Så har då ytterligare drygt en vecka passerat sedan vi fick vårt preliminära barnbesked om att vi har en liten kille/tjej som är utsedd till oss. Vår Liten!

Valborg har passerat och den blev väldans mysig och trevlig på alla sätt. Jag och maken åt god middag hemma, bara vi två. Sedan gick vi en promenad bort till Valborgselden vid Samfällighetslokalen. Det var ingen kör eller så som sjöng och inte så jättemycket folk kvar utomhus. Typiskt nog började det småregna när vi gick iväg och det höll i sig. Men inne i samfällighetslokalen, som är ett hus med en jättestor veranda som vätter mot en strand och Mälaren, var det mycket folk och till vår stora glädje levande musik. Ett band som spelade och sjöng jättebra, synd bara att de som anordnade Valborg inte hade gjort någon som helst reklam för att det skulle vara liveband, då hade det nog varit fullsatt. 

Vi träffade flera bekanta och hade så trevligt! Jag skrattade och mådde gott och var t o m upp några svängar på dansgolvet och svängde mina lurviga.   

Helgen har tillbringats på hemmaplan och jag har röjt en hel del i trädgården. Musöron på björken innebär att rosenportalen kan ses över, och till min stora sorg upptäckte jag att den nog är helt livlös??! Känns jättetråkigt för den är sååå vacker på sommaren när den blommar... Jag hoppas jag har fel och ger den några veckor till innan vi klipper ned den totalt. Den ger ju sån fin karaktär till vår trädgård och jag älskar när den står i full blom med alla röda rosor!

Väntan är emellertid tung. Jag undrar hur länge vi kommer få vänta på det riktiga beskedet. Jag har svårt att förhålla mig till det faktum att jag nog(?) ska börja jobba som undersköterska på lasarettet den 1 juni. En del av mig vill absolut det och jag ser det som en chans att kanske "få in en fot", medans en annan del av mig vill åka NU. Jag kan inte ställa in mig mentalt på jobb hela sommaren, det går bara inte, hur mycket jag än försöker... Oavsett om det blir så eller ej så vet jag att jag faktiskt ser fram emot det. Har längtat tillbaka till vården sedan min praktik förra hösten och det är ju detta jag VILL jobba med sen!

Ett blogginlägg som inte har någon känsla alls känner jag... Lika förvirrad som jag känner mig...   

Tack för att ni läser! 

 

Teres

2 maj 2010 20:35

Ja, det är ju så det verkar ska vara. Helt ologiskt och inget vi kan styra över. Men tänk om man bara kunde spå liiiiite in i framtiden. Tänk va många frågor jag då skulle ha...

Kul att du börjar jobba på sjukhuset redan om en månad. Då kommer nog tiden gå väldigt fort ändå, om ni nu inte får åka tidigare.

KRAM

 

Anne Lene

2 maj 2010 22:03

Hej Marie.
Åh vad glad jag är för er skuld :) Fantastiskt att det äntligen är eran tur! Tänker på er och gläds med er :)

Kram Anne Lene (Madicken)

 

Tosing

3 maj 2010 21:26

Men det är väl klart att det på något sätt känns ÄNNU mer onödigt att vänta nu när det är så nära och man fortfarande inte vet NÄR.

Men nu är ni snart i mål.

Kram
Tosing

 

Åsa

5 maj 2010 11:59

Härligt att läsa, tiden kommer nog ömsom att gå långsamt men så flyger den igen :-)

Vad underbart att läsa om hur glad du är, många toppar och dalar genom åren, men du är så jäkla mycket värd detta, att äntligen få hem en liten, snusa i håret vid läggdags och torka klet från köpsbordet ;-)

Kram Åsa med Klara och Lilly

 

Karin/Fixo

5 maj 2010 14:23

Hej Grodan! Gråter här över min spagetti för jag känner mig så glad för er skull! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...