Denna vackra och gnistrande utsikt mötte mig när jag drog upp rullgardinen i morse...

Utsikten från balkongen idag på morgonen...

Gnistrigt prydnadsgräs i trädgården...    

Litet annat gräs vid vägkanten som fått stå kvar med flit.. så länge det står upp så är det rätt dekorativt, även fast det är visset...

Hagtornsträdet i trädgården...

En liten lövgren från rosenportalen hänger ner i morgonsolen... Tyvärr framgår inte frosten så bra med mobilkameran...

Lyktan och brevid den kaprifolen som just nu sover... på kvällarna lyser den fint med ett ljusnät med små, små lampor...

Frostig brevlåda...

Allmänningen bakom brevlådorna... här rådjuren brukar gömma sig...         

Julfönster i köket...

Tänk att december är här. Årets sista månad. 

Julmånaden. En månad för familj och framför allt för barnen.

Mitt hjärta ekar tomt och tyst. Saknaden & längtan efter Liten gör sig än mer påmind nu i juletider när man hör och läser om hur vänner förbereder och pysslar med barnens adventskalendrar och julklappar...

JAG VILL OCKSÅ!!!   

Vi har fortfarande inte fått någon uppdatering om det eventuella barnbeskedet till vår kö, som kom i september. Och nu har vår handläggare hos BFA gått på sin föräldraledighet och en ny tjej kommer fr o m nästa vecka. Jag hoppas att vi alla väntande familjer i Bolivia får en presentation av henne så man iaf får ett "ansikte" till den som mest troligt kommer ringa vårt livs viktigaste telefonsamtal när det är dags. Just nu känns det så opersonligt att någon man aldrig ens pratat med, inte ens har en bild av, ska ringa. C som gick på föräldraledighet har jag ju pratat med X antal gånger under våra 2,5 år vi varit medlemmar och när jag dessutom hade hand om BFA-tidningen och utformningen av den ett tag så träffades jag och C.

Det är bara att inse, om än motvilligt, att det blir ytterligare en jul och ett nyår utan Liten hos oss. Det gör ont och smärtar förbannat. 

För att orka med tillvaron så gjorde jag och maken ett litet break i från vardagen i helgen som var. Fredag-lördag var vi på mini-weekend i Örebro och låg över en natt på hotell. Detta tack vare min goa vän Soff som gav oss en övernattning som hon själv vunnit och inte hunnit utnyttja. TACK älskade vän!   

Vi hade ett jättemysigt dygn i Örebro med mycket god mat, dryck, lite shopping till maken och en massa kärlek. Det var precis vad vi behövde!

Nu är jag irriterad.  

På mig själv.

Vad sjutton håller jag på med egentligen?!  

Det är väl inte så jäkla konstigt att det går åt pipsvängen med studierna (läs sista kursen som jag ska läsa ensam på distans) när jag själv sätter ribban HÖGT och ställer nära orimligt höga krav på mig själv. Det är faktiskt inte hela världen att få ett "G" istället för "VG" eller "MVG". Det är inte hela världen att "spräcka" VG- och MVG bubblan med ett G. Jag överlever... Jag kommer hitta jobb ändå. Framtida arbetsgivare kommer inte se ner på mig för att jag har ett G i Rehab/hab (om det nu är det jag lyckas skrapa ihop till sist) utan jag kommer kunna sända in mina betyg och vara nöjd över mig själv och min bedrift i skolbänken. För det ÄR jag. 

I alla fall lite...   

Jag gick upp 8 imorse för nu måste jag sätta full fart med mina inlämningsuppgifter. De är tre stycken och sen ska jag även skriva ett slutprov. Bara för att jag skriver tre inlämningsuppifter så innebär det INTE att det bara är tre frågeställningar, utan de innehåller både 1, 2, 3, 4 underfrågor som jag ska utveckla på olika sätt.

Puh...   

