. Här och nu. Men visst, drömma kommer jag fortsätta göra. Utan dagdrömmar blir livet väldigt tråkigt och grått... ;-) Men jag ska inte låta drömmarna ta över min vardag.

I snart 6 år har jag levt i mörker. Mer eller mindre svart/grått. Jag är så innerligt trött på det. Innerligt trött. Inte konstigt att man ÄR trött... Både kroppsligt och själsligt. I snart 6 år har jag haft en oro inombords över att livet är en enda stor oroshärd. Missfallet i december 2001 av Viktors tvilling. Störtblödningarna som tog vid efter det. Fostervattensläckaget som kom senare... Sorgen efter vår älskade son. Det är inte konstigt att jag är TRÖTT.

Nu är jag TRÖTT på att leva i detta gråskimmer. Becksvart ibland.

Det känns som om livet nu börjar skifta från grått ---> vitt.

Förut var det becksvart ---> mörkgrått.

Kanske det är så? Nyanser.... Vartefter tiden går, så läker man. Det sägs ju att "Tiden inte läker alla sår", men jag tror det är fel. Förr eller senare så läker man, sen vet man inte om såret går upp igen, det finns ju alltid en risk för det.

Men jag ORKAR inte oroa mig för det. Längre.

Saknaden och sorgen efter Viktor kommer ALLTID finnas inom mig. Alltid.

Men jag lever MED sorgen idag istället för i den....

Nu ska jag sluta svamla, och ta en kopp kaffe till och sätta mig i ett möte som börjar strax. ;-)

 

Jane

24 september 2007 11:05

Hej Grodan! Vad härligt att du mår bättre! Jag tror nog att tiden läker alla sår, men ärren blir kvar som ett minne av svunnen tid. Nu menar jag detta på ett positivt vis, så jag hoppas du inte tar illa upp!

 

Saga

25 september 2007 09:24

Men du.. "tiden läker alla sår" säger man ju, inte "tiden läker INTE alla sår".. (den har jag faktiskt aldrig hört förut. )Det är underbart att höra att du är på väg mot ljusare tider. Och jag tycker inte att det är så svårt att sätta fingret på varför... ;) Du är ju i väntans tider!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...