Vaknade av att solen sken utanför fönstret. Solen.

Knappt så man minns hur den ser ut efter denna mörka och trista november, december och januari...

Jag har inte sovit något bra alls. Katten har varit allmänt dryg och det känns som om jag bara legat och vändit och vridit mig i sängen. Jag som behöver sömnen så väl...

Maken ringde för någon timme sen och ville ha hämtning vid 14-tiden, så det ska jag göra iallafall. Annars vet jag inte vad och OM det händer så mycket idag. Känner mig så slut... Men ett par tvättmaskiner ska väl tvättas och hängas iallafall. Kanske det blir lite slipning och ommålning (för 7011:e gången...) av listerna och foderna. Gud så innerligt trött jag är på dem... och att det aldrig blir bra... Nu är det färgen som inte blev bra. Taket är nämligen vitt med en gråton i och listerna är antikvita. Det ser inte alls bra ut och ser alltså skitigt ut istället för att det är vitt och fräscht. Nu har vi iallafall fått rätt färg av målaren som målade taket, så nu ska det bli rätt! *lika bra att säga peppar peppar*

Något som vi slipper göra själva i år är iallafall att klippa bort alla vattskott från äppelträden! Grannen har fixat en kille som hjälper oss med det, och han ringde nyss på dörren och frågade om det var OK om han gjorde det idag i o m att det är så fint väder. Såklart det är. Skönt att få det gjort.

Nu en dusch, sen ska jag försöka hinna med att hälsa på pappa en snabbis innan maken ska hämtas upp på stationen.

Ha en fin söndag!

 

Miniu

20 januari 2008 12:33

Önskar dig den finaste söndagen man kan ha. Njut av solen och försök att skapa tid för dig själv att bara vara.

Kram från Norr där solen också lyser idag!

http://miniu.bloggagratis.se

 

Grynet

20 januari 2008 22:38

Hej vännen! Nu är det länge sedan jag kommenterade i din blogg. Men jag läser den. Varje dag. Och det gör mig ledsen att du mår så dåligt. Denna väntan, denna fruktansvärda väntan. Jag kan inte förstå, men jag kan ana hur ont den gör och hur frustrerande den måste kännas. Men förstå hur det verkligen är, det kommer jag aldrig att göra. Ingen som inte levt i samma situation kan förstå vilket helvete ni tvingas gå igenom. Därför kan jag tyvärr inte heller ge några goda råd, önskar att jag kunde. Men i stället skickar jag en stor varm cyberkram och hoppas att du känner den. KRAAAAAAM! /Grynet från Aff

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...