Direktlänk till inlägg 10 maj 2007
Trööööött....
Gud så trött jag är.
Känner mig slut som människa.
Skulle behöva semester... En "bara-vara" semester, fast hemma.
Nu sitter jag på jobbet igen och har inte resultaten från gårdagen + från början med mig. Men vågen visade minus även igår.
-1,3 kg rättare sagt! Jag blev paff och förvånad och jätteglad såklart.
Och ja, nu visar vågen även 70-klubben på kvällen MED kläder! Whohoooo!
79,7 kg visade Prenets våg igår kväll. (Intresseklubben antecknar väl nu? ;-P)
Det innebär att jag nådde mitt personligt uppsatta mål under utmaningen!
(vilket var att komma med i 70-klubben)
Måttbandet visade på -4,5 cm mot deras senaste kvällsmätning av midjan för 2 veckor sen. *mer glad*
Hädanefter ska vi ses 1 gång/månad under först och främst 6 månader framöver. Då är det snack, vägning + mätning som gäller. Kostråd och så får vi när vi är inne på mätning och vägningen. Nästa mätning + vägning blir den 5 juni. Nu börjar allvaret. Det är NU det gäller att hålla i! Fortsätta framåt. Se framåt och våga tro på att jag kommer FIXA detta!
Minuset jag fick igår, både på våg och måttband, sporrade mig att fortsätta skärpa mig och ta nya tag.
Imorgon kväll ska vi ses hemma hos en av tjejerna och grilla tillsammans och äta och dricka gott. Ska bli jättetrevligt. Jag vet att det blir på det som skulle varit Viktors 5-årsdag... och det känns såklart dubbelt, men alla i viktminskningsgruppen vet om vår älskade Viktor nu. Jag har berättat vår historia (inte allt, för det är en roman vid det här laget, men det de behöver veta..) De förstår och vill gärna att jag ska komma ändå och sa att de vill se mig där. Jag får gråta. Jag får skratta. Jag får vara precis som jag vill, men de vill ändå se mig där. Sånt gör mig varm i hjärtat och det gjorde att jag beslutade mig för att gå ändå, för från början hade jag tänkt att strunta i det.
Igår kväll/natt krockade älskade maken med 2 rådjur! Eller det första "touchade" bara, men det andra smällde. Med min lilla Nissan Micra. Ingen bra bil att krocka med... :-( Det gick dock bra med maken (tack och lov.. annars hade jag brytit samman totalt) och han ringde polisen och de i sin tur en jägare som kom och letade det skadade djuret, dock utan framgång... Det var ju mörkt... Innanmätet låg tydligen kvar på vägen och då tror man ju att rådjuret inte hunnit så långt, men tji fick de.
Jag fick reda på allt detta imorse (sov igår kväll) och var både för trött och chockad för att ens reagera. Nu börjar verkligheten komma ikapp och jag är så innerligt tacksam för att allt gick så bra som det trots allt gjorde med maken... Min klippa, mitt allt!
Var rädda om er alla. Och tack för alla fina grattis till min viktminskning hittills! Mer ska det bli - men mindre av mig! ;-)
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
Herrejösses...
Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...
Hej alla!
VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år?
Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.
HUR formulerar man...