Direktlänk till inlägg 14 maj 2007
Vilken tur att jag, med mitt kontrollbehov, ännu så länge kan följa vårt viktiga kuvert med originalhandlingarna mot mål, dvs vår adoptionsorganisation.
Just nu har det iallafall lämnat postombudet, ja ICA-affären ni vet... och är i sorteringsterminalen. Alltid nåt!
Får se om jag kan slappna av lite mer nu. För tillfället verkar det svårt. Jag kan inte släppa kuverten ur tankarna! Gaaaah... blir galen på mig själv! Är det inte det ena att oroa sig för, så är det det andra. Jag måste, måste, måste lära mig att slappna av och lita på att andra faktiskt kan sina jobb och gör sitt bästa. Annars kommer jag inte palla trycket. Eller vaddå tryck? Vi väntar ju snart bara barn... hehe.. vi väntar ju snart barn... BARN!! Hallååååå...
Tänk, en vacker dag kommer telefonen att ringa. En vacker dag kommer vår handläggare ringa och be oss sitta ned. Ta fram papper och penna. Säga GRATTIS ni har fått en liten dotter/son!
*gråter en skvätt*
Fattar ni?
Jag gör det. Jag börjar faktiskt kunna ta in mer och mer vad det är vi verkligen är på väg att få uppleva.
Vi är på väg att bli föräldrar - igen.
Jösses....
*gråter lite till*
Kan det vara hormoner i omlopp... redan..?
Nej, jag har ju bestämt att vi inte väntar barn förrän våra papper är i Bolivia. Om någon månad till eller så. Sen väntar vi banne mig barn!
Gud så jag svamlar. Märks att jag är trött.
Kanske ska försöka lägga mig och läsa en stund. Skingra tankarna.
Försöka iallafall...
Nattinatt!
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...