Helgen rasar som vanligt iväg och man hinner bara blinka innan den är över, igen. Trååååk!
Imorgon är det måndag, och en hel lång arbetsvecka väntar. Första riktiga arbetsveckan år 2008. Jag är less, less, less... redan... Bådar inte gott. Vill så mycket något annat! Jag har inte vågat blogga om det förut, men nu när jag lagt korten på bordet, både för mig själv och för min chef, så ser jag ingen som helst anledning till att dölja det längre och lägga locket på. Det är fakta.
Visst, mitt största hopp står till att jag blir mammaledig snart. Men jag räknar inte med det längre, tyvärr. Jag vågar inte hoppas att det blir under 2008 längre... som jag tidigare var så "säker" på...
Jag tillbringar 9 timmar om dagen på jobbet. 9 timmar..! Det är egentligen inget konstigt alls, för det gör ju många. Det är bara det att jag tillbringar 9 timmar på ett ställe där jag inte trivs, längre... Och DET stjäl enormt mycket energi kan jag lova. Energi som jag vet att jag skulle kunna lägga på arbete, bara jag fick göra något jag TYCKER OM!
Och det jag har insett nu, efter en lång tids grubblande, är att jag vill MÖTA människor. Jag vill HJÄLPA människor, med allt vad det innebär. Jag har skrivit om det förut, jag vet. Men det ÄR sanning. Det är MIN sanning.
För att inte gå under helt, så måste jag jobba mot ett mål. Ett NYTT mål. Målet med stort M. När jag känner att något är fel, i varje nerv i min kropp, så är det dags att leta sig vidare. Frågan är nu om jag får chansen att göra något nytt inom företaget jag jobbat på i 12 år av mitt snart 33-åriga liv, eller om jag måste söka mig utanför dess trygga väggar... En stor och spännande tanke. För min egen del spelar det inte så stor roll, bara jag får göra något som jag finner glädje i och som GER mig någonting.
Oavsett vart jag hamnar i slutändan så finns det ingen återvändo.
Det är inte rättvist - varken mot arbetsgivaren eller mig själv.
Om 10 h är det dags igen. Nu arbetsvecka.
Nya möjligheter.
Måste försöka tänka positivt!
Flitiga Flisan
6 januari 2008 22:39
Jag känner igen mig så väl för ett år sen. Sen var jag lite mer drastisk som tog tjänstledigt. Men det var nödvändigt då jag mådde så dåligt. Jag hoppas att du kan hitta något du verkligen vill jobba med.
Att komma så här långt att verkligen vilja förändra sin situation är ett stort steg och jag är stolt över dig att du kommit så här långt. Jag är övertygad om att du kommer att hitta något, antingen inom företaget du jobbar med nu eller på ett helt nytt ställe.
Det kanske inte fixar sig så snabbt som både du och jag önskar, men det kommer att gå bra. Jag tror på dig vännen!
Själv börjar jag få ångest för att lämna där jag är nu. Jag har bara två veckor kvar där och jag trivs så bra och vill inte, men måste eftersom jag är konsult. :( Men men. Så är livet.
Många kramar!
http://ff.bloggagratis.se
Miniu
6 januari 2008 23:15
Go kväll!
Jag vet precis hur det känns när man inte trivs, fastän jag inte varit på samma företag i 12 år.
Jag tror att du har svaret inom dig och du är dessutom så klok att du vet hur du ska ta dig dit. Målplanering kallas det ;) !
Jag tror också att du skulle passa väldigt bra med att möta människor, men det finns också en baksida av det, och idag igår när hela havet stormar kring en, så är det också klokt att inte ha ett sådant jobb. Hoppas du förstår hur jag menar!
Jag misstrivdes också jävulskt på mitt jobb, satte ner foten och fick bättring och ändring. I höstas stod jag där igen och insåg att gräset inte är grönare på andra sidan, men jag behövde toucha andra sidan för att inse det...
Jättebra att du tagit upp det med din chef, det bådar gott! Hoppas att företag är så stort att du kan få andra nya spännande arbetsuppgifter.
Lycka till med arbetsveckan, jag ska tänka på dig!
Kram
http://miniu.bloggagratis.se
Tess
7 januari 2008 08:46
Du, kanske vore det idé för dig att gå till någon slags karriär coach och få prata igenom hur du känner dig på ditt jobb nu och vad du vill. Dom brukar vara fantastiska med att få människor att förstå, och sätta på pränt, allt man kan och vill och få det till något som kan bli något nytt. Kanske få hjälp med att hitta någon vidareutbildning som kan ge dig en ny profil att söka jobb med?
http://www.malika.se
BeaTris
7 januari 2008 09:02
Tack för titten & Lycka till:et :)
Jag hoppas det löser sig med jobbet för dig. Tycker det är viktigt att man trivs på jobbet, man ska känna att det är ok att gå dit & inte ha ångest. Det blir långa dagar annars.
