Här har ni noterna för årets julsång...  (klicka på bilden!)

*fnissar hysteriskt* 

TREVLIG HELG!

Jag hoppas och tror att jag var på botten och vände (igen) i helgen...

TACK kära vänner som på olika sätta hört av sig med kommentarer, meddelanden, kramar, samtal och värme! 

Idag är det måndag och en ny vecka väntar. En hektisk vecka med både plugga inför redovisning på onsdag och slutprov i Geriatrik-kursen på torsdag. Sedan har jag som jag säkert skrivit om förut, bara EN kurs kvar! Det är Rehabilitering/habilitering och den ska jag läsa på distans är det tänkt eftersom den inte går att läsa i klass förrän v. 51, och då har jag slutat skolan. Jag kan liksom inte gå och vänta i flera veckor och inte göra någonting i väntan på att få avsluta min utbildning?! Dessutom tror jag att rehab/hab-kursen är en rätt bra kurs att läsa just på distans, även om jag nu när jag fått studiehandledningen ser att den kommer kräva 2 inlämningsuppgifter (varav en kräver ett studiebesök) och ett slutprov. Jag måste se till att lägga in en extra växel nu. Försöka...

Det är inte långt kvar och jag ska dessutom testa på att "gå bredvid" inom Hemtjänsten. Jag är lite rädd. Dels för att jag inte har någon erfarenhet av detta, dels för att mitt självförtroende tyvärr är uselt. Även om jag har lyckats skrapa ihop bra betyg osv i skolan så ÄR verkligheten VERKLIGEN då det gäller! Visst, jag tvivlar inte på att jag gjort rätt. Men det är ju trots allt människor jag ska jobba med i framtiden. Som jag ska vårda och ge omsorg på allra bästa sätt. Det ser jag mycket fram emot. Det räds jag inte. Det är bara det nya, okända som skrämmer och så är jag alltid innan jag fått testa på själv.
Apropå det nya så har jag iallafall idag tvättat upp mina nya arbetsbyxor. Marinblå bomullsbyxor som genast kändes mjukare efter första tvätten, tack och lov... Dessa måste jag nu lägga upp, eftersom jag inte begåvats med långa ben som dessa verkar vara gjorda för... Har kontaktat nya arbetsgivaren och bett dem ringa mig, för jag måste ju dessutom ha t-shirts och tröjor att arbeta i. Hoppas de hör av sig tillbaka snart...

Grubbleriet inför det nya och okända blandas med ett dussin andra tankar, bl a vår ovissa väntan på barnbesked och NÄR det kan tänkas komma.

Vi har snart väntat i 27 evighetslånga månader. 

Det som hette 12-18 månaders väntan bara fortsätter att växa. Och det värsta är ovissheten. Att vi inte vet när vår väntan är slut... Det TÄR. Enormt j-vla jättemycket!! Jag splittras sakta men säkert sönder inombords och är ibland rädd att jag inte ska orka med denna väntan. Om man bara kunde få besked att vi kommer få barn innan sommaren, det räcker! Bara man har ett slutdatum, oavsett om det är ett halvår fram eller om det är (gud förbjude) ett år till... Då får man i alla fall en chans att planera, och att hantera den väntan som är kvar och att ställa in sig mentalt på det. Det är svårt att ställa in sig på en väntan som man inte vet när den är över... Och det tar så enormt mycket energi. Energi som jag egentligen inte har. Energi som jag behöver både till mig själv och till OSS och vårt gemensamma liv.

Ute är det mörkt och kallt. Vinden viner runt husknuten och det virvlar små, små snöflingor i luften. Det var samma sak igår, då den första snön kom här hos oss... Det är inget som lägger sig än så länge utan det smälter direkt när det når marken. I mer skyddade lägen kan man se hur små vita snöfläckar byggs upp, men det är allt.

Jag har fullt upp på alla plan känns det som just nu. Nästa vecka är det sista veckan jag går i klass! Därefter ska jag läsa sista kursen på distans och faktiskt börja jobba lite smått igen. Och nej, det är inte på gamla jobbet.. utan nya dörrar har öppnats och jag har fått chansen att prova på att jobba inom Hemtjänsten! Det är en helt ny värld för mig och det ska bli jättespännande. Jag ska gå brevid och prova på 5 dagar först och därefter får vi se hur det blir i fortsättningen. Jag är fortsatt tjänstledig från mitt "gamla jobb" och de vet om detta och stöttar mig i min ev. nya "karriär" som undersköterska och har erbjudit mig förlängd tjänstledighet några månader till, vilket jag är superglad och tacksam för! Jag började då ringa runt lite och höra efter om jobb och fick efter bara några timmar napp och var förra veckan iväg på intervju, vilket alltså ledde till detta.