Nåja, det är inte värt att slösa mer tid på att sitta här och ha ångest. Nu är det "bara" att se till att bita tag i den här surdegen så att jag kan koppla bort det och fokusera på annat. Betydligt trevligare och mysigare saker...

Som hotellweekend med Hjärtat... 

Som adventsmys...

Som ... 

Gillar du liksom jag choklad?

Se då till att gå in HÄR och få en nyhet från chokladvärlden hemskickad i brevlådan - alldeles gratis!

Rolig grej som jag snodde med mig från min vän Soff.

1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en

Fråga 1 - första meningen i första sms:et
Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v .

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
OK.. Jag tömde systemet igår kväll... 

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Måste nog trycka på knappen igen för start... 

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
30% på ALLA Herrplagg på KappAhl!

4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?
Hem igen... 

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Bra jobbat..

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Jäklar vad roligt! 

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Bus eller godis?

8. Vad vill du höra mest av allt?
OK, det är lugnt vi hinner ändå tror jag.

9. Vad kommer bli dina sista ord vid liv?
Whoho! Härligt, alltid kul att få komma på intervju.

Jag har börjat med lite "belöningssystem" i mitt pluggande nu när det går sååå trögt på den fronten. Idag ska jag plugga och få iväg första inlämningsuppgiften för då får jag gå på bio ikväll! Bio känns verkligen som lyx nu när jag är fattig som en kyrkråtta. Jag och barndomsvännen A ska gå och se Helena Bergströms "Så olika".

"Så olika kretsar kring två systrar, den ena nytillsatt finansborgarråd i Stockholm, nyskild och mamma till två döttrar. Den andra en självständig tv-producent som har fått i uppdrag att göra ett nytt direktsänt sångprogram från Skansen - nu mitt bland djuren! Den handlar om att bli sanslöst förälskad i sin värsta fiende, om människor som möts trots att de är fundamentalt olika. För här övervinner kärleken allt - från politisk maktkamp till dans med sälarna på Skansen."

Det ska bli jättetrevligt och mysigt att få kura i biomörkret under denna gråa och mörka, tråkiga november. Jag gillar verkligen inte november och är tacksam över att månaden snart är slut. I helgen är det ju redan första advent och ljusstakar och stjärnor ska upp i våra fönster. Det är mysigt. Men oj, vad jag önskat att vi var någon annanstans istället. I värmen. Med en liten värmande kamin i famnen, i form av vår Liten. Vårt barn...

Nu i dagarna, närmare bestämt den 28 november, är det 8 år sedan - Å T T A   ÅR - sedan jag testade positivt med och fick två fina blå streck på graviditetsstickan (på den tiden var det "2 blå" och inte "plus"..) och älskade Viktor hade flyttat in i min mage. Det räckte med ETT ynka försök efter 12 års(!) p-pillerknaprande.

Det blev en komplikationsfylld, orolig och oändligt lång graviditet även då den bara räckte i 27 veckor... Vi fick en omvälvande och orolig vecka tillsammans där vi fick lära känna varandra lite grann. Alldeles för lite...

Sedan dess sitter vi fortfarande här med en tom famn... Vi har fortfarande inte fått uppleva att få bli föräldrar igen. Det vi så länge längtat efter... Få känna honom/henne i vår famn. Det är nog inte så konstigt att det börjar bli rejält tungt nu. Inte så konstigt att man många gånger tvekar om det någonsin kommer att ske.
Vi får ingen som helst ny information från adoptionsorganisationen, för de vet i sin tur ingenting nytt (tror jag.. de skriver så iaf) och fr o m 1 december ska vår handläggare gå på föräldraledighet fick vi veta i fredags. Oväntat. Men såklart roligt för hennes skull. Min bild av samtalet från BFA och C raserar dock och det känns jättetråkigt att det ska ringa någon helt okänd vikarie för henne och meddela det Stora. OM nu barnbeskedet kommer inom det ca 1,5 år som C är föräldraledig förstås...

Nähäpp...plugga var det. Annars får jag inte gå på bio ikväll!