*Kraaam*
http://beatris.bloggagratis.se
Linda m. 4 barn
7 januari 2008 09:48
ska du söka nytt jobb eller börja plugga?
kan vara skönt och börja göra nåt nytt i sitt liv...nya mål och nya erfarenheter, nya människor. Man blir rätt fort less känner jag om man är för länge på en plats. Jag kan själv tröttna efter redan ett år bara, iallafall på de platser jag varit på.
Jag läser till undersköterska då jag vill hjälpa andra människor och ta hand om dem, göra dem friska.
Det är rätt stort område inom sjukvården och man kan jobba inom äldrevården, vårdcentral, larsarett..och på olika avelningar där.
Så det kan bli en massa olika erfarenheter om jag flyttar runt lite emellanåt.
http://Lillith76.bloggagratis.se
Pipeline
7 januari 2008 09:56
Vad bra att du tagit bladet från munnen och är ärlig både mot dig själv och din arbetsgivare! Även om man kanske inte ska förvänta sig att man ska känna ren och skär glädje över att gå till jobbet så ska man inte heller känna ångest och obehag. Om man gör det är det dags att börjar fundera på annat.
För mig har våra adoptionsplaner hållit mig tillbaka när det gäller jobbyte. Jag ville göra något annat men vågade inte ta steget och byta arbetsgivare med allt det innebär. Det blev istället byte inom företaget. Har du samma möjligheter? På så vis blir man kvar i det "trygga" men får lite halvnya utmaningar att bita i. Om du är det minsta lik mig så kan du inte hjälpa att din motivation börjar tryta. Du har börjat räkna ner till ditt föräldraskap. Men så finns det en tradig realist som sitter på axeln och kraxar något olycksbådande om att det kan ta tid innan Liten kommer. Eller? ;-)
http://pipeline.bloggagratis.se
L
7 januari 2008 11:34
usch ja, jag har ju varit julledig sen 19 december men det har gått så fort så jag knappt hunnit blinka känns det som.
man blir bortskämd snabbt med att få sova länge osv
Men imorgon börjar jag praktiken igen 07.30-16.30 tisdag onsdag torsdag...känns tungt, och jag kommer vara som en zombie imorgon då jag får gå upp redan 06.15 för att hinna få barnen till dagis/fritids innan jag börjar med.
Känns som en skön tröst när man tänker på att flera miljoner andra har det likadant imorgon ;-).
http://Lillith76.bloggagratis.se
Manne
8 januari 2008 09:04
Visst är det slitsamt när livet inte går det vägen som man hoppas på.
Blir glad över att läsa att du öppet vågar att fundera på att göra annat. Det är lätt att fastna... (säger jag som jobbat inom samma företag i *räknar* 19½ år, och just som pipeline säger, jag har bytt, ungefär vart tredje år faktiskt)...och det är svårt att bryta sig loss.
Det kanske är tid för dig att göra annat, och jag tror att det är än viktigare för dig att göra sådan som du tror på.
Ta tjänstledigt om det går, sök efter jobb där du möter.
Eller kanske det rentav går att få till möten på den arbetsplats du nu är på?? Kanske det går att leda inriktningen i dina uppgifter till att effektivisera genom att beteendevetenskap? Något som just nu tilltalar mig och som kanske kan bli en möjlighet.
I vilket fall så lämnar jag en liten hög tröst-kramar.
http://one2many.bloggagratis.se
M!
8 januari 2008 10:14
Så jobbigt det låter att vantrivas! Jag sa faktiskt upp mig från ett fast jobb en gång när allt kändes fel. Jag hade ett nytt jobb att gå till, men bara ett vikariat som var tidsbegränsat. Jag vill inte uppmana dig till att göra som jag, men jag har aldrig ångrat mig, trots att jag bara haft vikariat efter det + pluggat! Hoppas att du kan bena ut vad du vill och hittar något du trivs med innan Liten kommer! Skjut inte på det! Min man hittade ett bra citat åt mig när jag tyckte allt var jobbigt:
"Och Herren vände sitt ansikte till mig och sa: Le och var glad, ty det kunde vara värre. Och jag log och var glad och det blev bara värre."
Så låt det inte bli värre på jobbet nu, Grodan!
(Koden jag skulle skriva in här ovanför blev rätt passande: damn :-) )
Aitra
9 januari 2008 20:07
Hej!
Jag har varit borta över helgerna men håller på att läsa ikapp. Jag tycker inte att du ska sätta ditt hopp till att vara mammaledig. Det är inte lika roligt att vara mammaledig om man ska tänka på att man vill byta jobb och att gå på intervjuer under ledigheten är inget jag rekommenderar.
Jobbet är en så stor del av ens liv och jag tycker som du att det är viktigt att känna att jag gör något bra, något som hjälper andra och det känner jag att jag gör. Självklart ska du känna att jobbet ger dig något samtidigt som du får ge av det som du är bra på. Du är inne på rätt spår!
/A