I skolan är det också full fart nu på sluttampen. Inlämningsuppgifter som ska in i Geriatrik-kursen som jag nu läser. 2 stycken är det i denna kurs och 1 av dem är klar. Nästa tänkte jag klara av imorgon och dessutom har jag och M i klassen gjort grupparbete om "Estetik i vården" under veckan och som ska opponeras på av annan grupp i klassen och sedan ska vi redovisa muntligt nästa onsdag. På torsdag nästa vecka är det slutprov i Geriatrik-kursen och sen är det "bara" sista kursen Rehabilitering/Habilitering kvar innan jag är färdig! Det är inte klokt vad detta år gått fort. Tycker det känns som nyss jag började plugga och nu är jag snart klar undersköterska. Det har varit ett otroligt intensivt år och jag har lärt mig massor! Jag är så säker på att jag gjort rätt och nu är det bara att köra på, full fart framåt så gott det nu går. Att jag får börja inom Hemtjänsten var inget jag hade planerat, men det ska bli jättespännande och säkert väldigt värdefullt att ha med sig i sin "uska-ryggsäck" inför framtiden. Bara det att få jobba inom vården och samla på sig mer kunskap och erfarenhet ser jag som ett stort plus och är tacksam över att få möjlighet att få göra! Sedan ska det bli vansinnigt skönt att få tjäna lite pengar igen! Har jag tur får jag första lönen lagom till jul. :)

Men helt ärligt... jag skulle ju inte bli ledsen om telefonen ringde.. typ imorgon! 

Jag vill väldigt, väldigt gärna att telefonen ringer NU. Jag längtar så enormt mycket efter Liten och tänker på "henom" varje dag. Jag är så säker på att h*n finns. Någonstans i Bolivia finns vårt barn som bara väntar på att myndigheterna ska bli klara och att telefonen ska ringa hos blivande föräldrarna.

Hos oss...

Klockan är kvart över midnatt och det är november. 

1 november 2009...

Ny månad. Nya möjligheter.

Livet är onekligen rätt spännande just nu!

Och ja, det är bara min egen magkänsla som säger det...

Att jag inte är så aktiv att blogga numera beror INTE på att det inte händer något i mitt/vårt liv - TVÄRTOM! Helt plötsligt händer det MASSOR och nya dörrar öppnas...

Det kommer sannerligen bli en spännande höst & vinter!

Och nej (tyvärr!) har detta inte med adoptionen att göra. Men det är roliga och spännande saker på G (förhoppningsvis) ändå.  Återkommer i frågan när saker och ting börjar klarna lite mer!

26 långa månader har nu passerat sedan våra handlingar sändes iväg med DHL till Bolivia. Då trodde vi att vår väntan skulle ligga mellan 1-1,5 år. Nu har vi passerat det. Med råge...

Idag har jag suttit i skolbänken och startat upp näst sista kursen som är "Geriatrik". Den är på 4 veckor och under dessa veckor är det 2 inlämningsuppgifter, 1 gruppuppgift (som ska opponeras på av klasskamrater, redovisas muntligt och lämnas in skriftligt till läraren) och till sist också ett prov förstås. Puh! 

Det märks att jag inte är van att sitta still. Nu när jag haft praktik i fyra veckor satt man ju inte långa stunder. Det var någon rast här och så lunchen som man fick sitta, resten var stå och gå. Nu ska man sitta mest hela tiden och LYSSNA. Tur jag har min termosmugg med mig med kaffe så jag håller mig vaken... 

När jag kom hem från skolan loggade jag in på mina sidor hos MedLearn för att se om de kanske äntligen lagt ut mitt slutbetyg på Etik och livsfrågor, kursen jag läste och gjorde i somras. Och tänka sig, ÄNTLIGEN hade de lagt ut slutbetyget i den kursen.... MVG!!!

Är så glad, glad, glad... och faktiskt lite stolt.

Det är knappt en vecka kvar, sedan går vi över till vintertid. Det är snart dags att ställa tillbaka klockan en timme och framöver kommer det vara mörkt runt 18-tiden på kvällarna... för att sedan vara mörkt när man går hem från jobbet vid 17...  Hualigen! Jag gillar verkligen inte november månad, som vi är på väg mot med stormsteg. December är annorlunda, för då går vi i adventstider och har julen och nyår att se fram emot.

