Linda m. 4 barn

13 januari 2008 15:57

har du med sett reklamen på teve :-)...att man ska fylla upp huset med växter nu när julstjärnor och julpynt försvinner.

jag får nog iväg och köpa en stor jukkapalm eller nåt att sätta i hörnet där plastgranen stått häruppe på övervåningen..det kommer bli sååå tomt.

Flitiga Flisan

13 januari 2008 16:46

Ja, det blir ju lätt det.
Och jag hittar inte lampan som ska vara i köksfönstret ovanför diskbänken. Den är borta. Jag hittar den ingenstans. Så där är det lite mörkt nu.

Du kommer säkert att hitta jättefina saker som piffar upp i era fönster. :)

Ha en jättehärligt resterande söndag.

Många kramar

marie

13 januari 2008 18:53

Javisst blir det mörkt. Och inte katten kommer man på vad som stod där o gav ljus innan jul heller. Tomten tog kanske lite med sig?

M!

13 januari 2008 19:27

Mmmm, visst blir det trist! Jag har alltid så svårt för att ta bort julsakerna just för att det blir så mörkt..... Nu har jag inga fönsterlampor alls heller, för jag hittar aldrig några lampor som ger samma blida varma sken som adventsstjärnorna och ljusstakarna :-( Vet inte vad det är, men vanliga lampor lyser så kallt och hårt tycker jag. Så här är julen kvar....

AnnaK

13 januari 2008 20:52

Hej vännen! Hoppas du hittat något att lysa upp fönstren med.:) Har inte riktigt plockat bort alla slingor och så än, men stjärnor och stakar är väck!
Marie, du är en av de mest generösa människor jag vet. Jag vet hur mycket det tar av dig att visa glädje när andra blir gravida eller får barn, men ändå så visar du det. Jag vet att du visar ärlig glädje även om det gör ont på samma gång och det är ju helt fantastiskt!
Du får vara avundsjuk. Jag tror faktiskt det är mer normalt än om du inte var det. Du får vara bitter, det viktiga är att inte fastna men det ligger liksom inte i din natur. Jag vet hur ful den där avundsjukan känns, den är nattsvart och att du vågar erkänna den är riktigt starkt! Att inte Viktor är hos er är bara grymt. Att ni nu 5 år senare fortfarande har famnen tom är ofattbart grymt! Men tänk, någonstans därute finns ett barn som ännu inte vet hur lycklig h*n kommer bli hos er! Ett barn som när h*n är hos er kommer kännas så självklar. Och då finns det säkert någon som ser er eller hör om er och av någon anledning känner avundsjuka. Avundsjuka som kommer ur en önskan och längtan, inte av missunsamhet. Du är bara mänsklig, vännen min.

Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att du och J orkar ända fram. För det där som skymtar därframme, livet med den där lill* som väntar på just er, det livet kommer bli så underbart! Tack för att ni finns i vårt liv och att vi får dela er resa. Även om vi bor alltför många mil bort är vi alltid nära ändå!:) Krama J och sköt om er!
/ Kramar Anna & resten!