Direktlänk till inlägg 13 januari 2008
Så många fantastiska kommentarer...
Jag vet inte vad jag gjort som får alla dessa fina kommentarer av er, kända och okända vänner. Jag sitter här och känner mig så innerligt tacksam. Tacksam över ett fantastiskt stöd, som jag ibland inte känner att jag riktigt "förtjänar".
Även när jag skriver av mig riktigt jobbiga saker och skäms, får jag stöd och tröst och DET mina vänner, värmer mer än jag någonsin kan förklara i ord!
Jag är så rik. Rik på vänner. Både IRL och via nätet. Jag är så innerligt tacksam för det. Många, många följer oss på vår resa mot barn, och har så gjort sen den oroliga tiden då Viktor låg i min mage. Jag har förstått att det är många som läser ofta, kanske dagligen, och ibland kommer det en kommentar från en mamma i ankomstgruppen augusti 2002 och skriver att hon fortfarande följer oss på resan, och då känns det extra mycket. Tänk, det är 2008. Det är snart 6 år sedan Viktor föddes.
6 år...!?
Jag förstår det inte själv. Vet inte om jag vill förstå heller? Det känns så förbannat tungt att vi fortfarande sitter här med en tom famn och en enorm längtan efter en Liten, samtidigt som vi lever med sorgen och saknaden efter vår Prins.
Jag har en vän som jag lärt känna via föräldragruppen inför adoptionen och hon skriver så klokt i sin blogg att hon fr o m nu varje dag ska möta den positivt och hoppfullt genom att tänka "IDAG KAN DE RINGA!". Och gör de inte det, ja då är det bara att konstatera att "De ringde inte idag, men imorgon är en ny chans!".
DET ska jag anamma och tänka också! Fr o m imorgon. För det gör inte mindre ont, eller jag längtar mer om jag nu tillåter mig själv att tänka som hon. Jag tyckte det var en bra idé, kära P! ;-)
Var en sväng till IKEA idag som sagt. Köpte ett par små lampor som hette "Knubbig" (passande namn för mig... ) att ha i fönstret i en del av vardagsrummet och en lite större att ha på vårt lilla bord i "cigarr- och whiskyhörnan". Blev rätt OK, men jag är inte 100% nöjd... Skulle vilja ha ännu mindre ljus i dem. Nu är det 15W och det finns väl knappast mindre..? Ett par gröna växter blev det också och lite servetter (som vanligt...).
På vägen hem stannade jag till på Plantagen för att inhandla lite gröna växter till halva priset. Gick runt i 40 minuter och kollade och valde ut 2 gröna växter + 1 hängampel och några krukor. När jag väl kom till kassan upptäckte jag att jag glömt VISA-kortet!? (Hade cash på IKEA).
Hoppas nu bara att det ligger i träningsväskan som jag tror.... *glömt att kolla*
Kände mig urfånig och dum när jag stod där i kassan och skulle betala, men den snälla kassörskan sa att hon kunde ställa allt åt sidan och jag kunde hämta det efter jobbet imorgon istället.
- Tack, tack! sa jag glatt och gick ut och satte mig i bilen och åkte hem och fixade med de tre lampor jag trots allt köpt och de två växterna jag köpte på IKEA.
Fixade sen lite käk (renskavsgryta med potatismos) till maken och pappa när de kom hem efter dagens resa t/r till vår trasiga bil utanför Norrtälje. Kamremmen bytt, men då upptäcktes det att det var ytterligare något knas med bilen, så det gick lik förbenat inte att köra den hem, så det fick bli bogsering till närmsta bilverkstad. Så nu står vår bil 2,5 h resväg hemifrån, utanför en bilverkstad, i väntan på reparation. Kul jul. Nåväl, det ordnar sig. Maken är positiv och hoppas att den ska bli klar denna vecka och att han ska kunna få skjuts dit av en kollega i veckan för att hämta hem den. Vi hoppas på det.
Nu är klockan tio och det börjar bli dags att avrunda även denna helg. Det är sanslöst vad helgerna går fort!? Jag hinner inte en bråkdel av allt jag tänkt och det gör mig stressad och frustrerad känner jag.... Och nästa helg är vi borta hela helgen så då lär det inte bli mycket gjot heller... Jag hoppas dock att vi ska fixa dit lister och socklar i sovrummet i veckan så vi får allt på plats i sovrummet. Det skulle kännas bra i magen...
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
Herrejösses...
Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...
Hej alla!
VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år?
Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.
HUR formulerar man...