Jag tror på allvar att detta är vår sista jul utan Liten hos oss. Det är en skön känsla och jag hoppas att min magkänsla är rätt. Sedan förra inlägget för 9 dagar sedan (jag vet, jag är sämst på att blogga numera...) så har både jag och maken haft en positiv känsla i magen. Vi tror att telefonen kommer ringa "snart". För min del tror jag att den kommer ringa i december-januari, och i mina ögon är det snart. Om ett par dagar har vi väntat i 26 månader med våra handlingar i Santa Cruz och min gissning är att vi hamnar runt 28-30 månader i väntan. Detta är såklart bara vilda gissningar och drömscenarier från mig. Men det är skönt att uppleva denna känslan inombords, särskilt när det gått så lång tid som det faktiskt gjort. Jag ringde vår handläggare hos BFA idag och pratade lite. Berättade bl a att jag snart studerat klart och kommer få gå tillbaka till mitt gamla jobb fr o m någon gång i december. Då säger hon spontant: "Det kanske blir så att du bara hinner dit och vända!?" 

Åh, vad jag innerligt hoppas att hon har rätt....

C bekräftade även att domarna och övrig personal i Santa Cruz håller på att "se över" de svenska familjernas handlingar och att det båda gott. Jag tror på både ett och flera barnbesked innan årets slut!

Praktiken är slut. Tyvärr... 

Jag stortrivdes verkligen på lasarettet och hoppas innerligt att jag får en chans att jobba där i framtiden, efter föräldraledigheten. Som läget är nu så kan jag inte/vågar jag inte säga upp mig från en fast heltidstjänst för en timanställning/vikariat. Ekonomin tillåter inte det och kommande föräldrapenning är det som styr... Läget är inte rätt just nu... Visst, dyker det upp en tillsvidareanställning, heltid och inom vården och de vill ha M I G, som vilken dag/månad som helst går på mammaledighet, så tackar jag förstås inte nej!  Söka jobb (om det dyker upp uska-jobb likt dessa) ska jag förstås göra men lågkonjunkturen talar sitt tydliga språk och det är mest korta vikariat/timanställningar som finns.

Jag har fått se och uppleva och testa på så mycket nytt på praktiken och alltid är det så att när man väl blivit lite "varm i kläderna" så är det tyvärr dags att sluta... Tog bl a mitt första venprov i fredags innan jag gick hem och en snäll sjuksyrra på Kirurgmottagningen ställde upp som stickobjekt. Första gången blev det BINGO och jag provade att fylla och byta provrör, 2 stycken. Andra gången på andra armen gick jag på en nit. Tredje gången tillbaka till högerarmen och där stack jag i en annan ven och BINGO igen! Full sprutt och jag bytte rör och fyllde ytterligare två. :D Kändes väldigt bra och nu är min "oskuld" vad gäller blodprovstagning borta. Kapillärprov (stick i fingret) har jag också testat på några gånger och blodtryck känner jag mig riktigt hemma på nu. Jag har även fått ta stygn och agraffer samt lagt om mer eller mindre fula sår. Det är SÅ KUL och framför allt; jag känner att jag fyller en funktion. Att jag hjälper någon. Att det jag gör, gör skillnad.

Idag har jag varit LEDIG och haft en dag där jag uträttat små ärenden inne i stan. Jag har bl a varit och gjort höstfint hos Viktor. Lite enris från enen hemma på tomten och så stannade jag längs vägen och klippte ett par rönnbärskvistar. Hans lilla svarta lykta togs också med och sattes på plats och jag tände höstens första ljus...

Tänk att det är åttonde(!) hösten vi tänder ljus för vår älskade lille Prins...

Imorgon är det dags för skolstart igen. Egentligen börjar skolan på riktigt på onsdag, men imorgon är det studiebesök på Ambulansen och jag följer med en annan grupp som just nu läser sin Sjukvårdskurs. Själv är jag ju klar med den. På onsdag är det dags att sätta sig i skolbänken igen och då börjar min näst sista kurs - Geriatrik. Sedan är det bara Rehabilitering/Habilitering kvar..! Inte klokt vad det gått fort...

Jag har ansökt och tyvärr fått avslag på att läsa ytterligare kurser på distans efter avslutad utbildning. Ville bredda mig och läsa bl a Folkhälsa, Handledning osv... Men fick avslag från VUC - Vuxenutbildningscentrum då de menar att jag redan blivit beviljad full kurs. De verkar inte hörsammat min önskan att bredda min kunskap... Jag har självklart ifrågasatt detta, men de menar att varje plats kostar pengar. Jag förstår inte vilken kostnad det är att ha mig som studerande om min tanke är att jag ska plugga på distans och jobba samtidigt och INTE ansöka om lån/bidrag?!

Dags att lägga sig och ladda batterierna för en ny spännande dag!

TUSEN TACK för alla era goa kommentarer! Blir så glad och varm i hjärtat när jag läser dem. TACK för att ni är med mig/oss på resan, som är lååååång. Tack för att ni peppar, tröstar och hejjar på. NI ÄR BÄST!