Direktlänk till inlägg 1 maj 2007
Fr o m imorgon onsdag är det NYA tag som gäller! Det är sista veckan med mina viktminskarkompisar hos Prenet (även om vi bestämt att fortsätta träffas 1 gång/månad och väga/mäta oss) och nu jäklar blir det till att lägga in en högre växel! Maten har det varit si och så med de sista dagarna och även alkoholintaget. Så fr o m nu är det skärpning!
Jag har även slarvat med vattenintaget och det vet jag påverkar vikten negativt, så det måste jag också skärpa mig med. Minst 2 liter/dag måste jag få i mig framöver.
Jag är supermotiverad att fortsätta gå ner i vikt, även fast jag tillåtit mig själv att "sväva ut" lite ett par dagar. Jag har egentligen inte bråttom att gå ner i vikt. Det sägs ju att 0,5 - 1 kg i veckan är en alldeles lagom takt och jag ligger ju där så det känns fint. Blir dessutom jättejätteglad när folk säger att det syns, både i ansiktet och runt midjan! Fick jättefina komplimanger av Soff och hennes man igår och det värmer, även om jag själv inte ser. Jag ser inte själv, men känner på kläder och det betyder ju att jag minskar, det vet jag. Men det är svårt att ta in. Jag har svårt att ta emot komplimanger. Har alltid haft. Men jag jobbar på det. Att säga "TACK snälla du!" istället för att "Nämen, har jag..? Tycker du verkligen det?" osv. Faktiskt inse själv att jag ÄR duktig. :-)
Jag har flera goa tjejkompisar som också kämpar med sina överflödskilon, alltifrån 5 kg - 20/30 kg och det känns jätteskönt och tryggt att jag inte är ensam om att jobba på att må bättre. Vi stöttar och peppar varandra så gott vi kan och ibland är det synd att vi inte bor i samma stad utan "bara" kan peppa varandra via mail/sms/kommentarer. Kämpa på, kära vänner!
Ha det gott allihop!
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...