Direktlänk till inlägg 21 maj 2007
Trots att huvudvärken fanns där.
Trots att regnet hängde i luften.
Trots att det var lite småkulet och halvmörkt och trist.
Trots att jag var trött och verkligen inte kände för det...
...gick jag ut och gick!
Visst, ingen jätteprestation för en "vanlig dödlig" kanske, men för mig är det en seger! Jag tänkte inte så mycket, utan jag bara bytte om och gav mig iväg! Min kära iPod (som vanligt) i öronen, regnjacka på, stavarna med och ut i friska luften. För mig innebär det en seger, för jag börjar inse så smått att jag börjat ändra mitt sätt att tänka vad gäller motion, och det gör mig jätteglad.
Dock hade jag fullt sjå att INTE trampa på alla äckliga mördarsniglar som var i princip typ Ö V E R A L L T! *urk* De är många! De äter sina snigelkompisar med hus. *rys* Riktigt äckligt och det var det enda som störde friden på min annars så sköna promenad.
Nu sitter jag här. Dricker lite vatten. Kopplar av efter att just ha skickat några bilder i en mapp via mail till vår handläggare på BFA för bedömning om de skulle funka att skicka ner till Bolivia eller ej. Antar att vi får ett utlåtande imorgon. Hur som helst så måste vi i varje fall komplettera med fler på oss själva tillsammans och vid vårt hus och i trädgården. Ta någon bild som skildrar våra intressen, t ex mig vid symaskinen eller pysslandes med blommor och maken med motorsågen. ;-)
Nu ska jag tärna ett äpple och äta tillsammans med massa kanel och lite kardemumma och en klick yoghurt till. Maken ska få en skål med glass! ;-)
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...