Direktlänk till inlägg 16 april 2007
Måndag = ny vecka = nya tag!
Fattar inte varför jag börjar larva mig och tillåta mig själv att äta mer nu, när jag är så nära 70-klubben, som jag så hett efterlängtar att få bli medlem i!? VARFÖR?!
Jag straffar ju bara, enbart, endast mig själv! Kan det ha med självförtroendet att göra? Att jag innerst inne inte tycker att jag själv är värd att må bra..?
Så här var det 1997 också, när jag var med i Viktväktarna och gick ned 13,5 kg på 3,5 månad. Gick lysande och när jag var 9 hg ifrån 60-klubben så började jag slappna av mer och mer och balla ur... Efter det blev 60-klubben ett minne blott....
Nej, jag måste ta nya tag! Ordentligt!
Motionen och träningen är jag nöjd med så den biten fortsätter jag med som jag börjat. Men det är maten och situationer som igår, när jag ställs inför frestelser, som jag måste bita ihop ordentligt och tacka nej. Situationer som är oplanerade. Visst, det kanske inte var speciellt snällt om man tänker på att jag går på diet, men faktum är att den ene inte ens visste om det och dessutom var det makens vänner, så vad kan jag göra? Jag kan knappast begära att de ska låta bli för MIN skull? Nej, det varken vill eller kan jag begära...
Nåväl, nu är det som sagt var ny vecka och nya tag som gäller och INGET fusk!
Papperssamlandet går sakteliga framåt. Det känns lite trögt. Jag vet inte varför? Det är så mycket som ska göras och jag får nästan lite panik, då jag inte har "kontroll på läget". Igår kväll satte jag mig ner och bockade av sånt som var klart resp. nästan klart och sånt som måste fixas. Då visade det sig att det inte är så jättemycket kvar! Idag på morgonen har jag fixat kopior på vigselbeviset (som jag äntligen hittade igår kväll!) och våra pass har jag också kopierat. Utdraget ur födelse- och dopboken kom med posten i fredags och dessa har jag nu också kopierat upp. Tar 3 säkerhetskopior av ALLT! Det är lika bra, för man vet aldrig vad som kan hända...
Nu snart in i arbetsmöte och sen börjar arbetsveckan på allvar!
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...