2 januari och dags att vakna till liv igen.

Gårdagen var en slö och slapp dag. Välbehövligt tror jag minsann, för både jag och maken sov rätt mycket under dagen och kvällen. Skönt att bara få vara tillsammans och göra ingenting. Vi tog dock en långpromenad tillsammans på e.m innan jag började med middagen. Sen en varsin dusch och slappa i soffan igen. Då utbudet på tv:n inte är det bästa så slumrade vi till och från båda två...

Det ledde i sin tur till lite problem att sova för mig i natt, men när jag väl somnade så sov jag.. ända till 10.45 imorse! Jösses... jag kan verkligen sova hur mycket som helst.

Maken har monterat på takräcket på bilen och åkt in till stan för att köpa nya fräscha golvsocklar till sovrummet och "dressingroomet" och jag ska strax ut i snickarboden för att börja slipa ner spaljén och en annan stor "takbräda" som ska målas vita.

Slut på slappandet... imorgon börjar arbetsdagen igen...

*vill inte, vill inte, vill inte, vill inte*

Förresten känns det liiiiite mer hoppfullt ang. Bolivia igen. Läst både på ett forum + Bolivialistan att minst 3 familjer till under mellandagarna fått skicka ner sina handlingar till Bolivia. Det måste väl ändå betyda att det inte är risk för att bli totalstopp tycker man..? *hoppas*

Och vaddå... vad KAN jag/vi göra.. egentligen. Mer än att vänta.?

Svar: I N G E N T I N G.

Det är DET jag måste inse. Det är DET jag måste lära mig att leva med.

Släppa kontrollen och bara leva.

Här och nu.

 

Elin

2 januari 2008 13:26

Kram!

http://moe.sedlacek.se

 

Flitiga Flisan

2 januari 2008 14:17

Det lät skönt gumman att ni kunde koppla av ihop och bara vara. Det behövde ni verkligen. Ni kanske skulle försöka bara vara med varandra då och då. För även om man har mycket att göra är det viktigt att bara vara. Det har jag fått lära mig nu i vinter.

Jag tycker också det låter lite hoppfullt när papper skickas ner dit. De borde ju inte få göra det om det vore totalstopp tycker man.

Och nej, det svåraste är att bara släppa och vänta. Du har inte kontroll över det och kan inte ha det heller. Men jag tror att du kan få hjälp med hur du ska hantera det genom att få prata med någon.
Jag har ju samma problem att släppa kontrollen och låta det vara och det kämpar jag med varje dag. Men får du bara hjälp så kommer du att fixa det. Det är jag övertygad om.

Många kramar!

http://ff.bloggagratis.se

 

Petra

2 januari 2008 15:50

Det är helt rätt!!!!!

 

Rebecka

2 januari 2008 18:22

Hej kära du!

Jag läser flitigt härinne men av olika anledningar blir det aldrig att jag skriver. Men nu så! Ville bara säga att jag tänker ofta på dig och så innerligt hoppas å håller tummarna för att ni inom en snar framtid kommer få åka och hämta V:s lillasyskon. Jobbigt att ha massa saker mot sig hela tiden, men som du skriver kan ni inte göra annat än att vänta (frustrerande kan jag tänka mig)..

Här kommer ett lass med kramar till dig!
KRAAAAAAAAAAAAAMAAAAAAAAAAAR!!

P.s Jag snor listan här nedan från dig om det är ok.

http://sollos.bloggagratis.se

 

Anna

2 januari 2008 19:57

Härligt att du verkar hittat hoppet och gnistan igen! Visst är det skönt med ett nytt år?! Nya fräscha tankar och känslor. Gôtt att slänga gammalt (det som går...) bakom axeln!

Skall bli spännande att se bilder från övervåningen nu när ni börjar bli klara!

Ha det bra!

http://anna-panna.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...